När man har packat ner sitt liv i USA

Hej hopp, här kvittrar fåglarna mot en molnfri sky. En hund skäller i fjärran och en kattunge leker på mitt smutsiga men tomma golv. För rummet har inte varit så här tomt på ungefär tre år. Nu har nedräkningen börjat, lådorna har packats och vårt liv i USA är inne på sina allra sista rader innan vi påbörjar nästa kapitel i livet. 
Att packa ner sitt liv i lådor är en bitterljuv känsla. Man hittar minnen man glömt fastän man vill minnas. Man hittar minnen man försökt glömma och gömma undan. Ibland hittar man en kattunge i någon låda. Ibland hittar man ingenting, för det har blivit alldeles för stökigt. Men framförallt hittade jag sambon sittandes i sängen bläddrandes bland sina papper, med ett mjukt leende på läpparna, mestadels tyst, men när man minst av allt hade tid med det så utbrast han ett litet "Åh, Annie, kom och titta!".
Så jag tittade. Vi satt tätt intill varandra och var nostalgiska ihop. Packade ihop sex respektive tre år av liv i USA i fjorton lådor som sedan bars ut i vardagsrummet. För nu är det dags att börja om. Eller kanske snarare förnya oss. De bästa minnerna ligger nu i lådor och är på väg hem. Resten finns kvar i hjärtat. 
Och kattungen löper amok på det tomma golvet. Förhoppningsvis kommer lilla Ninja också komma med oss från USA, kanske till och med ungefär samtidigt som flyttlasset anländer till Sverige.

När dagarna är räknade

 
Tänk att det nu är exakt en månad tills vi flyttar hem. En månad innan vi sätter oss på flyget för första gången tillsammans. Vi reser till Island där vi spenderar nästan ett dygn, innan vi landar i Stockholm och flyger vidare för att hamna på Gotland den sista Maj. Jag och sambon har aldrig flygit tillsammans, vilket är lite festligt med tanke på att vi bott ihop i USA i tre år. Vi har alltid haft olika dagar och varit hemma olika. Till och med när vi skulle tillsammans till och från Lake Tahoe. Då flög vi helt olika plan och olika tider. Så det blir premiär!
 
 
Hittills är planen att tillbringa några veckor på Gotland och komma i ordning, innan vi åker upp till min mamma, träffar vår lilla valp för första gången och hämtar hem katten till Gotland, så att hon får en chans att landa och känna sig hemma innan vi tar hem ett litet vilddjur. Sedan åker vi upp igen, och hämtar det lilla livet. Vår nya, lilla familjemedlem. Det ska bli helt underbart. Och ser inte dessa bilder ut som om dem kunde ha varit tagna någonstans där, i Jämtland eller på Gotland? Kalifornien är inte så annorlunda beroende på hur man tittar.
 
 
Innan vi åker ska vi fira. Bjuda över vänner och jag ska visa mitt hem här för min mamma och syster, som inte sett det annat än i mina bilder. Vi ska gå på Disneyland och Universal Studios. Med pappa åker vi till Six Flags och jag funderar på att skicka iväg föräldrarna på vinprovning med min sambo - så får jag och min syster tid ihop. Jag längtar att få visa dem mitt amerikanska hem och efter att få presentera dem för människor jag kommit att betrakta som min familj.
 
 
Vi flyttar hem, men vi lämnar inte USA för alltid. Både jag och sambon har fått bestående känslor för den här platsen och för människorna här. Jag hoppas att få påhälsning från många väl hemma sen, och att jag får komma och hälsa på, ofta. Jag har format vänskapsband för livet här, precis som dem jag har kvar hemma, dem som höll min utlandsflytt och alla äventyr vi haft på tumanhand under tiden. Det här är inte ett hej då, det är hej så länge.
 
Men först så blir det ett hej! Ikväll landar sambons mamma här i USA! Det ska bli så roligt med besök! Jag är på ett bröllop så jag hoppas grabbarna hållit hemmet rent... ytterst tveksam på den! Det här med att bo med tre grabbar varav två under 20 är inte direkt ett superrecept på ett rent hem. Men jisses så kul det ska bli att ha henne här!
 
En månad kvar, sedan åker vi!

När vi fick nya soffor!

 
Ovan ser ni gamla bilder från vårt vardagsrum. Hemskt. En dassbrun heltäckningsmatta och vita väggar med gult i, så att ummet för det mesta har en nära på sjuklig färgton. Inte varm och mjuk som kaffetoner, utan mer urtvättad gammal studentlägenhet. Och det är det väl. När vi flyttade in stod där den fula soffan och den där hemska fåtöljen, inget annat. Sedan dess har den där soffan åkt ut på balkongen och ersatts av en med samma funktion fast i trä, som i sin tur nu ersatts av dessa skönheter. Även dem går lite i brunt, då det passar lägenheten, man tänker liksom inte på hur gulnat allt är när allt går i samma ton.
 
Jag älskar det. Vi fick sofforna gratis av en vän som fick dem av en som skulle flytta. Allt ni ser ovan var i stort sett gratis. De bruna kuddarna är köpta på rea, bordsbenen på glasbordet är köpta, likaså ljusstaken och ramarna, Allt annat är hittat eller fått. Glasskivan, sofforna och lampan kommer från samma person. Sidoborden är hittade på gatan och har målats om, den bruna puffen är hittad på gatan och har bara blivit tvättad. Bilderna i ramarna har jag tagit och var testprints från när jag bytte färg i vår skrivare. För att vara ett hem som kostat nästan gratis och bebos av fattiga studenter så tycker jag nu att det är riktigt mysigt.
 
Ge ditt hem tid att växa, tacka ja och var uppmärksam omkring dig, så kan du få det riktigt mysigt även utan en budget! Det behöver inte vara dyrt för att fungera.
Den lilla soffan är min nya favoritplats i den här delen av vardagsrummet, och jag sitter här i skrivandets stund och har en Engelsk bakshow på TV:n. Så himla mysigt! Vilken skillnad lite inredning gör. Men fy fan för smutsbruna golv och gulaktiga väggar.
Scrolla ner mot det förflutna