När man summerar veckan

Nej men ska vi ta och kika på förra veckan då, kanske? Det har varit en intensiv men rolig vecka. Livet har verkligen lugnat ner sig, pusselbitarna börjar falla på plats och min energi är tillbaka igen. Äntligen börjar jag känna mig som mig själv: jag har ork och mer tid. Första delen av veckan var sambon på fastlandet men han återvände hem på torsdagen. Medan han var borta byggde jag på mitt skrivbord (sneakpeak på processen här ovan) och umgicks med djuren, redigerade bilder och kände mig allmänt lycklig. Det har varit en av de allra bästa veckorna på riktigt länge. Livet i Sverige börjar äntligen bli vad jag hoppades på när jag låg i sängen borta i USA och längtade hem! 
Lyckliga djur när sambon kommit hem.

Den här veckan har jag lärt mig
...
... hur man rensar och förväller svamp. Dock kommer jag aldrig ihåg ordet "förvälla"...
... hur man använder en fräsmaskin.
... att det blivit dyrare för mig när jag bokade mina tidigare färjeresor eftersom jag beställde med hemsidan på engelska, och då frågar den inte om man är skriven på ön och då betalar man högre pris.
... att kattungen vi har är en förklädd superhjälte som inte är rädd för någonting, typ. Så länge han fick vara lös i bilen sa han knappt ett pip på hela resan mellan Gotland och Jämtland. Dock var hans sele aningen stor, men det gjorde ingenting, för han försökte inte smita. 
... att vi behöver en större bil. Jisses vad trångt det var att resa tre personer och två djur!
... att även min sambo kan köpa blommor!
... att hösten kommer fortare på fastlandet än till Gotland. På Gotland hade träden sakta börjat skifta till rött, men på fastlandet brann det riktigt av gula och röda toner i träden!
... att öven gamla hundar kan lära sig sitta. 
Väl hemma på Gotland var det bara för sambon att packa om, för på lördagmorgonen for vi med färjan till Nynäshamn och vidare till Västerås. Där hälsade vi på farfar som fick träffa hunden för första gången, sov över hos farmor i Hallstahammar och hämtade min syster innan vi fortsatte upp mot Jämtland på söndagen. I början av resan körde sambon, men vi bytte snart plats och han sov med katten i famnen resten av vägen medan jag och min syster satt och pratade. Så mysigt! Sju timmar i bilen flög iväg, och vi reste ifrån gula höstlöv till tidig vinter med stjärnklar himmel och kyla. Väl i Jämtland firade vi min mamma och syster som fyllde år för några veckor sedan. Mamma hade massor av hundleksaker hemma, till Hollies stora lycka. 
Den här veckan har jag...
... kört bil från Gotland till Jämtland.
... träffat Maikos syskon för första gången. 
... fotograferat höstlöv och vintergatan.
... sett en räv på sjuuukt nära håll, bara några meter!
... sett sambon lära min farmor träna hundar.
... fått blommor av sambon!
... fått svamp av sambons mamma!
... målat fem lager färg på mitt blivande skrivbord.
... plockat fram julpynt på jobbet.
... känt mig extra miljövänlig när jag använt överblivna reglar från garderoben till skrivbordets nya skiva och gjort iordning gamla IKEA-lådor som skulle slängas till en fin förvaringsdel.
Maiko testade Hollies plats innan vi lämnade Gotland.

Jag har längtat efter
...
... sambon! Och julen. Jag älskar julen, och nu börjar butikerna ta fram pyntet och mörkret lägger sig över Sverige och ger mig början av julkänslor.
Jag har drömt om...
... kontoret! Det kommer att bli så fint. Jag har verkligen drömt om allt jag kommer att göra där i framtiden.
Jag har önskat...
... att dygnet hade fler timmar, bankkontot fler siffor och att Hollies tänder kunde växa klart så att hon inte ska gnaga på allt hela tiden. Just nu stoppar hon allt i munnen, för det kliiiiaaar!
 
I och med bränderna i Kalifornien har mina tankar funnits ständigt hos vännerna i USA. Särskilt har jag tänkt på mina mentorer. Och blivit glad över att se att dem tänker på mig också! Ovan är en bild som min mentor Bruce tog på mig förra sommaren när vi var på äventyr nära områderna som brinner just nu. Fy för naturkatastrofer!

När man vandrade tillsammans i solnedgången

Dessa bilder är en vecka gamla, nästan två, men jag har inte hunnit kika på dem, förrän nu. Det var jag, sambon och Hollie. jag packade in dem i bilen och sa "nu ska vi ut på äventyr". Ingen av dem protesterade. Det var kallt som sjutton, men så himla mysigt. 
Det är det här jag älskar med Gotland. Det fantastiska landskapet med sina formationer och stränder, stenar och träd. Jag älskar raukarna. Mötet mellan land och hav. Och det är fantastiskt att dela det med sambon. Nu även med Hollie. Hon älskar att få hänga med på äventyr och har till och med lärt sig hoppa in i bilen själv. Allt för att få vara med husse och matte.
Att hoppa är hon förresten en hejare på! Ni ser vattnet där? Husse stod på andra sidan, så då hoppade hon helt enkelt till honom. För just vatten är hon inte så förtjust i, även om det är kul att plaska tassarna och gräva i det. Hon börjar bli så stor!
Min lilla familj. 
Två stycken små klätterapor. 
Okej, tre då. 
Matte var såtaskig som klättrade upp dit Hollie inte kunde följa efter. Men Hollie gav inte upp förrän efter några riktigt bra försök. Den som sa att hundar inte kan klättra har aldrig träffat Hollie. 
En underbar kväll med familjen, på ön jag drömt om i många år.

När medeltidsveckan är över

Här har ni en glad Annie på väg mot medeltidsveckan utstyrd i en billig dress från Wish, av urusel kvalité men ganska okej utseende. Den var ganska så varm, mysig att sitta i medan man kikade på eldshower eller medan man skrattade och pratade med sagovänner. Men till nästa år blir det någonting egensytt, vackrare och farmförallt, av bättre kvalité. Något annat som det blir mer av nästa år är bilder. Min sambo har stulit min kamera och filmat hela medeltidsveckan, så jag har varit kameralös hela tiden. En helt ny upplevelse för någon som haft en kamera i händerna nonstop i sisådär fem år.  
Dessa bilder tog jag med hans kamera, som jag inte alls tycker om att arbeta med. Alla knappar sitter på fel ställen utifrån vad jag är van vid. Men den tar ju bra bilder den också, om den får chansen. Bra bilder handlar närapå ingenting om kamera, utan om vad fotografen ser och hinner fånga. Men bra ljuskänslighet, det är viktigt det. Sambons kamera är ljuskänslig som en pensionär med migrän ungefär. Så för det mesta fick den ligga kvar hemma och vila, medan jag och Hollie var på äventyr.
Veckan var underbar men alldeles för kort. Det som var fint var att jag och sambon upplevde den för första gången ihop. Gotlänning som han är kan man ju tro att han varit på den varenda år, men tydligen inte. Vi blev lite frälsta bägge två. Hundvalpen blev mest pussad och kramad.
Visby, som redan är världens vackraste lilla stad, lyser upp på ett magiskt vis under den här veckan. Att sitta i eldens sken och blicka upp mot de gamla murarna är verkligen en fantastisk känsla, särskilt till ljudet av medeltida toner eller en aukustisk gitarr. I veckan ska jag visa upp mina fynd från marknaden. Sambon kommer antagligen sitta vid datorn Augusti ut. Han filmade i stort sett vartenda event och ska klippa ihop en kort film till Medeltidsveckan, så han har att göra. Det allra bästa med vårt jobb med kameran är när man får återuppleva de vackar ögonblicken om och om när man redigerar.
 Och den här veckan kommer jag knappt heller lämna datorn. Jag kommer antgaligen till och med sitta med sambon på hans kontor för att vara säker på att verkligen få sitta och redigera lite. För jag har en hel del bilder att gå igenom som jag hoppas leverera till helgen så att jag då kan fokusera på att vara bröllopsgäst istället. 
 Hoppas er vecka varit lika magisk som min var!
Scrolla ner mot det förflutna