När man har en ny kärlek

I höstas, om jag minns helt rätt, kom beskedet att Canon äntligen släpper en ny kamera, en spegellös variant. Vi proffs har väntat länge på en uppdatering, och när nyheten om den nya Canon R5 släpptes var det helt galet i fotoforumen. Canon gör grymma kameror, men har varit galet ouppmärksamma på sina kunders behov de senaste fem åren eller så. När de släppte den kameran jag fotat på tills nu, Canon 5d M4, var det en hel del höjda ögonbryn eftersom de andra kameratillverkarna satsade på spegellöst, utvikbara skärmar, bättre ISO och grym videokvalité. Canon släppte istället en programvara man fick köpa till och ändå var kameran inte så bra som konkurenternas. Men nu verkar de äntligen ha lyssnat på kritiken, och R5:an har funnits ute på marknaden i några månader. Med en prislapp på strax över 50K är det dock inte alla förunnat att köpa in den, men den har toppat min önskelista och funnits i mina drömmar sedan den lanserades.
 
Och nu har jag plötsligt två stycken i kameraväskan, något jag inte alls trodde i höstas, mitt i en pandemi när jobben inte längre rullade in. Vi har dock inte köpt dem, utan leasar dem i tre år. Även om det ser ruskigt bra ut framöver, så har vi inte 100K över att spendera på kameror just nu. 
Jag har fått en brinnande fotolust igen och vill inte släppa kameran, alls. Men med en splitter ny kamera kommer en hel del problem. Jag kan till exempel inte öppna filerna i mina program utan måste uppdatera allt, hårddiskar, kataloger, datorn, rubbet. Här är några JPEG-filer jag lyckades få ut, helt orörda i datorn. Vissa säger det som om det är en bra sak, men det är det inte. Bara för att en fil inte är bearbetad betyder inte det att bilden är mer äkta eller mer sann. Tvärtom, så är en oarbetad bild bara en dators gissning om hur verkligheten ser ut styrd av 1 och 0:or och ett värde som heter 18% grått. Bara våra ögon vet hur det faktiskt ser ut och bara vi vet hur bilden "ska" vara. Får kameran välja kommer bilden av verkligheten alltid vara aningen grådassig, skuggorna lite för blå och och färgerna lite för tråkiga. Det vår hjärna är fantastisk på kan en kamera helt enkelt inte göra, även om olika automatiska program försöker.
Men den här kameran alltså... den är nästan magisk. Inte så att bilderna blir bättre, utan att använda. Just att den är mycket bättre på att fotografera i dåligt ljus, att skärmen går att vika ut och att den har en dynamisk bredd i filerna som gör de roligare att arbeta med... men om bilderna är bra eller dåliga är upp till fotografen och redigeraren, inte kameran. Den är kameran kommer inte att göra mig till en bättre fotograf, men den gör det mycket roligare och möjliggör att jag kan fotografera längre utan blixt både privat och på bröllop. Jag ser fram emot att fotografera fester! Nästa sommar, troligtvis.
Jag har lekt massor med den idag och igår, fotograferade dessa bilder igår på morgonrundan med hundarna. Idag har jag fotograferat barnen i trädgården och igår kväll Saga i vardagsrummet. Jag ser fram emot att få tid nästa vecka att uppdatera allt, så att jag kan redigera också. Det ska bli så himla roligt!
Men nu är det helg, och vi ska grilla med vänner på lördag kväll, köpa material och börja bygga gungställning innan dess och ha ett möte med ett brudpar på söndag. Så i helgen har jag inte tid att sitta vid datorn. Men jag längtar... så mycket! Jag är nykär igen, vill bara fotografera!!!