När Saga blir 7 månader

Vart tog mitt brunhåriga lilla troll vägen?! Nu är du en liten människa, någon som funderar och reagerar på omvärlden. En miniperson så full av liv och personlighet! Älskade Saga. Idag blir du 7 månader gammal och du är den mest otroliga lilla tjej jag träffat. Inte nog med att du nästan alltid är glad, så är du så enkel att ha att göra med. Din nyfikenhet gör att du gärna är i vilken famn som helst (förutom när du är hungrig, då är du mammas lilla troll fortfarande och den där tutten är det bästa du vet) eller kravlar omkring på golvet för att utforska världen.
Du är nästan aldrig ledsen och aldrig arg, även om du blir frustrerad när mamma bara går förbi dig. Då kryper du efter mig och protesterar. Det låter som om du ropar "Hey! Hey!" när du vill veta vart jag är. Annars kryper du gärna iväg till andra rum och är för dig själv, om inte grindarna är stängda. Att krypa är en barnlek och du är ruskigt snabb, så det gäller att stänga alla barngrindar och dörrar, annars beger du dig iväg på äventyr. Vi har byggt ett skydd till sängen, men du lyckades ändå vakna och krypa utför kanten en gång, så sedan en vecka tillbaka sover du i din spjälsäng. Du är så glad att du inte gör ett ljud när du vaknar. Du ligger och funderar en stund, innan du kryper iväg, och då reagerar ju inte babymonitorn.
I din egen säng sover du numera hela nätter, men i och med att vi började potträna din storasyster för en vecka sedan har din stackars mamma ännu inte fått sova klokt. Sover vi ihop väcker du mig och vill snutta, vilket är mysigt, men inte så praktiskt. Sover vi isär vaknar du först på morgonen när storasyster vaknar. Det är helt underbart att plötsligt ha hela våran säng för oss själva, eftersom ni bägge två sover i egna sängar nu. På morgonen kommer Livia in och jag hämtar dig, så har vi lite morgonmys där allihop. Annars är du så stor nu. Inte alls en liten bebis utan ett miniatyrbarn"
Du är sju månader och sedan någon vecka tillbaka går du längs med möblerna. Att stå är just nu det bästa du vet, efter att gunga. Eller jaga Livia... du älskar att leka och hon älskar att få dig att skratta. Hon kittlar dig, ger dig leksaker och du "jagar" henne över golvet. Hon är en fantastisk storasyster och du avgudar henne. Tittar på henne hela tiden, vill vara med henne och är okej med allt hon gör med dig. Vi har fullt upp med att försöka få henne att förstå att hon inte kan bära dig, att du bara har två tänder (och en tredje på väg) så att du inte kan äta allt hon matar dig med än. Men mat, det älskar du! Du är lika tokig i mat som din storasyster var, och ska smaka allt vi äter. Du är grym på att grabba tag i besticken och det går absolut inte att ha dig i famnen medan man äter. Du sitter i egen stol och kladdar friskt i dig på egen hand och vi matar dig med sked.
När Livia är med är du ganska tyst, men när hon somnat pladdrar och tjattrar du i mängder. Det är alla möjliga tvåstaviga ljud, mest "dadada" och höga tjut. Du pratar mycket med Akira. Du älskar djuren och de är otroligt snälla mot dig. Du reser dig mot Hollie och hon står lugnt kvar, så fort vi tittar bort. Till och med Akira verkar förstå att du bara menar väl och låter dig rycka och dra i hennes päls. Mamma är här sedan en vecka, och hennes hund Tova kryper du upp på om vi tittar bort. Tack och lov verkar alla våra djur vana sedan Livia, men vi kämpar hårt med att hålla dig borta ifrån dem, till och med Livia ropar "nej S-AAA-ga" eller "A-kira flytta!". Livia uttalar ditt namn med ett långt A, för det gör jag hela tiden när du hittar på bus - det gör du för det mesta. Plaska i vattenskålen, sno saker att stoppa i munnen, krypa in i skåp och sådana saker. Vi skojar om att du har "Gadget-armar", efter den där tecknade serien Inspektor Gadget. Du lyckas alltid få tag på allt, och särskilt verkar du förtjust i papper och gula föremål. Jag kallar dig ofta för "busunge" så nu kallar Livia dig det också en hel del. Fast hon säger "buss-unge" vilket låter så himla kul.
 
Älskade lilla Saga! Jösses vad tiden går fort!!