När man tänker tillbaka på USA

Vad saknar jag från USA?
Den frågan får jag en hel del. Helt klart är kompisar och skolan högst upp på listan där. Mina två mentorer, Matt och Bruce, saknar jag något så otroligt. Men som tur är finns ju internet. Jag skriver med Matt nästan varje vecka via Facebook och några email i månaden med Bruce, som inte finns på fejjan. 
 
Jag saknar Ross, alltså affären. Det var så enkelt att fynda billiga men bra kläder och presenter där. Dem hade det mesta och till bra priser. Marshalls också. Den affären var typ identisk med Ross. Nu funderar jag på att åka till fastlandet för julklappshandeln. Men jag har hittat några bra butiker här också, beroende på vad man vill ha. Jag är inte ett superfan av onlinehandel. Jag vill se och känna på det jag köper.
 
Jag saknar skolan och tillgången på inspiration, teknik och fotosamtal. Det var mycket enklare att vara kreativ och återskapa det man ville när man hade en studio, all utrustning och vänner omkring sig. Men jag börjar så sakta bygga upp ett nätverk här också. Och snart kommer väl flyttlasset med min egen studioutrustning.
 
Jag saknar pommes och ranchdressing. Men det finns massa gott här i Sverige så det är bara när sambon tjatar om snabbmat som jag ens tänker på det. Jag har bara ätit snabbmat två gånger sedan hemflytten, så det är lite av ett ickeproblem.
 
Jag saknar att kunna svänga mot rött när man ska höger i rödljus. Det finns särskilt ett rödljus i Visby där man får stå och vänta i evigheter och då tänker jag alltid på hur enkelt det var att köra i Kalifornien.
 
Jag saknar vår amerikanska bil. Det var en Ford Explorer från 2001 och den gick som en klocka, trots sina knasigheter såsom att växellådan var ett snäpp felställt eller att ena bakdörren bara ville låsa upp sig vid speciella tillfällen. Men den var underbar att köra, man satt högt och man fick plats med allt från matkassar till skrivbord.
 
Jag saknar att jobba med foto 100%. Jag jobbar deltid i butik här nu och det är en jättehärlig butik, med härliga människor, men jag känner inte att jag utvecklas så mycket. Jag jobbade på samma kedja även innan USA-flytten och har lärt mig det mesta jag kan lära mig där. 
 
Jag saknar tillgången på modeller. Där fanns det mängder med människor och jag var med i en community där det var enkelt att hitta folk. Nu känner jag ingen och här finns inget sådant uppbyggt. Men nu börjar jag ju lära känna människor så det kommer inte vara ett problem länge till.
 
Jag saknar språket. Engelskan är vacker, härlig och numera flytande. Svenskan är svårare. Det finns ord inom främst foto och bröllopsvärlden som jag inte kan på svenska. Jag kan komma på mig själv med att prata engelska med hunden, och jag blir jätteglad när det kommer in en engelskspråkig kund. Särskilt hörom månaden när det kom in en amerikan. "Oh, you've been living in the states!" sa han när jag räckte över honom kvittot. "Yeah, how do you know?" frågade jag förvånat. "Swedes are usually good english speakers, but that expression is only used in the US" flinade han. Avslöjad! Utrycket? "Have a good one", som betyder typ "ha en fortsatt bra dag". När han väl sa det insåg jag att jag aldrig hört någon icke-amerikan säga det förut, och att svenska skolan lärde ut "have a good day". 
 
Annars? Jag saknar inte vädret, klimatet eller maten, inte fikat, inte kulturen. Och absolut inte trafikköerna!

När man kikar tillbaka bland minnena

När man är förkyld blir man lite extra nostalgisk och känslosam. Jag hittade lite bilder på datorn och kände att jag bara var tvungen att skriva om det här. Jag kan knappt förstå att dem faktiskt kom. Min familj. Min tid i USA var nästan över men dem hann dit ändå. Och vi besökte en av de häftigaste platserna på jorden. Universal Studios. Platsen som är allt och ingenting på samma gång. En av de bästa upplevelserna i mitt liv - bägge besöken där var helt fantastiska, men det var något särskilt att vara där med familjen.
Min syster är nog ett av de största Harry Potter-fanen i Sverige. Att ta henne till Hogwarts var nog hela familjens roligaste aktivitet under deras besök i somras. Vädret var underbart, mulet men inte kallt. Lagom. Och solen sken i våra hjärtan ändå.
Ibland behöver man lite magi i sin vardag. Och hunungsöl, ugglor och snöklädda tak mitt i Los Angeles. Och familjen omkring sig, samlad, för första gången på många år. Jag tror att senaste gången vi gjorde någonting tillsammans var när min lillasyster flyttade hemifrån för att gå på skola på Tjörn. 
Mina föräldrar skiljde sig när jag var en ung tonåring. Dem hade lagat god middag och vi hade ätit den till levande ljus och mysig belysning. Mamma hade gjort chokladpudding till efterrätt. Så när hon ropade stormade vi ut, jag och min lillasyster. Men istället för chokladpudding väntade det svåraste samtal våra föräldrar antagligen haft med oss. När dem berättade att dem skulle gå isär. Och ändå minns jag inte det som om hela min värld rämnade. jag minns det som så oväntat och enkelt. ganska väntat. Och min familj splittrades inte i tusen bitar. Den bredde bara ut sig geografiskt. Kärlek är magisk om man ser det fina i vad som händer sitället för att leta efter sorg.
Jag flyttade till Växjö, sedan till USA. Min syster åkte till Tjörn, min pappa stannade i Göteborg och min mamma flyttade till Jämtland. Men livet är ju långt och vart vi hamnar framöver vet man aldrig. Så dessa stunder när vi alla samlas och gör någonting är extremt dyrbara för mig. Mina föräldrar är mina största idoler. Inte för att dem är några hjältar, men för att dem klarat det där så få tror är möjligt. Att skilja sig och fortsätta vara vänner. Firat jular och födelsedagar ihop. Aldrig grälat eller skrikit på varandra för sina barn. Dem har tagit ansvar och agerat med sunt förnuft även efter att kärleken falnade mellan dem. Jag är ett skillsmässobarn och jag är så otroligt lycklig över att dem vågade ta det steget. Det har gett mig en uppväxt med två rum, två fantastiska människor, som varit lyckliga och utvecklats på varsitt håll. Det har lärt mig att inte vara rädd för att älska. För jag vet first hand att äkta kärlek inte förgör vänskapen som finns under en relation bara för att glöden kanske falnar. Vänskap är ett val. För mig var Hogwarts inte magiskt för att jag fick åka dit och titta på trollstavar eller häftiga kulisser. Det var magiskt för att jag fick dela det med min familj, hela familjen, samlad.
Vi hade en helt fantastisk vecka allihopa, och kronan på verket var utan tvekan Hogsmead. Även om jag sett det en gång tidigare förvandlades jag ändå till den elvaåriga lilla flickan som drömde om att det där antagningsbrevet från Hogwarts skulle dimpa ner i brevlådan. Skuttade omkring och ropade "titta!" hela tiden. Det här är utan tvekan ett av mina allra vackraste minnen. Att vara på Hogwarts med min lillasyster, mamma och pappa.
Helt klart det bästa minnet det här året. <3 

När man visar Halner gård

I det här huset bor det drömmar. Här bor teoretiskt sett sambons pappa och hans fästmö, fästmöns yngste son och nu också vi. Men i praktiken, just nu, är det bara vi "barn" som bor här. Sambons pappa har en underbar liten stuga vid havet, där dem bor så mycket dem bara kan. En stuga med världens finaste havsutsikt och belägen på en plats så lugn att tystnaden ekar bland fågelkvitter och vågorlas taktfasta slag. På gården råder det mer liv. Här finns en rytm nästan som hjärtslag, rutiner så djupa att dem nästan blivit heliga. Samtidigt som det råder en kreativ vind av förnyelse och ständigt nytänkande över driften. Gammalt möter nytt på gården där sambon växte upp.
Just nu är det mest jag och sambon som bor här, eftersom att sambons blivande styvbror mest är på sitt rum, men till vintern, då kommer huset att vara fullt. Det kommer inte bli en lekande lätt dans det här, men det är en himla förbättring mot vad som varit. I vinter kan det bli jobbigt, när fem vuxna med massor av hundar och katter ska trängas under samma tak. Det vilar ett härligt lugn över gården, kanske är det lugnet före stormen eller så är det den Gotländska själen som bryter fram. Jag lyssnar på fåglarna och andas luft som luktar sommar och känner att ingen plats på jorden kan vara så fin som den här gården med alla sina framtidslöften.
Jag ser möjligheter. Vi drömmer, jag och sambon. Att drömma kostar inget, men det är nog ändå dags att börja spara. Om drömmen slår in och vi får ta över gården någon dag. Det är så mycket som behöver göras, lagas och förnyas. Och med våra drömmar om den verksamhet vi skulle vilja driva, även förändras. Men allt det där ligger i framtiden, och vi är här, nu, och njuter av att vara framme utan någon annan plats att stressa till. 
Halner gård är ett jordbruk där ekologi är grundvärderingen och den hållbara framtiden fokuset. Allting som produceras är ekologiskt och kravmärkt, vilket innebär att det råder ett visst lugn och en kärlek här som annars inte brukar förknippas med produktion av den här skalan. Här handplockas grönsakerna av härliga människor, lyckliga och nöjda med livet. Människor som älskar sitt jobb och varit här i många, många år. Inte alls som jordbruken man såg i Kalifornien, där underbetalda slavar svettades ute på fälten och drömde om ett bättre liv. Här jobbar människor som lever sina drömmar och trivs med att göra världen lite bättre, en grönsak i taget. Och nu har jag äran att vara en av dessa, som plockar och ser till att världen blir lite mer miljövänlig.
Jag plockar tomater. Jag trodde aldrig att det jobbet skulle vara så roligt, men det är det. Det är så mysigt att plocka, tungt, men mysigt. När ljuset silar ner genom glasrutorna om mornarna, eller när regndropparna smattrar mot taket. Doften, tung av djupa dofter av grönska. Surrandet av humlor. 
 Jag är stolt över att vara en liten arbetsmyra i det ekologiska jordbruket. Jag tror av hela mitt hjärta att ekologiskt är framtiden, att vi måste ta chansen att giftsanera vår värld innan det är för sent. Det går att odla utan gift. Jag har i hela mitt vuxna liv varit stolt över att vara en ekologisk konsument. Nu är jag lyckligt boende på en ekologisk gård, där jag kan göra, om än liten, skillnad. En tomat i taget. Halner är mitt hem från och med nu, och jag är stolt över att vara en del av gården.
Scrolla ner mot det förflutna