När det är alla hjärtans dag

 
Den här sambon alltså. Vad jag älskar honom! Idag är det alla hjärtans dag. Vi bryr oss föga om det, men vi har ändå ätit lunch ute idag, så lite har vi "firat" antar jag. Vi hade i alla fall en härlig förmiddag tillsammans. Först var vi på MVC där jag fick min RH-spruta (betydligt mindre härligt), mätte ben & vader för stödstrumpor och träffade ett kompispar i väntrummet. Sedan åkte vi på möte med ett Gotländskt produktionsbolag som vi samarbetat lite med sedan i somras och passade på att ta lunch i stan när vi ändå var där. Delade på en otroligt god "sandwich BLT" på Ka:feit i Visby (mitt nya favoritställe med jättefin inredning och underbar personal!) och sedan på en kanelbulle och den godaste semlan jag ätit (med hallon & mandelgrädde) innan vi vände hem igen. Jag tänkte passa på att ta en liten powernap innan jag började jobba, men sambon väckte mig två timmar senare... man blir tydligen lite extra trött av att vara gravid!
Nu står sambon och gör egen ost som ska med till fastlandet över helgen. Jag håller honom sällskap i köket innan jag ska fortsätta att färgredigera. Vi kommer att jobba resten av dagen, och det känns så mysigt. Imorgon lämnar jag honom på färjan, så vi myser lite extra idag i varandras sällskap. Och jag tänker på det här med alla hjärtans dag, hur oviktigt det är för oss och hur alla andra dagar är viktiga istället. Vi tar varje tillfälle att skapa lite vardagsromantik, tända ljus och kramas. Sedan vi plussade har vår relation om möjligt blivit ännu bättre och vi uppskattar varandra och det vi har ännu mer. Vi är väl mer medvetna om den, antar jag. Därför vill jag fira alla hjärtans dag här på bloggen med att lista 5 saker jag älskar med min sambo. Vill ni läsa om hur vi träffades, kan ni göra det här. Det är otroligt för mig själv att läsa de ord jag skrev för fyra år sedan. Nu är vi där, i framtiden jag inte ens vågade drömma om. Han ändrade dröm, släppte tanken på ett liv i USA och började istället fantisera om ett liv med mig, på Gotland. Och när det var dags att välja valde han mig, familjen och Gotland. Vi började drömma gemensamt om hus och barn och ett företag ihop. Drömmar som slog in, en efter en.

Fem saker jag älskar med min sambo:
1. Vi kan prata om allt
Vi närmar oss fem år av kärleksrelation, men snart 12 år av vänskap. Det finns ingen människa jag litar på mer, så vi kan ha djupa och ärliga diskussioner om allt. När jag läser eller hör om andras relationer kan jag bli förvånad över att man bråkar om saker som är så enkla att prata om, bara man öppnar sig och är ärlig mot varandra. Låter varandra ta plats. Vi har kommit till en punkt där vi litar på att den andra aldrig vill skada, så inga ord gör längre ont. Det är en otroligt häftig insikt, att det numera inte finns några samtalsämnen vi inte kan prata om. Inga känslor vi inte vågar berätta för den andra om. Det var mycket länge sedan vi bråkade senast. Om jag ska vara ärlig minns jag inte ens när det var.
 
2. Vi har så roligt ihop.
Vi har absolut inte samma slags humor, jag och min sambo. Vi skrattar åt olika saker och har olika smak när det kommer till filmer vi gillar att se. Men vi har roligt. Vi kan verkligen skratta tillsammans. Nu medan jag försökte skriva det här inlägget fick jag avbryta för att spela in en flumvideo på honom när han gjorde ost, som han vill använda i sin föreläsning till helgen. Vi kan munhuggas och vi gör miner åt varandra. Vi tar inte saker så seriöst och vi kan driva med varandra och oss själva. Och ibland skrattar vi åt samma saker. Ofta år våra djur och deras tokigheter. Ingen får mig att skratta som han. Och han älskar att få känna sig rolig, så något av det bästa han vet är att försöka få mig att skratta.
 
3. Han vågar älska.
Jag har träffat så många människor som inte vågar känna sina känslor. När vi träffades var han lite rädd för sina och jag minns en konversation vi hade när vi gick runt Växjösjön. Han sa att han trodde att han inte kunde älska. Jag tyckte så synd om honom då, för själv har jag så lätt att älska, så lätt att känna. Men för honom var det svårare. Under åren i USA träffade han många människor som blev mentorer och vägledare för honom. Någonstans där, jag skulle tro delvis tack vare teatern, började han att koppla med sina känslor. Relationen med mig, och hur den sakta växte, har nog också varit bidragande. Det är en helt annan man som bor med mig idag än vad han var när jag flyttade till honom i USA. Nu älskar han, och är inte rädd att visa känslor. Han gullar med hundvalpar, pratar med lekfull röst med djuren och kramar spontant om mig även när han tänker på annat. Jag kan inte tänka mig en mer kärleksfull person, och han kommer att bli en fantastisk pappa.
 
4. Han gör det man minst av allt väntar sig, hela tiden.
Mina vänner frågar ofta: "Hur står du ut?". Om det finns sociala regler eller koder, så är det till 75% säkert att min sambo kommer att bryta dem. Det finns tillfällen han väljer att följa dem, vilket förvånar mig väldigt när det väl händer. Ofta är han den som har på sig "fel" kläder till en viktig intervju, som äter efterätten före maten eller som frågar frågor andra inte skulle våga ställa. Han går gärna barfota så väl hemma som i affärer, och påminner man honom inte kan han gå i dagar, kanske veckor, utan att borsta håret. Han tyckte morgonpromenaderna med Hollie var för enkla, så han tar numera med sig sin militärväska och fyller den med saker för att den ska bli extra tung, så att det ser ut som om han ska iväg och vandra i dagar. För honom saknas den där boxen alla andra håller sig inom. Och det är så spännande och uppfriskande. Jag är själv en person som inte alltid passar i den där boxen, men som håller mig i den eller precis utanför den ändå. Hans lekfulla inställning till livet är för mig otroligt befriande och härlig. För många gånger gör man saker bara för att det förväntas av en. Min sambo gör det han vill, när han vill det och för att han vill det, och det är någonting jag verkligen beundrar.
 
5. Han uppmuntrar mig alltid att följa mina drömmar.
Våra drömmar höll en gång i tiden på att föra oss åt olika håll, men drömmar ändras. Vår relation byggde sig stark på att vi båda drömde drömmar och vågade uppfylla dem, först på olika håll och sedan tillsammans. Respekten för varandra föddes delvis ur att vi såg den egenskapen hos varandra, att viljan att följa drömmarna var starkare än rädslan för att misslyckas. Drivet framåt, att ha mål, var något vi delade. Till viss del har vi också samma behov och drömmar, behovet att utveckla oss själva som individer, och drömmen om att leva tryggt och stabilt. Det gör att vi ger varandra frihet, att åka bort, gå kurser, prova nya jobb, satsa på utbildningar, ta annorlunda jobbuppdrag... vi skulle aldrig begränsa varandra. Vad jag än vill, så stöttar han mig alltid. Jag hoppas att jag gör det för honom också. För vad den ena en vill, så vet vi båda att vi kan lösa det om vi jobbar tillsammans. Hellre att försöka förverkliga en dröm, ha det tufft och misslyckas för att sedan ändra sig, än att gå resten av livet och undra vad som kunde ha hänt. Och vet ni vad jag insett? Allt för ofta slår drömmar in om man verkligen, verkligen försöker nå dem.
 
Min sambo. En verklig drömkille.
Mitt vardagsstöd och min klippa, mitt bollplank och min lagkamrat.
Pappan till vårt framtida lilla barn och husse till mina fantastiska djur. Men framförallt, min bästa vän.
 
Scrolla ner mot det förflutna