När man överraskades med en babyshower

 
Idag har vi varit lite "bakis" fastän vi inte druckit någonting, men det blev sent igår. Väldigt sent! En av våra bästa kompisar har (och har fortfarande) haft en tuff tid med familjen och frågade förra veckan om vi kunde ses och bara hänga en kväll. Hon har rest till och från Stockholm en hel del senaste tiden och jobbar på ett oregelbundet schema, så det var inget konstigt för mig att hon föreslog en dag och en ungefärlig tid. Jag såg fram emot att hjälpa henne att glömma det jobbiga och bara hänga, käka lite och umgås. Sambon åkte iväg och handlade då vi insåg att vi hade för lite mat hemma, så jag var hemma själv och skulle just raka katten när det knackade på dörren. Vännerna brukar i vanliga fall komma in direkt efter att de knackat, men den här gången öppnades inte dörren, så jag tog katten och gick för att öppna. Så jag stod där med katten hängandes i famnen, iförd tofflor och morgonrock över kläderna och blinkade förrvirrat. "Vi tog med några fler!" utropade kompisen. Och ja, det hade dem gjort. Min första tanke var typ "Men vilken tur att vi städat idag!".
För in kom dem med blöjtårta och vanlig tårta, muffins och kallskuret käk, dricka och presenter. Åtta av våra närmaste vänner. Jag var i smärre chock. Jag gillar i vanliga fall inte att bli överraskad, eller jo, överraskningar gillar jag, men inte att vara föremålet för en överraskningsfest. Min 25:e födelsedag var just en överraskningsfest och jag gömde mig på rummet och önskade mig bort. Även om det var våra bästa vänner där och bara kompisar, så var jag så extremt obekväm. Jag gillar inte att vara i centrum. Jag älskar att anordna fester, men jag vill vara den som drar i trådarna och inte den som driver. Därför har tanken på en så kallad Babyshower, när mamman kidnappas/överraskas med en fest av tjejkompisarna, utsätts för lite bus och sedan firas och får presenter, varit något jag inte velat ha. Samtidigt får jag erkänna att jag sörjt lite över att inte ha en heller, för man känner sig ju verkligen uppskattad och tänkt på när folk överraskar en och gör någonting för en. Så tanken på att jag omöjligen kommer att få en, i och med att jag inte har så många tjejkompisar och särskilt inget stort tjejgäng på Gotland, var både skön och lite sorglig. Men i morse satt jag och log för mig själv och var så glad enda in i själen över att faktiskt ha fått en, över att ha så otroligt fina vänner. Jag åt min frukost framför blögtårtan och bara log.   
Igår alltså. När jag öppnar dörren och de flesta av våra närmaste kompisar stod där, både män och kvinnor och en liten 5-månaders bebis. Chocken. Det här händer inte, tänkte jag och stirrade på den enorma blöjtårtan i kompisens händer. Det är en babyshower! Vilken tur att vi storstädat huset idag!
 
Sedan kom jag på att jag stod där med en katt i famnen och till synes i tofflor och morgonrock. Och utbrast typ "Men vilken tur att jag har klänning under morgonrocken så att jag inte är helt ofräsch!" när dem sa att det skulle komma fler. Över kompisens axel såg jag hur de andra kom. En salig blandning, några av sambons barndomsvänner med partners som vi umgås med, några f.d kollegor med partners som vi lärt känna senaste 1-1,5 åren. Med på Facetime hade dem min mamma och en av mina bästa vänner i Göteborg samt syrran var med på noterna på distans och hade hjälpt till i planerna. Inte sådär klassiskt "girls only" utan verkligen våra vänner, som vi bägge två umgås med. 
"Var är Adam då?" frågade kompisarna.
"Han åkte för att handla mer mat" svarade jag. Det visade sig att sambon egentligen varit med på noterna, men han hade helt glömt bort det. Så han blev lika överraskad när han kom hem och såg alla bilarna. Hans första reaktion var "men jag fyller ju år först nästa vecka!" innan han mindes vilket datum det var och att det var Babyshower. Så maten han köpt fick fint flytta in i kylskåpet istället, för nu var maten redan klar och färdig att ätas!  
 Vi fikade, och sedan var det dags att öppna presenter och leka lekar. Det här hade jag tyckt varit jättejobbigt om det bara varit jag, men att ha min sambo intill och delaktig gjorde att det blev jätteroligt. Han fick öppna paketen och gjorde en stor show av det. Teatermänniska som han är, gjorde han en grej av varje detalj. Från korten och inslagspappret till innehållet, allt dramatiserade han. Jag skrattade så att jag nästan grät. 
Sedan var det de där lekarna. De hade förberett tre blöjor med smällt choklad i olika sorter, där vi skulle "gissa bajset" alltså chokladsorten. Jag satte 2/3 men den sista hade vi tvärfel på. Det var Japp. Ingen av oss kände igen smällt japp. Men nougat och daim satte vi! Efter chokladen blev det ögonbindel och barnmat. Den första var Spagetthi Bolognese, vilket vi kallade köttfärssås och spagetti. Jag vet inte riktigt om vi fick rätt eller fel på den. Det andra var morotspurrré. Den satt ejag, mest för att den påminde om en hemsk soppa jag lagade för ett tag sedan. Den sista var äpple- och katrineplommon. Jag kände äpple men inte plommonet. Men jag och sambon var helt överens om att vårt stackars barn absolut inte kommer att få morotspurré. FY! Men äpplesmaken var syrig och god!
Presenterna var så himla fina också. Jag tog bilder på dem efter frukosten dagen efter. Syrran hade tipsat om att vi gillar träleksaker, hållbart och om att jag gillar ugglor och rävar. Just ugglor och rävar hade nog ingen av kompisarna missat ändå. På tårtan satt en så himla söt, tjock goseräv, och kompisen hade vikt små tvättlappar och förvandlat dem till ugglor.
Förutom det fick vi skallror och tuggleksaker för bebisar, fast det heter inte så. Det heter "bitleksaker"  har jag nu lärt mig... kanske för att Hollie och bebisen inte ska ta fel? Oasvett har dem typ samma funktion, om jag fattat det hela rätt. Att ge barnet något att göra när det kliar och värmer i gommen när det kommer tänder, istället för att den ska tugga sönder köksbordet... och vi fick en speldosa också! Sambon tyckte melodin var jättefin och lyssnade på den flera gånger. Utöver allt det här fick vi också två jättefina tavlor till barnrummet, som jag kommer visa mer av sen när de sitter uppe. Prints av akvarell tror jag, en räv och en uggla. Supergulliga! Sambons reaktion var "Men dem skulle jag kunna ha på väggen!" varpå jag svarade torrt att, ja, det kommer du ju. Det dröjer många år än innan barnet själv kommer ha något attsäga till om när det gäller dekorationen på väggarna här hemma. 
Under kvällen fick vi sedan bilder från vännerna som de tagit under kvällen. Det var särskilt kul att se sambons minspelslek med lillkillen som var där. Barn brukar först vara jätterädda för min smabo, för att sedan börja älska honom. Jag tror det har med hans minspel och yviga gester att göra. Det var riktigt kul att se bilderna efteråt. Till exempel var jag inte medveten om att vi höll hand medan vi smakade barnmaten. Lite sött!
 Det var en otroligt lyckad kväll. Så här borde verkligen fler Babyshowers vara, att det handlar om paret och inte om enbart mamman. För man är ju två om det här. Jag kan varmt rekomendera den här typen av Babyshowers. Det var länge sedan jag skrattade så mycket!
 
#1 - - Hanna:

Att läsa det här gör mig så glad och varm i hela mitt hjärta! ❤ Så glad att vi lyckades så himla bra. Jag älskar er, mina fina vänner! Ni är bara bäst! ❤

Svar: NI ÄR BÄST <3 Alltså verkligen. Jag går fortfarande och ler här hemma, skakar lite på skallran från Malin och slår på en ballong. Det var såå himla kul! <3 <3 <3
Annie Brickman

#2 - - Karolin:

Underbart!! ❤️ Jag har alltid tyckt att de där jippot är överdrivet. Just för mamman. Men den här varianten gillar jag! 💕 bitsaker är väldigt praktiska! Isak har precis fått sin första tand nu. Men kom ihåg, dregglisen!