När dagarna är räknade

 
Tänk att det nu är exakt en månad tills vi flyttar hem. En månad innan vi sätter oss på flyget för första gången tillsammans. Vi reser till Island där vi spenderar nästan ett dygn, innan vi landar i Stockholm och flyger vidare för att hamna på Gotland den sista Maj. Jag och sambon har aldrig flygit tillsammans, vilket är lite festligt med tanke på att vi bott ihop i USA i tre år. Vi har alltid haft olika dagar och varit hemma olika. Till och med när vi skulle tillsammans till och från Lake Tahoe. Då flög vi helt olika plan och olika tider. Så det blir premiär!
 
 
Hittills är planen att tillbringa några veckor på Gotland och komma i ordning, innan vi åker upp till min mamma, träffar vår lilla valp för första gången och hämtar hem katten till Gotland, så att hon får en chans att landa och känna sig hemma innan vi tar hem ett litet vilddjur. Sedan åker vi upp igen, och hämtar det lilla livet. Vår nya, lilla familjemedlem. Det ska bli helt underbart. Och ser inte dessa bilder ut som om dem kunde ha varit tagna någonstans där, i Jämtland eller på Gotland? Kalifornien är inte så annorlunda beroende på hur man tittar.
 
 
Innan vi åker ska vi fira. Bjuda över vänner och jag ska visa mitt hem här för min mamma och syster, som inte sett det annat än i mina bilder. Vi ska gå på Disneyland och Universal Studios. Med pappa åker vi till Six Flags och jag funderar på att skicka iväg föräldrarna på vinprovning med min sambo - så får jag och min syster tid ihop. Jag längtar att få visa dem mitt amerikanska hem och efter att få presentera dem för människor jag kommit att betrakta som min familj.
 
 
Vi flyttar hem, men vi lämnar inte USA för alltid. Både jag och sambon har fått bestående känslor för den här platsen och för människorna här. Jag hoppas att få påhälsning från många väl hemma sen, och att jag får komma och hälsa på, ofta. Jag har format vänskapsband för livet här, precis som dem jag har kvar hemma, dem som höll min utlandsflytt och alla äventyr vi haft på tumanhand under tiden. Det här är inte ett hej då, det är hej så länge.
 
Men först så blir det ett hej! Ikväll landar sambons mamma här i USA! Det ska bli så roligt med besök! Jag är på ett bröllop så jag hoppas grabbarna hållit hemmet rent... ytterst tveksam på den! Det här med att bo med tre grabbar varav två under 20 är inte direkt ett superrecept på ett rent hem. Men jisses så kul det ska bli att ha henne här!
 
En månad kvar, sedan åker vi!

När vi fick nya soffor!

 
Ovan ser ni gamla bilder från vårt vardagsrum. Hemskt. En dassbrun heltäckningsmatta och vita väggar med gult i, så att ummet för det mesta har en nära på sjuklig färgton. Inte varm och mjuk som kaffetoner, utan mer urtvättad gammal studentlägenhet. Och det är det väl. När vi flyttade in stod där den fula soffan och den där hemska fåtöljen, inget annat. Sedan dess har den där soffan åkt ut på balkongen och ersatts av en med samma funktion fast i trä, som i sin tur nu ersatts av dessa skönheter. Även dem går lite i brunt, då det passar lägenheten, man tänker liksom inte på hur gulnat allt är när allt går i samma ton.
 
Jag älskar det. Vi fick sofforna gratis av en vän som fick dem av en som skulle flytta. Allt ni ser ovan var i stort sett gratis. De bruna kuddarna är köpta på rea, bordsbenen på glasbordet är köpta, likaså ljusstaken och ramarna, Allt annat är hittat eller fått. Glasskivan, sofforna och lampan kommer från samma person. Sidoborden är hittade på gatan och har målats om, den bruna puffen är hittad på gatan och har bara blivit tvättad. Bilderna i ramarna har jag tagit och var testprints från när jag bytte färg i vår skrivare. För att vara ett hem som kostat nästan gratis och bebos av fattiga studenter så tycker jag nu att det är riktigt mysigt.
 
Ge ditt hem tid att växa, tacka ja och var uppmärksam omkring dig, så kan du få det riktigt mysigt även utan en budget! Det behöver inte vara dyrt för att fungera.
Den lilla soffan är min nya favoritplats i den här delen av vardagsrummet, och jag sitter här i skrivandets stund och har en Engelsk bakshow på TV:n. Så himla mysigt! Vilken skillnad lite inredning gör. Men fy fan för smutsbruna golv och gulaktiga väggar.

När man blev avtackad

 
Alltså... det här gänget! Jag har nog aldrig känt mig så älskad och uppskattad som jag gjort den senaste veckan. Jag har fått så många kramar och gratullationer, välönskningar och kärleksförklaringar. Sambon gick ut på Facebook med att han flyttar hem, så jag har självklart fått mängder med frågor om vi åker tillsammans och när, om vi kommer tillbaka och vad vi ska göra i Sverige. Och svaret på det är ju exakt vad vi gör här: skapa, leva och berätta historier.

Jag hoppas att i alla fall kunna jobba deltid som enbart fotograf, men Sverige är urvattnat av hobbyfotografer som underminerar marknaden för oss med utbildning och kunskap, och många förstår inte förän det är för sent vikten av en riktig fotograf. Så jag kan nog inte räkna med att jobba heltid i alla fall de första åren, utan räknar med att göra annat på sidan av. Jag hoppas få bli delaktig i sambons pappas gård, ekologiskt lantbruk, vilket jag tycker är så himla fint. Jag skulle gärna jobba med inredning eller i butik. Så en deltidstjänst på Indiska eller i en fotoaffär vore ju en riktig dröm. Särskilt i början, så jag får lära känna lite människor på Gotland! 
 
Sambon hoppas på att redigera på håll, både för Sverige och för USA, och att bli delaktig i sin pappas Whiskyföretag både inom tillverkningen och inom marknadsföring. Han vill gärna jobba med redigering för video och ljud, vilket går att göra från vilken plats som helst så länge han har ett snabbt bredband. Och från Gotland går det snabbt att pendla till Stockholm då och då, och från Arlanda ut i hela världen. Vi har ingen direkt plan, men massor av visioner. Sedan får vi se vad som händer. Vi båda lever efter tanken att livet är vad som pågår medan vi planerar. 
 
 
Men vad som än händer i framtiden så pågår livet just nu. Jag blev avtackad av de fina marknadsföringsgänget och fick se priserna vi vann tillsammans. Inte mindre än tre Awards vann vi genom mina bilder på den nationella marknadsföringstävlingen för olika College. Ett förstapris, ett andrapris och ett tredjepris. Det känns helt fantastiskt! Av tre bidrag inskickade fick vi tre priser! Det här är kanske ett tecken på att börja skicka in bidrag till tävlingar i alla fall. Jag gör aldrig det, för jag vet aldrig var jag ska skicka in. Men det var min fina chef (bilden ovan) som skickade in mina bilder den här gången och tur var väl det! Det känns så kul att avsluta min tid här på topp!
 
Dessutom blev jag bjuden på mat på favoritresturangen och jag fick ett fint kort med en liten kvinnlig viking på. Och en kaffekopp To Go med en bild från vår undervattensfotografering vi hade tidigare i vår! Så roligt. 
Scrolla ner mot det förflutna