När Livia är tre månader
Du är tre månader nu, Livia. Och det stämmer, det alla säger. Att det går fort. Tiden. Den rusar förbi och jag har svårt att förstå att det är du på bilderna vi tog i april. Att det verkligen var du som låg i magen - att du någonsin legat i min mage. Vilken absurd tanke! Det känns som om du alltid varit här, en del av vår lilla familj. Du är en sådan självklarhet och vi har börjat få in rutiner för det mesta. Du är så vaken och nyfiken nu, mer självständig och du ligger gärna på rygg och spanar in mobilen eller babygymmet. Du gör ljud som om du pratar med den. Och med oss. Du pratar gärna med oss och även din mormor börjar lära sig vad dina olika ljud betyder. Du kommunicerar verkligen!
Alla minnen vi redan har med dig! Fårö och midsommar, mors dag och fastlandet. Du är så rolig att vara med och så härlig att ha med på äventyr!
Nätterna är fortfarande fantastiska. Vilken lyxbebis du är! Vår lilla lyxbebis. Det är ovanligt att du vaknar under natten, men om du gör det vill du ha lite massage på magen eller lite nattmat, så somnar du om intill mig. Du använder gärna min tutte som kudde och har börjat kramas. Det är så mysigt att jag inte vill gå upp när morgonen väl kommer och du sover intill mig. När vi var på fastlandet sov vi ihop hela tiden, och då passade du gärna på att ta ett snack mitt i natten. Men annars somnar du vid 10-tiden på kvällen och sover i din egen lilla säng intill vår. Om du vaknar är det vid 5-snåret och då kan vi byta din blöja innan du somnar om med tutten i munnen.
Dagarna är om möjligt ännu bättre. Den senaste månaden har du lärt dig att le, och du har ett fantastiskt morgonhumör. Du ler och skrattar gärna och stort. De första skratten var ljudlösa men underbara. Tänk, jag som trodde att du skulle vara en allvarlig bebis. Så fel jag hade! Du har fortfarande filosofiska och fundersamma miner för det mesta, men när du möter våra blickar spricker du upp i snabba, innerliga leenden som värmer oss enda in i själen. Du kan skrika högt och argt, men du skriker inte om du inte måste. För det mesta är du så snäll att du skämmer bort oss.
Jisses, vad jag älskar dig!