När man vaknar på rätt sida

 
De senaste dagarna har jag vaknat med energi och känsla av total lycka. Ni vet, när man kommer till medvetande och bara får fina intryck innan man ens öppnar ögonen. Hur lakanen känns mot huden, dofterna, sambons andetag eller hundens trygga tungd mot täcket. Man vaknar från behagliga drömmar och det är ljust ute. Jag har öppnat ögonen och insett att solen glimtar fram. Hollie har koll på mig och kryper lyckligt upp för sin dos morgongos och vi ligger kvar en stund och bara kelar innan vi stiger upp. Jag har nämligen tillåtit mig själv att ligga kvar till niotiden, för det är det jag mår bäst av. Som egenföretagare har jag ju den lyxen att välja! Istället sitter jag hellre kvar om kvällarna på kontoret. Jag har varit hemma vid åtta-nio-tio tiden och det är okej. För jag åker ju några timmar senare och får en lugn och magisk morgonstund.
 
Idag ska jag dock inte till kontoret. Idag ska jag simma igen! Äntligen. Även om foglossningen blivit ljusår bättre kan jag ju inte röra mig som jag brukade, så jag har saknat simningen nu när det varit juluppehåll. Idag ska jag jobba hemifrån, för annars blir det så mycket åkande fram och tillbaka till stan. Idag sitter jag i köket och jobbar. Sambon okuperar vardagsrummet och djuren pendlar mellan oss. Det är härligt att kunna jobba hemifrån! 
 
På tal om saker att se fram emot fick vi hem Folkuniversitetets kursutbud igår. Så mycket roliga kurser! Jag hade gärna gått en i tyska, men det har de ingen. Däremot har dem kurser i att skriva romaner/noveller eller silversmide. Skrivandet är något jag tog ett uppehåll med när jag flyttade till USA eftersom det inte fanns tid under studierna, men som jag så smått börjat ta tag i igen. Så det hade varit en kul spark i baken för att komma igång! Och silversmide, eller smide överlag, har jag varit intresserad av sedan högstadiet. Jag funderade på att gå det som linje men valde design & formgivning istället. Nu är jag ju mer taggad än någonsin, eftersom att mamma gick två kurser förra året och visade både vad hon gjort och utrustningen hon köpt nu när vi var hos henne. Så det lutar åt att jag hoppar på någon form av kurs i vår.
 
Vad skulle du läsa om du tog en kurs i något?

När man kollar på sina mål för 2018

I början av året gjorde jag ett inlägg om vilka mål jag hade för 2018. Det var så roligt att se tillbaka på 2017 och fundera över 2018 som just tagit sin början. Min lista med mål såg ut så här:
 
Lista med mål 2018:
1. Köpa hus/skaffa eget boende.
2. Fotografera ett brudpar vid berg och i dramatiska landskap.
3. Köpa ett vidvinkelobjektiv, ett makro och en lensbaby tiltshift.
4. Fotografera vinterbröllop.
5. Kastrera Maiko.
6. Gå kurs i agility med Hollie.
7. Gå med i Gotlands vallhundsklubb.
8. Delta på medeltidsmarknaden.
9. Andas in doften av vitsippor.
10. Hänga med på älgjakten i höst och fotografera
 
Visningsbilden på vårt hus
 
Jag gjorde ju i alla fall hälften! Vissa saker känner jag att jag inte längre vill, som att går med i Vallhundsklubben. När jag hörde av mig till dem fick jag otroligt dålig respons och har verkligen ingen lust att vara en del av deras klubb. Istället körde vi Agility och gick med i Gotlands Draghundsklubb! Vinterbröllop blev det heller inga, men riktigt fina höstbröllop. Älgjakten kanske blir av nästa år, för i år var jag upptagen med bröllopsfoto. Nästa år har vi ju en liten bebis... så då kanske det vore extra skönt att åka upp till Jämtland och lämna bebisen några timmar med mamma och bara få ge sig ut i skogen? Vi får se! Det går ju att ha som mål i alla fall... 
 
Lista med mål för 2019:
1. Fixa & inreda ett barnrum!
2. Plantera några frukträd.
3. Köpa ett makro och en lensbaby tiltshift.
4. Fotografera vinterbröllop.
5. Bestämma en lösning för gäststuga/garage så att ritningar kan fixas och skickas in för bygglov.
6. Börja rida igen.
7. Mura en högre trädgårdsmur i trädgården.
8. Sy kläder till bebis för Medeltidsveckan!
9. Plocka vitsippor från trädgården.
10. Hänga med på älgjakten i höst och fotografera!
 
Så vi har alltså lyckats med ett riktigt bra år! Hade du några speciella mål för 2018?
 

När man är sin egen

 
Det är en himla osäkerhet, att vara sin egen. Men det är också så himla skönt. Jag jobbade ju på Rusta till och från i sju år, innan dess ett år ungefär inom hemtjänsten och ströjobb inom resturangbranchen. Så jag känner att jag ändå provat en del, jobbat kvällar, helger, nätter, mornar och helgdagar. Att vara egen med ett litet, nystartat bolag innebär en hel del obekväm arbetstid och ingen ersättning för det ekonomiskt. Men det innebär också frihet. Ansvar, men frihet. Att kunna lägga upp arbetsdagen när man vill och kan, istället för att behöva sjukanmäla sig för migrän ett arbetspass, skjuter man dagen och tar ledigt på morgonen. 
 
Första året efter att vi startade bolaget var jag deltidsanställd på Rusta, och det gjorde att jag hade jättesvårt att hinna, att fokusera och att satsa på företaget. Så tidigt i somras satte sambon ner foten och uppmanade mig at säga upp mig. Att säga upp tryggheten och det bekanta och kasta mig ut i det okända. Vi har företaget ihop, men han är ändå anställd på bland annat Försvaret och tjänar rimliga pengar, så om det värsta skulle hända, var han trygg i att vi skulle klara oss och bekväm i att kunna vara försörjaren. Hade han inte sagt det hade jag antagligen jobbat i butiken idag och haft lite ångest över allt som behövs göras.
 
Idag mår jag fantastiskt, känner mig lugn och lycklig med en bra struktur i vardagen. Jag vågar inte ta ut någon hög lön än utan tar ut precis så mycket jag måste varje månad. Nu vid jul kändes det tufft, men annars så är det en rolig utmaning. Det var ju inte så länge sedan vi var fattiga studenter, så vi har inte vant oss vid stora spenderarbyxor. Men det är ändå en liten oro inför våren, inför att bli förälder och veta att jag inte kommer att kunna vara föräldraledig som andra mammor. Att jag kommer att behöva jobba så fort som möjligt efter förlossningen. Minimibeloppet är ju inte direkt möjligt att leva på. Men jag har det hellre så här. Oron och osäkerheten är ett svagt fladder i magen, som vägs upp av det starka pirrandet i hjärtat att få jobba med det jag älskar. Nu under hösten har det nästan enbart varit redigering i och med foglossningen, men jag har ändå orkat med några roliga uppdrag och fotograferingar. Tack vare det här halvåret som helt egen vet jag hur sårbar jag är, men också hur stark jag kan vara. Och vilket bra team jag och sambon är. Han ser fram emot en lång och trygg pappaledighet. Vilket jag tror passar oss som familj riktigt bra. Mitt liv har aldrig varit "normalt" och kommer troligtvis inte bli det heller. 
 
Man måste också våga ifrågasätta normerna som finns omkring oss. Om vad ett jobb är, om vad en bra lön är, och vad som är viktigt för en som person. Är pengarna det viktigaste, eller upplevelsen av jobbet? För vissa är pengarna viktigast, så att man kan uppleva mer på sin fritid. Men för min edl lever jag min dröm. Jag får göra det jag älskar allra mest på arbetstid och tjänar mindre, men min fritid kan jag ägna åt dem som verkligen betyder något och det kostar mig ingenting. Min sambo, mina djur och snart, vår lille bebis. Man måste våga för att vinna. Tack, min fina sambo, för att du höll mig i handen så att jag vågade hoppa. Det är värt varenda svårighet. 
 
Hinder är till för att ta sig över. Känslan när man står på andra sidan gör det värt det!
En kommentar
publicerat i Drömmar, Husdjur, Personligt;
Taggar: Att starta eget, Att våga följa sitt hjärta, Drömmar, Egenföretagare, Eget företag, Vara sin egen, Våga, driva eget, förverkliga sig själv
Scrolla ner mot det förflutna