När det gått ett år

Jag tog dessa bilder för ett år sedan nu, då jag var en annan person. Någon som var rädd att säga till, synas och lägga mig i. Rädd att göra fel. Jag fotade hela tiden som om jag bad om ursäkt, i smyg och osäkert, utan självförtroende. Nu när jag tittar tillbaka ser jag verkligen utvecklingen, resan jag gjort på ett år. Det här bröllopet var det allra sämsta jag fotade, inte för att bröllopet gick dåligt, utan för att jag fotade med en fotograf jag inte hade fotat med, som jag har en helt annan stil som, en annan vision. Det fanns ingen planerare eller koordinator och inget schema, och lokalen med dekor var inte alls i min smak, med sjuttiotalsbyggnaden draperad i turkost, ett tappert försök att skapa lite elegans där ingen fanns. Men dagen var vacker, paret underbart och golfbanan var fin. Och det var en bra erfarenhet. Att titta tillbaka och tänka att man gjort en sådan resa på kort tid, hur mycket man lärt sig och vad mycket mer jag har att lära mig. Om mindre än två månader tar jag examen, men lärandet, det slutar aldrig. 
 
Min resa har knappt startat. 

När man visar vad man gjort


Idag vaknade jag med en så underbar känsla i kroppen. Några dagars vila har verkligen gjort skillnad för måendet! Jag har vaknat helt slutkörd, trött och på halvdåligt humör i... ja det känns som för alltid men så är det ju så klart inte, men idag vaknade jag riktigt glad, skuttade upp, njöt av frisk luft och svenskt kaffe och solsken på rummet till Escape to the country på TV:n. De senaste dagarna av beslut har lämnat hjärtat mycket lättare och humöret mycket bättre.
 
Man ska aldrig vara rädd att räcka ut handen. Vissa kommer ta den, vissa kommer att ge dig high five och några kommer att ge dig möjligheter du inte ens kunde drömma om. Så känns det nu. De senaste dagarna har jag nätverkat med andra fotografer hemma i Sverige och blivit överväldigad av hur vänliga och givmilda folk är. Jag har så mycket fika inbokat att jag får se till att boka in lite träning också så att jag inte behöver rulla fram på Gotland. Just nu kan jag knappt vänta på att sommaren ska komma! Idag är planerna att redigera bilder och kanske sy lite. Dessa bilder i inlägget behöver bli klara och skickas iväg. Jag försöker att inte planera dessa lovdagar för mycket. Dem får bli lite som dem blir, och det känns jätteskönt. Jisses, vad skönt det är med lov! 

När man fick med sig blommor hem

 
Helgen är äntligen slut. Just nu är klockan några minuter i midnatt och jag ska strax sova. Nu är bröllopssässongen påbörjad och jag fick med mig dessa fina blommor hem. De luktar ljuvligt! Det här var bordsdekorationerna på gästernas bord. Neutralt men romantiskt! Bröllopet var en heldag nere i LA, så jag kom hem sent på natten. Söndagen fick jag verkligen ingenting gjort alls på. Jag och sambon hade en lunchdejt och sedan var vi bjudna på middag senare på kvällen. Ett före detta brudpar! Underbara människor. Så jag fick klappa två små hundar och äta god mat och lyssna på sambon som engagerat förde en monolog om lycka och framgång och vad det egentligen är. Då och då fick någon av oss andra en syl i vädret, men han var så engagerad att det inte gick att få stopp på honom.
 
Alltid när jag är ute så här så funderar jag på varför vi inte gör det oftare. Det finns få saker som är mysigare. Underbara vänner, god mat och härliga konversationer. Men nu är jag verkligen helt slut och det kommer att dröja innan jag får vila igen. Nu är det skola igen några dagar, sedan en roadtrip till Utah med sambon! Vi har inte pratat någonting om alla hjärtans dag, så vi lär nog hoppa den dagen och njuta lite extra av varandra till helgen istället. En vän till min är ranger i en nationalpark och äntligen kan jag hälsa på henne där uppe. Det ska bli så kul! Utah har några av de vackraste vyerna jag sett. Eller, jag har ju inte sett dem än. Bara på bild. Det ska i alla fall bli hur roligt som helst!
Scrolla ner mot det förflutna