När dagarna är räknade

 
Tänk att det nu är exakt en månad tills vi flyttar hem. En månad innan vi sätter oss på flyget för första gången tillsammans. Vi reser till Island där vi spenderar nästan ett dygn, innan vi landar i Stockholm och flyger vidare för att hamna på Gotland den sista Maj. Jag och sambon har aldrig flygit tillsammans, vilket är lite festligt med tanke på att vi bott ihop i USA i tre år. Vi har alltid haft olika dagar och varit hemma olika. Till och med när vi skulle tillsammans till och från Lake Tahoe. Då flög vi helt olika plan och olika tider. Så det blir premiär!
 
 
Hittills är planen att tillbringa några veckor på Gotland och komma i ordning, innan vi åker upp till min mamma, träffar vår lilla valp för första gången och hämtar hem katten till Gotland, så att hon får en chans att landa och känna sig hemma innan vi tar hem ett litet vilddjur. Sedan åker vi upp igen, och hämtar det lilla livet. Vår nya, lilla familjemedlem. Det ska bli helt underbart. Och ser inte dessa bilder ut som om dem kunde ha varit tagna någonstans där, i Jämtland eller på Gotland? Kalifornien är inte så annorlunda beroende på hur man tittar.
 
 
Innan vi åker ska vi fira. Bjuda över vänner och jag ska visa mitt hem här för min mamma och syster, som inte sett det annat än i mina bilder. Vi ska gå på Disneyland och Universal Studios. Med pappa åker vi till Six Flags och jag funderar på att skicka iväg föräldrarna på vinprovning med min sambo - så får jag och min syster tid ihop. Jag längtar att få visa dem mitt amerikanska hem och efter att få presentera dem för människor jag kommit att betrakta som min familj.
 
 
Vi flyttar hem, men vi lämnar inte USA för alltid. Både jag och sambon har fått bestående känslor för den här platsen och för människorna här. Jag hoppas att få påhälsning från många väl hemma sen, och att jag får komma och hälsa på, ofta. Jag har format vänskapsband för livet här, precis som dem jag har kvar hemma, dem som höll min utlandsflytt och alla äventyr vi haft på tumanhand under tiden. Det här är inte ett hej då, det är hej så länge.
 
Men först så blir det ett hej! Ikväll landar sambons mamma här i USA! Det ska bli så roligt med besök! Jag är på ett bröllop så jag hoppas grabbarna hållit hemmet rent... ytterst tveksam på den! Det här med att bo med tre grabbar varav två under 20 är inte direkt ett superrecept på ett rent hem. Men jisses så kul det ska bli att ha henne här!
 
En månad kvar, sedan åker vi!

När man visar det sista från Universals

Nu ver jag inte om dem alltid är där, men om ni är i LA så ska ni absolut gå på deras vattenshow. Det finns platser där man blir mindre blöt, men för säkerhets skull, välj en varm dag att se den. Vilka underbara skådespelare och vilken bra show.
Även om det inte slår Circus de Soleil, så är det verkligen en uppvisning i mänsklig perfektion och teknik när det fungerar som bäst. Riktigt imponerande, och man får ont i magen av skratt och nervositet blandat i en cocktail. Tänk om någon gör sig illa! Men vilka stuntmän... och kvinnor. 
Sedan kändes väl det inte riktigt rätt att ha Hogwarts upstickandes i en sådan Steampunk-värld, men hej, allt är väl möjligt i en magisk värld?
Och jag fick en förvarning om vad som komma skulle och fick upp kameran lagom till att ett flygplan flög in och landade i vattnet. När folk klagar på att någonting är svårt brukar jag säga att mänskligheten har tagit sig till månen, så ingenting är omöjligt. Men att förstå all matte och planering som går åt att planera ett shownummer som det här, det överskrider min logiska förmåga. Jisses, vad vi människor är duktiga när vi vill!

När man visar mer än bara "Harry Potter-land"

Ni har ju sett bilderna från trollkarlsbyn Hogsmeade och sådär, men det finns ju mer än bara Harry Potter att upplevavid ett besök på Universal Studios. Även om Hogwarts i mina ögon var det allra häftigaste, så fanns det annat att göra där också. Jag fick "lösenord" av prefekterna så jag och vännerna (fast bara en av dem åkte) kunde gå före i kön på alla attraktionerna i Trollkarlsvärlden. Och i slottet innebär det att man får se trappan med de levande tavlorna... och ja, dem rör sig. Och pratar med varandra. Alltså wow, vad man kan skapa idag med teknik idag!
Andra saker man kan göra är att gå och se de olika showerna eller åka på tur bland filmstudiorna. Vi gjorde bägge två. Vi såg en show om filmeffekter, vilket för min del kändes litet slöseri eftersom jag gått igenom allt i skolan. Men det var ändå kul att sitta i publiken och se en stuntman brinna och sedan bli släckt igen.
Men då var det mer intressant att faktiskt åka på turen omkring studiorna. Vissa av dem var igång, några tomma, och turistbussarna gled runt där och hoppfulla turister spejade efter en glimt av Johnny Depp eller Brad Pitt, men dem höll sig alla utom synhåll.
Men vi fick se vackra vyer, när LA visade upp sig från sin allra finaste sida, med lagom värme och grådis som sakta blektes bort och lämnade en blå himmel för oss att njuta av. Och under den rullade vi ner till studiorna och lyssnade på guidens härliga historier om vad kulisserna kommer ifrån och lite kuriosa från olika filminspelningar.
Vissa känner nog igen dem. Jag kände inte igen en enda. Men jag kanske känner igen den här från Lawrence of Arabia, om jag någonsin ser den filmen i framtiden. Vissa kulisser har varit med i många filmer. Andra ha gjorts om något. Vissa tillkommer och andra försvinner. 
Man fick känna sig lite som Moses, när vattnet delade sig för bussen. Eller ja, vägen var gjord att gå rakt genom vattnet. Smart gjort. Väldigt fint var det i alla fall! Det var verkligen en uppvisning i teknik och trick! Särskilt den specialbyggda centralstationen, där tåget stannade och allt bara exploderade i eld, elektricitet och vatten. 
Tänk vad man planerar filmer in i minsta lilla detalj. Så imponerande. Första gång jag var på set imponerades jag mest av personen vars jobb är enbart att hålla koll på att allt visuellt är precis som det var i tagningen innan. Allt från att skådespelarnas hår håller sig likadant till att ett saltkar inte hamnar på villovägar. Det är tusentals saker att hålla koll på mellan tagningarna. Och personen som bara följer med i scriptet och säger ifrån efteråt om skådespelarna sa rätt eller fel eller bytte ut något ord av misstag. 
Att åka runt i den där tourbussen eller minitåget, var mycket intressant. Jag kände igen så mycket från mina kurser i filmskapande, andra saker från mitt extrajobb i skolans scenverkstad och annat från fotograferingen. Det handlar verkligen om att trolla och att lura ögat. Universal studios har gått steget längre i sina shower...
Inget för lättskrämda. Men det finns gulliga saker också. Och knasiga. Och roliga. Och häftiga.
Men den allra häftigaste får ni se imorgon, för nu har jag läxor att göra. En ny skolvecka har startat!
Scrolla ner mot det förflutna