När Annie...

 

 

Farväl, sista spåret av min barndom! Äntligen händer det något! Pappas lägenhet ligger ute till försäljning och han är äntligen ett steg närmare sin dröm, att flytta tillbaka till sina hemtrakter och närmare släkten. Närmare mig, vilket jag är jätteglad över! Det var sjukt skumt att se lägenheten ute till försäljning och så fint fotograferad. Här bodde jag deltid efter skillsmässan och här tapetserade jag helt själv för första gången. Här spelade jag sims hela nätterna under tonåren och fick hjälpa både pappa och syrran att inreda. Hallen, syrrans rum och vardagsrummet tapetserade jag om, syrrans rum hittade jag möbler till och satte upp sänghimlen som hon så hett drömde om.

 

Lägenheten ser nästan precis ut som när sista våden torkade, så det är nostalgiskt att nu se den ute till försäljning. Då pappa planerat att flytta i många år har han inte haft lust eller intresse av att verkligen renovera det. Vi har alltid pratat om allt som behövs göras, och nu får någon anna  chansen att sätta sin prägel på den från grunden. Och det blir så skönt för pappa att slippa tänka på det mer. Vi hoppas att någon faller för det fantastiska läget och slår till! Perfekt avstånd från Göteborg (13 min med pendeltåget som går var 15:e- eller 20:e minut) och låg månadshyra nära centrum med matbutiken, busshållplatsen och pizzerian. Hoppas pappa får den sålt snabbt och kan fokusera på att slå sig till ro och starta om på sin nygamla ort! Jag är så stolt över mina föräldrar som bägge två gjort slag i saken och bytt ut jobb de inte trivts med och vågat flytta dit de verkligen vill bo. Att lämna en plats man bott på länge är inte lätt, och ju äldre man blir ju svårare blir det.

 

Se gärna lägenheten här.