När jag såg Eiffeltornet

Det var en mycket konstig känsla att i dagsljus se det i verkligheten. Det där tornet som man sett på bilder, tavlor, sängöverkast, mattor, vykort, nyckelringar... I fullt dagsljus var där en plats full av turister. Och jag kände mig nästan tom. Det var lite av den där känsan som får en att tänka: "Jaha, var det inte mer än så här?". Vart är änglakören, det magiska ljuset, dimman som glider isär och avslöjar någonting fantastiskt? Där, mitt på Champ du Mars stod bara ett högt ståltorn omgivet av tusentals människor som trängdes om att få ta kort på det, med det, i det, från det.
 
Jag försökte ta lite bilder jag också, men i dagsljus var det bara ett tråkigt turistmål. Inte alls som kvällen innan... den där magiska upplevelsen... då jag tillbringade solnedgången där uppe. Det var änglakörer för hela slanten, det.
 
När jag letade mig fram till Paris mest besökta plats var det en tanke som slog mig där jag stod...
... med turister överallt...
...varför bygger inte varje stad ett Eiffeltorn?
 
 
En kommentar
publicerat i Äventyr: Paris
Taggar: Eiffel, Eiffeltornet, Eiffeltower, France, Frankrike, Paris, The Eiffel Tower, magiskt

När man bevittnat tre fotograferingar

Paris är kärlekens stad. När jag vandrade gata upp och gata ner den där lördagen såg jag tre-fyra bröllopsfotograferingar. Den första ägde rum några meter ifrån mig. Det var omöjligt att inte ta några bilder på det lyckliga paret. Bilderna är tagna med ett 200- eller 300-mm tamronobjektiv som jag hade till min Nikon d5100. Så jag stod inte och störde dem, precis.
 
Jag började fundera. Jag skulle ha fotat ett bröllop i somras, men det blev inställt. Så jag började läsa på mer och mer ändå om vad det skulle innebära. Och jag får erkänna att jag längtar efter att få försöka, någon dag. Jag är rätt så säker på att det någon gång kommer att hända. Och den dagen ska jag vara beredd. Det finns inget vackrare än två människor som vill visa hela världen sin kärlek. Och att få hjälpa dem att göra allting oförglömligt är så himla fint. Att jobba som det? Nej, då kanske magin skulle försvinna. Men att då och då göra det... absolut.
 
Kunde inte låta bli att tänka hur jag skulle gjort om jag varit fotografen för det här paret... och jag skulle haft blixt för att lätta upp skuggorna under ögonen. Och jag skulle inte placerat dem vid det där stängslet. Hellre lagt ett lakan eller något över det så att det inte syntes...
 
Detta par hade valt att ta bilderna framför Eiffeltornet.
Jag hoppas det blev bra bilder och att de lever lyckliga i alla sina dagar!
 
 
Scrolla ner mot det förflutna