När man flyttade in i kontoret

 
Äntligen. Jag har äntligen ett kontor! Kontraktet är påskrivet, möblerna (dem jag har just nu) är inflyttade ochlyckan är total. Gissa vart jag kommer att vara efter/innan jobbet den här veckan? Valpen är inte lika road, men det är förståligt. Inte en enda leksak, bara färglukt, och matte är upptagen med annat. Vi får se hur det kommer att bli. jag funderar på att dölja det där proppskåpet med ett drapperi, för det är inte så himla tjisigt att titta på. Egentligen borde skrivbordet vara vid fönstret, eftersom det finns flest eluttag där, men då får jag ju blänk i skärmarna, så jag vill nog ha det ungefär där det står. Ja, ni ser ungefär hur det kommer att se ut. Det kommer ett stycke som ska sitta bakom, och så ska de där lådorna upp ovanpå skivan. På bilden är det nymålat igen. I alla fall vissa delar, där färgen liksom lossnat trots att det inte skavts av. Där fick jag slipa ner och måla om. De där sockerlådorna är roliga att ha med, då kontoret ligger i ett före detta sockerbruk. Jag fick tipset att sätta upp dem på väggen, så det funderar jag på just nu. Bakom skrivbordet, i olika höjder.
 
Jag älskar rummet. Stort, ljust och rymligt. här kommer jag kunna ha enkla produktfotograferingar såväl som att träffa kunder, redigera bilder och tillbringa många, sena kvällar över en fotobok eller en video som utvecklar mig. Drömmen som slog in.   
Mobilbilder från igår. Nu ska jag dit och fortsätta få det i ordning!

När arbetsveckan är över, delvis i alla fall

 
Jag har verkligen världens bästa jobb. Jag får vara med och dela människor vackraste dag. Och på världens vackraste plats! Här är en sneak peak på vad jag gjort de senaste två helgerna. Den här helgen är jag närapå ledig. Förutom redigering och en familjefotografering, men det räknas knappt när man jämför med bröllopsfoto på 13 timmar. 
 
Den här veckan blev vårt företag momsregistrerat, vilket innebär att vi äntligen kan investera i en bättre kamera till sambon, och jag sneglar på några två nya objektiv, kanske snart, kanske till hösten. Det går så himla bra, långt lver förväntan. Längtar ihjäl mig efter flyttlasset där min kalibrator för skärmen samt min wacom-platta ligger. Men allt går om man bara vill! Just nu tillåter jag mig att verkligen njuta av nuet. För det är helg, jag är väl i stor sett ledig, och sovrummet blev färdigtapetserat igårkväll! Så för första gången på hela sommaren är jag... ledig. Ledig? Nja. Men nästan. Nära. Och det känns i hela kroppen. Att vara nästan-ledig är helt underbart.
 
Vad har ni för helgplaner?

När det gått ett år

Jag tog dessa bilder för ett år sedan nu, då jag var en annan person. Någon som var rädd att säga till, synas och lägga mig i. Rädd att göra fel. Jag fotade hela tiden som om jag bad om ursäkt, i smyg och osäkert, utan självförtroende. Nu när jag tittar tillbaka ser jag verkligen utvecklingen, resan jag gjort på ett år. Det här bröllopet var det allra sämsta jag fotade, inte för att bröllopet gick dåligt, utan för att jag fotade med en fotograf jag inte hade fotat med, som jag har en helt annan stil som, en annan vision. Det fanns ingen planerare eller koordinator och inget schema, och lokalen med dekor var inte alls i min smak, med sjuttiotalsbyggnaden draperad i turkost, ett tappert försök att skapa lite elegans där ingen fanns. Men dagen var vacker, paret underbart och golfbanan var fin. Och det var en bra erfarenhet. Att titta tillbaka och tänka att man gjort en sådan resa på kort tid, hur mycket man lärt sig och vad mycket mer jag har att lära mig. Om mindre än två månader tar jag examen, men lärandet, det slutar aldrig. 
 
Min resa har knappt startat. 
Scrolla ner mot det förflutna