När man kikar tillbaka bland minnena

När man är förkyld blir man lite extra nostalgisk och känslosam. Jag hittade lite bilder på datorn och kände att jag bara var tvungen att skriva om det här. Jag kan knappt förstå att dem faktiskt kom. Min familj. Min tid i USA var nästan över men dem hann dit ändå. Och vi besökte en av de häftigaste platserna på jorden. Universal Studios. Platsen som är allt och ingenting på samma gång. En av de bästa upplevelserna i mitt liv - bägge besöken där var helt fantastiska, men det var något särskilt att vara där med familjen.
Min syster är nog ett av de största Harry Potter-fanen i Sverige. Att ta henne till Hogwarts var nog hela familjens roligaste aktivitet under deras besök i somras. Vädret var underbart, mulet men inte kallt. Lagom. Och solen sken i våra hjärtan ändå.
Ibland behöver man lite magi i sin vardag. Och hunungsöl, ugglor och snöklädda tak mitt i Los Angeles. Och familjen omkring sig, samlad, för första gången på många år. Jag tror att senaste gången vi gjorde någonting tillsammans var när min lillasyster flyttade hemifrån för att gå på skola på Tjörn. 
Mina föräldrar skiljde sig när jag var en ung tonåring. Dem hade lagat god middag och vi hade ätit den till levande ljus och mysig belysning. Mamma hade gjort chokladpudding till efterrätt. Så när hon ropade stormade vi ut, jag och min lillasyster. Men istället för chokladpudding väntade det svåraste samtal våra föräldrar antagligen haft med oss. När dem berättade att dem skulle gå isär. Och ändå minns jag inte det som om hela min värld rämnade. jag minns det som så oväntat och enkelt. ganska väntat. Och min familj splittrades inte i tusen bitar. Den bredde bara ut sig geografiskt. Kärlek är magisk om man ser det fina i vad som händer sitället för att leta efter sorg.
Jag flyttade till Växjö, sedan till USA. Min syster åkte till Tjörn, min pappa stannade i Göteborg och min mamma flyttade till Jämtland. Men livet är ju långt och vart vi hamnar framöver vet man aldrig. Så dessa stunder när vi alla samlas och gör någonting är extremt dyrbara för mig. Mina föräldrar är mina största idoler. Inte för att dem är några hjältar, men för att dem klarat det där så få tror är möjligt. Att skilja sig och fortsätta vara vänner. Firat jular och födelsedagar ihop. Aldrig grälat eller skrikit på varandra för sina barn. Dem har tagit ansvar och agerat med sunt förnuft även efter att kärleken falnade mellan dem. Jag är ett skillsmässobarn och jag är så otroligt lycklig över att dem vågade ta det steget. Det har gett mig en uppväxt med två rum, två fantastiska människor, som varit lyckliga och utvecklats på varsitt håll. Det har lärt mig att inte vara rädd för att älska. För jag vet first hand att äkta kärlek inte förgör vänskapen som finns under en relation bara för att glöden kanske falnar. Vänskap är ett val. För mig var Hogwarts inte magiskt för att jag fick åka dit och titta på trollstavar eller häftiga kulisser. Det var magiskt för att jag fick dela det med min familj, hela familjen, samlad.
Vi hade en helt fantastisk vecka allihopa, och kronan på verket var utan tvekan Hogsmead. Även om jag sett det en gång tidigare förvandlades jag ändå till den elvaåriga lilla flickan som drömde om att det där antagningsbrevet från Hogwarts skulle dimpa ner i brevlådan. Skuttade omkring och ropade "titta!" hela tiden. Det här är utan tvekan ett av mina allra vackraste minnen. Att vara på Hogwarts med min lillasyster, mamma och pappa.
Helt klart det bästa minnet det här året. <3 

När man visar Halner gård

I det här huset bor det drömmar. Här bor teoretiskt sett sambons pappa och hans fästmö, fästmöns yngste son och nu också vi. Men i praktiken, just nu, är det bara vi "barn" som bor här. Sambons pappa har en underbar liten stuga vid havet, där dem bor så mycket dem bara kan. En stuga med världens finaste havsutsikt och belägen på en plats så lugn att tystnaden ekar bland fågelkvitter och vågorlas taktfasta slag. På gården råder det mer liv. Här finns en rytm nästan som hjärtslag, rutiner så djupa att dem nästan blivit heliga. Samtidigt som det råder en kreativ vind av förnyelse och ständigt nytänkande över driften. Gammalt möter nytt på gården där sambon växte upp.
Just nu är det mest jag och sambon som bor här, eftersom att sambons blivande styvbror mest är på sitt rum, men till vintern, då kommer huset att vara fullt. Det kommer inte bli en lekande lätt dans det här, men det är en himla förbättring mot vad som varit. I vinter kan det bli jobbigt, när fem vuxna med massor av hundar och katter ska trängas under samma tak. Det vilar ett härligt lugn över gården, kanske är det lugnet före stormen eller så är det den Gotländska själen som bryter fram. Jag lyssnar på fåglarna och andas luft som luktar sommar och känner att ingen plats på jorden kan vara så fin som den här gården med alla sina framtidslöften.
Jag ser möjligheter. Vi drömmer, jag och sambon. Att drömma kostar inget, men det är nog ändå dags att börja spara. Om drömmen slår in och vi får ta över gården någon dag. Det är så mycket som behöver göras, lagas och förnyas. Och med våra drömmar om den verksamhet vi skulle vilja driva, även förändras. Men allt det där ligger i framtiden, och vi är här, nu, och njuter av att vara framme utan någon annan plats att stressa till. 
Halner gård är ett jordbruk där ekologi är grundvärderingen och den hållbara framtiden fokuset. Allting som produceras är ekologiskt och kravmärkt, vilket innebär att det råder ett visst lugn och en kärlek här som annars inte brukar förknippas med produktion av den här skalan. Här handplockas grönsakerna av härliga människor, lyckliga och nöjda med livet. Människor som älskar sitt jobb och varit här i många, många år. Inte alls som jordbruken man såg i Kalifornien, där underbetalda slavar svettades ute på fälten och drömde om ett bättre liv. Här jobbar människor som lever sina drömmar och trivs med att göra världen lite bättre, en grönsak i taget. Och nu har jag äran att vara en av dessa, som plockar och ser till att världen blir lite mer miljövänlig.
Jag plockar tomater. Jag trodde aldrig att det jobbet skulle vara så roligt, men det är det. Det är så mysigt att plocka, tungt, men mysigt. När ljuset silar ner genom glasrutorna om mornarna, eller när regndropparna smattrar mot taket. Doften, tung av djupa dofter av grönska. Surrandet av humlor. 
 Jag är stolt över att vara en liten arbetsmyra i det ekologiska jordbruket. Jag tror av hela mitt hjärta att ekologiskt är framtiden, att vi måste ta chansen att giftsanera vår värld innan det är för sent. Det går att odla utan gift. Jag har i hela mitt vuxna liv varit stolt över att vara en ekologisk konsument. Nu är jag lyckligt boende på en ekologisk gård, där jag kan göra, om än liten, skillnad. En tomat i taget. Halner är mitt hem från och med nu, och jag är stolt över att vara en del av gården.

När man lämnade USA

Efter nästan en veckas panik, stress och resande sitter jag i tystnaden och lyssnar på den ljuva tonen av lugn och tystnad som mjukt spelar i det gamla huset på Gotland. Från ett flyttkaos in i ett annat, kantat av oväntade överraskningar, både negativa och positiva, sitter jag nu livs levande på andra sidan jorden. Vi överlevde flytten från USA till Sverige. Nu är våra ägodelar på väg över havet mot huset dem också, men tills dess har vi kaoset här hemma att pyssla med. Det känns fortfarande overkligt. Vi är hemma. Det här är vårt hem.
Resan hem var lång, men den var mysig. Först buss mellan Santa Barbara och Los Angeles, som tog nära på fyra timmar på grund av rusningstrafiken. Sedan flög vi runt tiotiden på kvällen från LAX mot Island. Där landade vi strax efter tre och hyrde en bil. Den tog vi ut på ett äventyr för att fördriva de 16 timmarna vi hade tills nästa flyg skulle gå. Tidigt på morgonen lyfte nästa plan, den här gången mot Arlanda, där vi hoppade på en buss till Centralstationen och sedan ett tåg till Nynäshamn. Efter det fick vi vänta resten av dagen på att färjan skulle komma, som vi sedan klev på och som vi satt och pratade på tills midnatt, då vi blev upphämtade av sambons blivande styvbror och körna till gården. En lång resa, men mysig. Jag och sambon och världen under våra fötter. En fantastiskt början på vårt nya äventyr i Sverige.
Scrolla ner mot det förflutna