När man börjat den nya kvällsrutinen

 
Jag sitter med en kopp te och njuter av lugnet i huset. Lyssnar på motorcykeln som precis for förbi på vägen utanför. Biblioteket har tilläggsisolerat glas, men man hör ändå världen utanför. Jag gillar det. Just nu njuter jag av att höra Livia sova gott uppe i vårt sovrum, i sitt babynest i sin bedside crib. Hon somnar alltid mellan 10 och 11 på kvällen numera. Hon brukar somna i famnen eller vid bröstet, och sedan lägger vi henne i hennes säng. Hon brukar sova minst till fyra på morgonen, men det är inte ovanligt att hon sover till 5-6 innan hon vaknar av att blöjan är obekväm och så får hon somna om vid tutten så fort den är bytt. Vår lilla lyxbebis. Men idag fick jag en idé som sambon först var tveksam till, men som vi båda älskade så fort vi testade.
 
Nu när hon är kvällstrött, så kommer vi gå upp och sätta oss med henne i hennes rum, antingen en av oss eller bägge två. Så läser vi för henne medan hon somnar. Ikväll satt jag och ammade på stolen och sambon satt på hennes lilla stol och läste högt för oss. Livia somnade gott i min famn och jag satt och njöt av att höra sambons röst i halvmörkret. Det var så mysigt! Vi älskade det alla tre. Även om hon är för liten att förstå sagorna än på länge, så tror jag att det är en bra rutin för oss alla tre. Och vi får öva på högläsning. Vi kommer att varva sagor på Svenska och Engelska för målet är att hon ska bli tvåspråkig tidigt. Debutsagan var "the Pied Piper of Hamelin". Vi kommer byta ut vaggan (vårt golv lutar så att jag inte vågar lägga henne där i om jag inte är i rummet) mot en spjälsäng, men det lär nog dröja innan hon sover där på nätterna. Det är så skönt för mig att inte gå så långt på natten när hon vaknar. När lillebror eller lillasyster är på g kanske vi får lägga henne i hennes rum istället. Vi får se. Oavsett var det otroligt mysigt att använda rummet. Både jag och sambon blev nostalgiska och nu har vi lite egentid innan vi också går och lägger oss. Det här. Det här har jag längtat efter. Godnattsagor och egentid. Himla underbart!