När dagarna är räknade

 
Tänk att det nu är exakt en månad tills vi flyttar hem. En månad innan vi sätter oss på flyget för första gången tillsammans. Vi reser till Island där vi spenderar nästan ett dygn, innan vi landar i Stockholm och flyger vidare för att hamna på Gotland den sista Maj. Jag och sambon har aldrig flygit tillsammans, vilket är lite festligt med tanke på att vi bott ihop i USA i tre år. Vi har alltid haft olika dagar och varit hemma olika. Till och med när vi skulle tillsammans till och från Lake Tahoe. Då flög vi helt olika plan och olika tider. Så det blir premiär!
 
 
Hittills är planen att tillbringa några veckor på Gotland och komma i ordning, innan vi åker upp till min mamma, träffar vår lilla valp för första gången och hämtar hem katten till Gotland, så att hon får en chans att landa och känna sig hemma innan vi tar hem ett litet vilddjur. Sedan åker vi upp igen, och hämtar det lilla livet. Vår nya, lilla familjemedlem. Det ska bli helt underbart. Och ser inte dessa bilder ut som om dem kunde ha varit tagna någonstans där, i Jämtland eller på Gotland? Kalifornien är inte så annorlunda beroende på hur man tittar.
 
 
Innan vi åker ska vi fira. Bjuda över vänner och jag ska visa mitt hem här för min mamma och syster, som inte sett det annat än i mina bilder. Vi ska gå på Disneyland och Universal Studios. Med pappa åker vi till Six Flags och jag funderar på att skicka iväg föräldrarna på vinprovning med min sambo - så får jag och min syster tid ihop. Jag längtar att få visa dem mitt amerikanska hem och efter att få presentera dem för människor jag kommit att betrakta som min familj.
 
 
Vi flyttar hem, men vi lämnar inte USA för alltid. Både jag och sambon har fått bestående känslor för den här platsen och för människorna här. Jag hoppas att få påhälsning från många väl hemma sen, och att jag får komma och hälsa på, ofta. Jag har format vänskapsband för livet här, precis som dem jag har kvar hemma, dem som höll min utlandsflytt och alla äventyr vi haft på tumanhand under tiden. Det här är inte ett hej då, det är hej så länge.
 
Men först så blir det ett hej! Ikväll landar sambons mamma här i USA! Det ska bli så roligt med besök! Jag är på ett bröllop så jag hoppas grabbarna hållit hemmet rent... ytterst tveksam på den! Det här med att bo med tre grabbar varav två under 20 är inte direkt ett superrecept på ett rent hem. Men jisses så kul det ska bli att ha henne här!
 
En månad kvar, sedan åker vi!

När det är en ny vecka

Jag sitter bredvid en sovande sambo och tankarna vandrar mellan allt och ingenting. Snart får vi besök. Först från Sambons fina mamma, sedan av hela min familj som kommer över. Det ska bli så himla roligt. Skolan har lugnat ner sig något otroligt och för första gången på ett år kan jag inte bara ta det lugnt utan faktisk unna mig egentid varje dag. Jag kan välja när jag vill göra mina läxor istället för att behöva planera varje dag två veckor i förväg. Jag njuter av det. Det ska bli så roligt med besök!
 
Jag har tre bröllop innan hemflytten och jag längtar verkligen! Nu var det ett par veckor sedan senaste bröllopet så jag börjar få lite abstinens även om det varit skönt att få vila ut. Jag börjar planera inför hemflytten. Jag sitter ner och försöker få igång vårt företag. Det verkar som om skatteverket aldrig blir nöjda och för varje ändring jag gör i pappren dyker det upp mer och mer fel. Men förhoppningsvis är det över snart det också och vi kan köra igång med de roliga bitarna - loggor, hemsida och liknande. För första gången i mitt liv är jag inte panikslagen över ekonomin, trots att vi kommer vara nystartade företagare med allt vad det innebär. Det kommer bli en tuff sommar ekonomiskt men jag är trygg i tanken på att vi löser det tillsammans, jag och sambon. Det är ingen idé att oroa sig. Det ska bli så himla roligt att flytta hem.
 
Tre saker som jag längtar efter just nu:
Att få komma hem och BAKA!
Att gå ut i skogen och njuta av fågelsången.
Att få packa upp mina flyttkartonger hemma i Sverige.
 
Och så klart valpen. Jisses, vad jag längtar efter valpen. Det är skumt att man kan älska någon som inte ens är född. Men varje mejl jag får av uppfödaren med ny information får det att pirra i magen av förväntan. Jag och sambon pratar namn och drömmer. Vi kan knappt vänta på att få träffa vår nya lilla familjemedlem!

När man är glad för båda sidor

Hej där hemma! Jag sitter i sängen, just hemkommen efter att ha sett den sista show jag varit med och byggt. Den var fantastisk. Jag och sambon gick och såg den - vi hade en riktig datenight med middag först bara han och jag, sedan gick vi dit och såg pjäsen. Den handlade om ett par som förlorat sitt barn och hur dem hanterade sorgen - eller snarare inte hanterade den. Jag grät. Det kändes så nära, ämnet sorg. Och efter att tidigare samma dag sett ett avsnitt av Sofias Änglar där ett barn var sjukt och föräldrarna tappade bort varandra i kampen för att barnet skulle överleva, så kunde jag minst sagt relatera. Jag bär ju själv på sorg nu och tankarna irrar kring hur man bäst hanterar det.  
 
Så nu sitter jag här hemma och avrundar en fantastisk dag. En mycket tankfull dag. Jag var på terapi, jag hade klass och jag hade en fotografering. Och så hade vi en romantisk kväll. Efter en sådan här dag snurrar det i huvudet av funderingar och hjärtat bultar av kärlek och tacksamhet. Både jag och sambon känner oss redo nu, att återvända. Ingen av oss kommer någonsin släppa Kalifornien helt, men vi är redo att gå vidare. Längtar efter det. Och jag blev så glad att se debattartikeln ovan nyss. Jag är stolt över båda mina hem. Sverige, som fostrat mig. USA, som givit mig perspektiv och fått mig att mogna. Det känns som om jag äntligen landat. Jag känner mig lugn och trygg, älskad och stöttad. Jag känner mig både stark och svag, och det är okej. Och nu, nu ska jag sova. För i morgon blir det loppisrunda, och förhoppningsvis inte över trettio grader, som det var idag. För min bil har ingen bra AC... ilandsbekymmer! 
Det sista set jag hjälpt till att bygga. Bitterljuv känsla av avslut!
Scrolla ner mot det förflutna