När man nästan hade helg

 
Som egenföretagare har man inga riktiga helger, men det har varit en nästan-helg här hemma! Jag har suttit och jobbat vid köksbordet i stunder, för att sedan bygga på mina bokhyllor medan bilderna laddade upp. I väntan på att skruvdragaren skulle ladda, redigerade jag. Helt okej sysselsättning! I morgon ska jag beställa hyllplan och mer material till hyllorna. Jag hoppas på att ha dem färdiga nästa vecka, men det beror på hur dyra hyllplanen blir. Det ser inte mycket ut för världen än, men det jobbigaste är över. Det som är kvar är hyllplan, några skivor som ska dölja reglarna, lister, lite spackel och sedan färg. Okej, det låter rätt mycket när man säger det så... men det är det inte. Jag längtar så tills dess att det är färdigt!
 
Hollie har hållit mig sällskap hela dagen. Hon ska ligga vid mina fötter oavsett vad jag gör. Några meter ifrån sågen när jag sågar, i hallen när jag redigerar och i soffan strax bredvid mig när jag skruvade fast reglar. Maiko har också varit förbi och kikat, men han tyckte att jag förde för mycket oväsen...
 
Hoppas ni hade en härlig helg! Vad hittade ni på?

När man haft årets bästa fredag

 
 
Jag har haft mitt livs bästa fredag! Det började med sovmorgon och mys med Hollie i sängen. Hon har en underbar morgonrutin. När hon hör att man vaknar, hoppar hon upp och lägger sig på rygg mitt emallan oss och pussar oss i tur och ordning i ansiktet för att få någon av oss att klia magen. 
 
Sedan åkte jag ut till kontoret och fick så mycket gjort. På eftermiddagen trodde jag alla hade åkt, så jag tog en promenad runt Sockerbruket där jag har mitt kontor och dagdrömde om min studio. Jag letar nämnligen studioutrymme, och det vore en dröm att ha en i bruket med tillgång till något av de gamla fönstren eller en härlig tegelvägg. När jag kom in igen sprang jag in i min svärfar, som är delägare i fastigheten. Vi började prata och det slutade med en underbar rundvandring i fabriken där han visade mig massor av potentiella ställen man skulle kunna hålla till. Det handlar bara om tid och pengar, för idéer har vi! Men jag behöver ha en lokal med tillgång till hiss allternativt på markplan, så att barnfamiljer och äldre, rullstolsburna eller större paket och möbler lätt ska kunna tas in och ut ur lokalen. 
 
När vi kom in igen fick jag arbetat fram till strax före åtta på kvällen. Jag begav mig hemåt och stannade bara till för att köpa pizza. Sedan hade vi fredagsmys i soffan, jag, sambon och Hollie, innan vi gick en riktigt lång promenad i solnedgången. Det var en varm kväll med helt fantastiskt ljus. Ett fantastiskt slut på en helt perfekt dag. Hjärtat är fyllt av drömmar, huvudet av idéer och magen av pizza! Det kan inte bli bättre. Hoppas ni hade en härlig fredag ni också!
 

När vägen dit är en del av målet

Är jag begränsad för att jag valt att leva på en ö? Blir livet bättre eller enklare av broar, vägar eller bilar? Självklart blir det enklare. Men är enklare alltid bättre? Blir man verkligen lyckligare av att något är enkelt?
 
Jag hör så ofta klagomål om hur långt det är till Gotland eller hur svårt det är att ta sig hit. När jag bestämde mig för att flytta hit var det många som kommentera beslutet med att det var "begränsande" att bo här. Min farmor klagar på att det är så "svårt att ta sig" till mig. Hon, som aldrig tog sig på egen hand till mig i Göteborg utan alltid blev körd. Som aldrig kom och besökt emig i USA, hon anser att Gotland är besvärligt. Och visst, det är ett moment till att ha i tankarna när man bor på Gotland. Att man måste planera sitt liv efter färjor eller flygplan för att ta sig någonstans kan säkert upplevas som besvärligt. Jag tycker dock det är intressant att samma människor som anser att det är begränsande att planera en resa till Stockholm, IKEA eller Småland via båt elelr flyg, inte anser det ett dugg begränsande att planera sitt liv kring jobb fem dagar i veckan, husdjur eller barn. Eller inte anser det begränsande att ta tåg, buss, bil eller cykel till sitt jobb. Vi sätter alla våra egna begränsningar för vår vardag. Varje dag begränsar vi oss och vårt liv. 
När jag flyttade till USA tänkte jag mycket på det här med hur avstånd begränsar oss. Vi lever dock på 2000-talet, och avstånd är inte alls en begränsning numera, om vi inte väljer att se det på det viset. Annat var det när till exempel farmor var barn, och hennes farbror kommunicerade med sin mor med brev varannan månad. Då resan över tog lång, lång tid, även för ett brev. Men idag är världen bara några timmar bort och enbart din plånbok avgör hur snabbt du tar dig från a till b. Gotland ligger en timme från Stockholm. Jag känner flera människor som veckopendlar eller som rent av pendlar varje dag. Om plånboken inte säger nej, så är Gotland lika nära eller kanske närmare Stockholm än vad Västerås är.
 
 
Jag tar dock inte flyget utan färjan. Jag älskar att åka färja. Den tar mellan 2,5-3 timmar beroende på vilken färja man tar. Närmast är det till Västervik. Argumentet "Men jag har ingen kontroll över (färjan/flyget)" är nog något av det mest knasiga jag hört. Det handlar ju om vana och synsett. Du har ingen verklig kontroll över bilen heller. Du måste åka på de vägarna som finns, och är det vägarbeten eller olyckor så är det. Det finns hastighetsbegränsningar och det finns regler. Du kan stanna och fika på vägen, eller stanna för ett toalettbesök, men det finns resutanger, fika och toaletter på färjan också. Med bil kan du variera vägen, men du kan välja mellan tre kajer om det nu är viktigt med variation. Och på havet är det lika lite (eller mycket) att titta på som det är mitt i utrskogarna när du kör bil. Med färja kan du dessutom se på film, sova eller läsa hela vägen. Lycka till att göra det när du kör bil... tågen går också när dem går. Du kan inte välja, eller be dem vänta. Bussarna kanske väntar en minut om du har tur, men dem går också sina rutter. Dem tar ingen annan väg bara för att du vill titta på något nytt. Det friaste som finns är väl cykeln, men då gäller det att du verkligen har tid. Och vädret kommer att påverka resan gansak rejält. Är det verkligen kontroll vi vill ha? Jag tar hellre bekvämlighet och trygghet före kontroll, när det gäller mina resor. Kontroll vill jag ha över min ekonomi och över min kamera, men resten av livet tar jag som det kommer. Så även resorna.
 
Jag tycker inte att jag är ett dugg begränsad som bor på en ö. För mig som bor här har jag rabatt med färjan, så det behöver inte vara sjukt dyrt att ta mig någonstans. Vill jag ta med mig bilen så går det. Det är bara några veckor på sommaren som jag behöver planera mina resor i förväg. På vintern kan man boka på plats om man nu vill det. Även om man inte bor på en ö, planerar man för det mesta sina resor ändå. Min mamma, som bor i Jämtland, åker inte spontant till Ullared över dagen. Det är för långt och det kopstar pengar. Min pappa, som bor i Göteborg, måste ändå ta hänsyn till sitt schema innan han kastar sig i bilen och åker till sin flickvän i Skåne. Även om han kan komma och gå när han vill, behöver han ändå ta hänsyn till sin ekonomi, till trafiken och som bilförare måste han koncentrera sig på vägen de timmarna han kör. Begränsad är man bara när man själv väljer att vara det, eller när man är fattig. Utan pengar är man lika begränsad mitt i centrala Göteborg, som man är på Gotland. Utan pengar har man inte råd med bensin eller diesel, färja eller tågbiljett oavsett vart man ska. Den minst begränsande platsen att bo på i Sverige är i så fall Hallstahammar, som har gratis kollektivtrafik.
När du känner dig begränsad, tänk på hur vägen dit kunde ha sett ut, om du inte hade körkort. Om du levde för 50 år sedan. Om du inte hade pengar. Om du inte hade telefon eller dator. Då först inser du vart dina gränser egentligen går. 
 
Om man vill någonting, så gör man det oavsett hur svårt eller enkelt det är. Jag tänker istället på hur lyckligt lottad jag är som bor på en plats andra anser begränsad. Jag slipper många turister, som anser det för dyrt eller jobbigt att åka hit. Jag sparar pengar på att inte spontanåka till IKEA eller Ullared för att handla saker jag inte behöver. Allt jag behöver finns på Gotland, eller så kan det skickas hit. Och vill jag åka härifrån, är fastlandet inte längre bort än att jag kan ta mig dit. För mig är det väldigt befriande. Det som begränsar mig mest är min egen lathet, inte färdsätten. Jag älskar att åka färja. Jag älskar att stå på däck och andas den friska luften. Jag älskar att ha med mig fika eller godis, eller unna mig en fika eller mat på båten. Njuta av en tidning, en bok eller få lite jobb avklarat. Att bo på Gotland begränsar mig inte. Det ger mig så otroligt mycket lycka och frid i själen.
 
Vad begränsar dig mest i ditt liv?
Scrolla ner mot det förflutna