När man drömmer vidare

För någon vecka sedan eller två berättade jag ju om att vi/jag går i valptankar. Jag har varit i kontakt med flera uppfödare och hittat ett par-tre intressanta, men dem ska ju ha valpar på gång i rätt tid också. Så den drömmen kommer ju bli verklighet, det är bara en fråga om när. Men nu i veckan vaknade en annan dröm och efter dagens samtal med sambon snurrar det verkligen i huvudet. När jag skulle börja gymnasiet avslutades ett kapitel i mitt liv som innan dess varit ett av de allra viktigaste. Hästintresset. Eftersom att jag flyttade 26 mil och vi hade väldigt skraöt ekonomiskt fanns det inte på kartan att fortsätta med hästarna. Sedan dess har jag då och då hamnat bland hästar igen och svurit på att ta upp intresset. Men antingen är det tiden eller ekonomin som inte funnits. Men kärleken till hästarna finns kvar, längtan efter vinden i ansiktet och musklerna under en, de varma, lugna andetagen och doften av hö. Någon dag, säger jag alltid till mig själv, någon dag ska jag tillbaka till stallet och inte bara till sadeln.
Idag hade jag och sambon en fin diskussion om det där. Han är det allra bästa som hänt mig, min sambo, alltid så stöttande och utmanande. "Klart du ska" säger han och frågar sedan "varför skulle du inte?". Och jag kommer med svepskäl och ursäkter, pratar om tidsbrist, ekonomi, om eventuella problem som skulle kunna uppstå. Och han löser dem i en handvändning. Häst nära där man bor, ta hjälp av hans familj, skära ner på andra utgifter, bli medryttare eller fodervärd istället för ägare... han sveper undan alla mina ursäkter tills bara drömmarna finns kvar. Han säger att han vill lära sig rida så att han kan göra det med mig. Han red en del när han var yngre och hans mamma hade häst, men var aldrig superintresserad av det om jag förstått det rätt. Men nu satt vi och pratade om hur mysigt det vore med två hästar, att rida ut tillsammans, om en framtid med barn och ponnier, om vikten att lära sig ta ansvar och få komma ut i naturen. Det vore verkligen en barndomsdröm, det, att kunna rida ut med sin partner. Det var min högsta dröm på mellan och högstadiet, att hitta en kille som gillade hästar. Det är nog ett tag kvar innan hästar kommer kunna bli en prioritering i mitt liv, men det kommer definitivt bli ett kapitel igen. Om livet vore en saga så är det här det som tafatt brukar beskrivas "och så levde dem lyckliga i alla sina dagar".
Bilder tagna av alla möjliga underbara människor genom åren <3
Har du någon dröm du skulle vilja ta upp som vardagslivet hindrar dig från att förverkliga?

När hjärtat brister av stolthet

 
Idag när jag gick hem från skolan blev jag omkörd av en av lokalbussarna. Och fick se min bild. En av många hundra som jag fotograferat för SBCC's Marketing, och inte den första att sitta uppe på en buss. Men den här gången var jag inte förvarnad. Glädjen och överraskningen, stoltheten och minnena fick hjärtat att brista och jag slet upp mobilen, sprang över gatan och fotograferade bussen innan den körde vidare. Tidigare i veckan landade ett flygblad i brevlådan full av bilder. Mina bilder, alla tagna för ett år sedan och det känns som en livstid har gått sen dess.
 
Jag slogs av vilket fantastiskt år jag har haft, eller snarare hur mina tre år här sakta har byggt upp så himla mycket fint. Starka relationer, ett nätverk och massor av möjligheter. Mentorer och förebilder. Lärare och elever jag har fått ge tillbaka till. Tänk vad jag byggt upp här på tre år utan egentligt mål, genom att ta var dag i taget och ett år i sänder. I ögonblick då jag är rädd för att kasta mig ut och starta företag, flytta till en ny ort där jag bara känner en handfull människor, så är den här tanken extremt upplyftande. Om jag kunnat komma hit på tre år utan mål, vart hamnar jag då om jag ger allt och fokucerar? 

Med dem tankarna tar jag helg och ropar till er där hemma: Create Art, not excuses. Hela min uppväxt fick jag höra att "det går inte" eller "var realistisk". Det fördröjde min resa, och samma ord har säkert stoppat andras. För mig började det med en tanke: Varför inte?

När man går på Museum

Jag passade på att gå på museum nu i dagarna. Vi har ett par här i Santa Barbara, och jag har redan varit på det Naturhistoriska museumet dem har. Men trots att jag så många gånger funderat på det, har jag inte tagit mig för att gå till konstmuseumet. Jag älskar att gå på museum. Hur ointressant ämnet än är, blir det mer intressant när man läst lite på de där skyltarna. Och ju mer man vet, ju intressantare blir det. En bild är inte bara en bild, när man vet vem som målat den, hur, var och när. Vet man vem konstnären var, blir bilderna mer magiska. Annars är en bild oftast bara en bild, och det kan vara svårt att greppa varför den är bra eller dålig. Samma med alla föremål, men för mig, som i grunden är utbildad inom konst, är det väldigt relevant. Jag ser så många bilder som jag anser dåliga. Sedan får jag veta någonting om dem och jag börjar älska dem. Historia skapar mening, mening skapar intresse och intresse föder känslor. Särskilt idag, när datorer skapat perfektion och internet svämmar över av konst. I en värld av massproduktion är det bara naturligt att man slutar uppskatta vissa saker, tills man lär sig vart det kommer ifrån och hur det skapas.
 
Just nu har Santa Barbara Museum of Art en utställning om barnböcker, vars bilder var helt fantastiska. Originalen var verkligen magiska att se, men böckerna var inte så mycket att ha. Bilderna var vackra, men historierna konstiga och som jag såg det, inte särskilt stimulerande eller fostrande. Jag har alltid tagit för givet att barnböcker är bra, pedagogiskt såväl som konstnärligt. Men så är det ju så klart inte. Jag insåg plötsligt hur underbara bra barnböcker är, men också hur många olika nivåer dem kan vara på, och att jag har väldigt specifik smak. Jag kom hem fylld av inspiration och sambon frågade med ett leende: "Så när börjar du måla igen?"
"Senast när jag flyttar till Gotland" svarade jag. "Tidigast idag."
Och sedan satt jag på balkongen och skissade.
Något som jag hoppas fortsätta med även efter flytten.
Det är aldrig för sent att ta upp ett gammalt intresse.
Eller påbörja ett nytt.
Mer information om utställningen och konstnären:
Har du någon favorit-barnbok?
Scrolla ner mot det förflutna