När man visar sin "weekend" på Gotland!

Det var en riktigt grå och trist morgon när jag steg upp ur sängen i pappas lägenhet strax utanför Göteborg för att sedan ta pendeltåg och sedan flygbuss till Landvetter. Chauffören på flygbussen var sådär underbar att man inte kunde låta bli att le när man såg honom hjälpa folk med bagaget. Och han var riktigt duktig på tre språk. Det livade upp en annars riktigt trist morgon. Fy vad grått och dött Göteborg är! Och varför måste alla klä sig i så trista färger? Det var en fröjd för ögat att se planet i dess färgprakt, och timmen till Gotland gick fort när vi fick kaffe och muffins och jag avnjöt en fototidning. Lyxliv.  
Och ovanför molnen var det inte grått. Fastän det var mitt på dagen var det alldeles gyllene ovanför molnen. Och så platta dem var! Jag var bara tvungen att ta fram kameran. Det var som om någon kört molnen i en mangel. 
Och alldeles kort efter avgång var det dags för landning, och vi dök ner under de där tjocka molnen och jag fick se Gotland igen. Även om det säkerligen var lika grått där som I Göteborg, så kändes allting så mycket vackrare här. Allt var blått istället för grått, landskapet vilande istället för dött. Och världens bästa Malin väntade på flygplatsen med sin underbara flat coated retriver. Den hunden alltså! <3
Vi tittade förbi sambons föräldrar på jobbet innan vi åkte hem till sambons barndomshem. Det är en så himla vacker gård och jag hoppas av hela mitt hjärta att jag och sambon tar över den en dag. Den har sådan potential att bli det drömhem jag aldrig vågade drömma om. och som jag fortfarande inte ens vågar drömma om. Jag kommer att flytta dit när jag kommer från USA, och jag hoppas av hela mitt hjärta att jag aldrig kommer behöva flytta därifrån. Men det är upp till sambon och vad hans drömmar kommer att vara. Jag visar mer imorgon, för nu måste jag ta väskorna och lämna ön igen.
Nu ska jag sticka till planet och snart är jag hos sambon igen!

När drömmar slår in

 
Okej, jag sitter hemma sjuk är gnällig över allt, sambon ler sådär förstående och säger "vad du är söit" och jag protesterar vilt. Och jag kan inte låta bli att le tillbaka fastän jag är så förbannat arg på kroppen som väljer att bli sjuk just nu. Och han går till jobbet och flinar över axeln "ha en bra dag!" på vägen ut. Och jag låtsas vara trumpen fastän hjärtat är varmare än den febriga kroppen, och känner att, ja, jag har en bra dag. För att alla dagar med honom är bra. Jag kan inte riktigt förstå hur allting kan få lov att vara så här bra. Allt han gör för mig, hur han får mig att drömma och ger mig styrka att kämpa mot dessa drömmar. Det var han som visade mig Gotland. Det är han som gör det möjligt att göra det som jag drömde om för tre år sedan: åka dit utan returbiljett. Kärlek är inte att få rosor eller choklad. Det är när någon tittar på en med glittrande blick när man ligger i sängen med trumpen min, håret på enda och en svullen näsa och kallar en "söit" när man precis förklarat krig mot sängen och förkylningen.

När flyttlasset går

 
Det här gör alltså jag medan jag i teorin flyttar till Gotland! Sitter med en kopp kaffe och världens bästa bok och tar det lugnt på balkongen efter en lång men bra arbetsdag. Och under tiden har mina vänner och min mamma och familj packa mina grejer i en lastbil som tiiiidigt imorgon bitti kommer att rulla sydöst mot nästa kust och ut mot havet. Det här är nog mitt livs enklaste flytt - för jag är inte med. Jag kan inte med ord beskriva hur tacksam jag är. Sambons familj gjorde det här möjligt. Och min familj och de bästa vännerna ställer upp och krånglar och bär och fyller den där bilen som rullar iväg mot nästa kapitel i mitt liv - Gotland. Och inte förrän om ett år flyttar jag efter mina grejer och startar ett nytt liv hemma i Sverige  - på Gotland. Jag kan fortfarande inte riktigt tro att det är sant. Hej då, Göteborg och hej hej Gotland! jag längtar så sjukt mycket efter att packa upp lådorna. Men inte än... ett år kvar...
Scrolla ner mot det förflutna