När man fotograferade Stockholm

 
Veckorna går så fort nu. De rusar fram. Det är snart en månad sedan jag var i Stockholm - men det känns som igår! Vilken vacker stad det är. Jag är född i Göteborg och har bott i stort sett hela mitt liv utanför samma stad... men jag måste säga att Stockholm var någonting annat. Större. Mer köer. Mer ljud, mer turister, mer... allt. Men det var också trevligare. Alla var så trevliga (utom tjejen på det där cafét möjligen) och staden var så vacker! Och det var så smidigt med pendeltåget. Systemet gick att förstå direkt (till skillnad från Västtrafik här i Göteborg) och det var enkelt och smidigt...
Ser ni modellen - och fotografen?
Så många fantastiska människor som bara gick rakt in i bilderna. Gatufotograferna borde älska Stockholm. Det är bara att stå och se sig omkring och man får se så mycket kul!
 En massa roliga saker att fotografera...
Och det var inte bara jag som tyckte det!

När man är delat kaka med fåglarna

I Stockholm besökte vi ett litet café uppe på den där muren ni vet, den med utsikt över halva stan och halva havet. Det var så kallad Rawfood. Jag beställde en så kallad annanas & kokostårta. Den var... Som all fika vi beställde där, en besvikelse. Men det fanns några som var beredda att offra sig...!
Så besöket var ju till någon nytta i alla fall! Kakan blev uppäten. Och utsikten var så fin att jag ändå kan tänka mig att återvända. Trots kass personal, extremhöga priser och enformig fika.
 Alla har ju dåliga dagar. Säkert caféer också.

När man besökt fotografiska

Att kalla det ett livsmål är kanske att ta i, men visst var det allt en liten dröm som gick i uppfyllelse förra veckan när jag och några trevliga flickor besökte Fotografiska i Stockholm. Det vore jättehäftigt att en dag se sina egna tavlor pryda museets väggar. Det är däremot inget mål jag har. Jag funderade lite på det igår, varför jag vill fotografera. Och för mig handlar det inte om att bli känd. För mig handlar det om upplevelsen.
Men det skulle betyda mycket för mig om mina bilder berörde människor. Om dem kunde göra människor gladare. Vilken paradox, eftersom jag hela tiden lockas av det svartvita. Men svartvit kan också vara positivt! Förälskade mig i den här bilden på pingviner på rad ner i vattnet. Jag köpte en affish på den. Den handlar för mig om att någon måste vara först att våga. Våga göra det andra vill men inte riktigt tror är möjligt. Som andra är lite osäkra inför, kanske till och med rädda för.
Jag tyckte om besöket där, jag var liksom i mitt eget element. Omgiven bland enastående foton. Och av dåliga. Det där med skönhet ligger verkligen i betraktarens öga. Vissa fotografier skulle jag ha släng om de kommit ur min kamera. Ändå hamnar den uppe på Fotografiskas väggar. Andra foton tycker jag förtjänar ett helt rum för sig själva. ja, på Fotografiska kunde jag vandra runt i stillhet och bara betrakta, filosofiera och fundera. Och längta efter att komma hem och själv få fotografera!
 
Vilken upplevelse!
 
Men dagen slutade inte där... den hade precis börjat!
Scrolla ner mot det förflutna