När man visar Halner gård

I det här huset bor det drömmar. Här bor teoretiskt sett sambons pappa och hans fästmö, fästmöns yngste son och nu också vi. Men i praktiken, just nu, är det bara vi "barn" som bor här. Sambons pappa har en underbar liten stuga vid havet, där dem bor så mycket dem bara kan. En stuga med världens finaste havsutsikt och belägen på en plats så lugn att tystnaden ekar bland fågelkvitter och vågorlas taktfasta slag. På gården råder det mer liv. Här finns en rytm nästan som hjärtslag, rutiner så djupa att dem nästan blivit heliga. Samtidigt som det råder en kreativ vind av förnyelse och ständigt nytänkande över driften. Gammalt möter nytt på gården där sambon växte upp.
Just nu är det mest jag och sambon som bor här, eftersom att sambons blivande styvbror mest är på sitt rum, men till vintern, då kommer huset att vara fullt. Det kommer inte bli en lekande lätt dans det här, men det är en himla förbättring mot vad som varit. I vinter kan det bli jobbigt, när fem vuxna med massor av hundar och katter ska trängas under samma tak. Det vilar ett härligt lugn över gården, kanske är det lugnet före stormen eller så är det den Gotländska själen som bryter fram. Jag lyssnar på fåglarna och andas luft som luktar sommar och känner att ingen plats på jorden kan vara så fin som den här gården med alla sina framtidslöften.
Jag ser möjligheter. Vi drömmer, jag och sambon. Att drömma kostar inget, men det är nog ändå dags att börja spara. Om drömmen slår in och vi får ta över gården någon dag. Det är så mycket som behöver göras, lagas och förnyas. Och med våra drömmar om den verksamhet vi skulle vilja driva, även förändras. Men allt det där ligger i framtiden, och vi är här, nu, och njuter av att vara framme utan någon annan plats att stressa till. 
Halner gård är ett jordbruk där ekologi är grundvärderingen och den hållbara framtiden fokuset. Allting som produceras är ekologiskt och kravmärkt, vilket innebär att det råder ett visst lugn och en kärlek här som annars inte brukar förknippas med produktion av den här skalan. Här handplockas grönsakerna av härliga människor, lyckliga och nöjda med livet. Människor som älskar sitt jobb och varit här i många, många år. Inte alls som jordbruken man såg i Kalifornien, där underbetalda slavar svettades ute på fälten och drömde om ett bättre liv. Här jobbar människor som lever sina drömmar och trivs med att göra världen lite bättre, en grönsak i taget. Och nu har jag äran att vara en av dessa, som plockar och ser till att världen blir lite mer miljövänlig.
Jag plockar tomater. Jag trodde aldrig att det jobbet skulle vara så roligt, men det är det. Det är så mysigt att plocka, tungt, men mysigt. När ljuset silar ner genom glasrutorna om mornarna, eller när regndropparna smattrar mot taket. Doften, tung av djupa dofter av grönska. Surrandet av humlor. 
 Jag är stolt över att vara en liten arbetsmyra i det ekologiska jordbruket. Jag tror av hela mitt hjärta att ekologiskt är framtiden, att vi måste ta chansen att giftsanera vår värld innan det är för sent. Det går att odla utan gift. Jag har i hela mitt vuxna liv varit stolt över att vara en ekologisk konsument. Nu är jag lyckligt boende på en ekologisk gård, där jag kan göra, om än liten, skillnad. En tomat i taget. Halner är mitt hem från och med nu, och jag är stolt över att vara en del av gården.

När man lämnade USA

Efter nästan en veckas panik, stress och resande sitter jag i tystnaden och lyssnar på den ljuva tonen av lugn och tystnad som mjukt spelar i det gamla huset på Gotland. Från ett flyttkaos in i ett annat, kantat av oväntade överraskningar, både negativa och positiva, sitter jag nu livs levande på andra sidan jorden. Vi överlevde flytten från USA till Sverige. Nu är våra ägodelar på väg över havet mot huset dem också, men tills dess har vi kaoset här hemma att pyssla med. Det känns fortfarande overkligt. Vi är hemma. Det här är vårt hem.
Resan hem var lång, men den var mysig. Först buss mellan Santa Barbara och Los Angeles, som tog nära på fyra timmar på grund av rusningstrafiken. Sedan flög vi runt tiotiden på kvällen från LAX mot Island. Där landade vi strax efter tre och hyrde en bil. Den tog vi ut på ett äventyr för att fördriva de 16 timmarna vi hade tills nästa flyg skulle gå. Tidigt på morgonen lyfte nästa plan, den här gången mot Arlanda, där vi hoppade på en buss till Centralstationen och sedan ett tåg till Nynäshamn. Efter det fick vi vänta resten av dagen på att färjan skulle komma, som vi sedan klev på och som vi satt och pratade på tills midnatt, då vi blev upphämtade av sambons blivande styvbror och körna till gården. En lång resa, men mysig. Jag och sambon och världen under våra fötter. En fantastiskt början på vårt nya äventyr i Sverige.

När flyttlasset gick

Efter mindre än tre timmars sömn för min del ringde klockan och det var dags att släpa ut allt jag packat och fixat under natten. Sambon var svår att få upp och fick sig en släng av min vassa tunga när jag påpekade att han fått sova hela natten, men att jag som sovit tre timmar minsann kunde gå upp utan att snooza. Han är så underbar. Istället för att bli lika tjurig som jag var (det här med sömnbrist är inte min grej) så kramade han om mig och kallade mig för gullig. Sedan bar vi tillsammans ut fjorton flyttkartonger. I slutendan var det en del som kom med som egentligen skulle ha blivit lämnade. Den vita hyllan var sambon som tjatade till sig, och jag fick med min datorstol. Bekvämare stol har jag aldrig haft. 
Det är ju alltid så, att om man får en tid för något, som t ex flytten, bilen skulle komma mellan 8-10, så kommer dem alltid 7:55 om man inte är förberedd, och alltid 9:55 om var var klar med allt vid 8. Så vi satt och väntade till kvart i tio, myste tillsammans i fåtöljen, drack kaffe och bara såg morgongrånaden tona över i blått. Det var en av de mysigaste mornarna i mitt liv. Och flyttgubbarna var de mysigaste, duktigaste tänkbara. De kom från en firma som heter Dynamic LA och var från Israel respektive Tjeckien, med härlig humor över tjugo år i USA var utan att förlora sin europeiska stolthet och kärleken till sina hemländer. Otroligt härliga killar, fulla med livsglädje och passionerade förespråkare för en vegeratisk livsstil. 
Vi fick inte hjälpa till med mycket, men vi fick en riktigt härlig förmiddag medan dem packade in möbler och smågrejer i skyddande material och skojade, skrattade och pratade om allt mellan himmel och jord. Jag älskar sådana studner, när kulturer inte krockar, utan möts i konversation och livsglädje, byter information och skojar om fördomar. och sedan avslutade jag och sambon vår mångkulturella morgon och förmiddag på en indisk resturang. Så nu har flyttlasset åkt och det är baranvi och våra resväskor kvar.
 
 
Scrolla ner mot det förflutna