När Annie...

I söndags kväll kom Adam in till mig och barnen och deklarerade att vi skulle åka. Han behövde scouta en plats för ett kort filmuppdrag, och han ansåg att molnen var perfekta. Så vi hoppade in i bilen och åkte på en utflykt. Det var inte så kallt som jag befarande, men det blåste en del. Livia tyckte dock att det var hur roligt som helst!

Platsen vi åkte till är ett gammalt gravfält, men numera en fårhage. Det fanns gott om ytor för Livia att springa på och ingenstans att skada sig, typ, så det kändes som en väldigt bra plats för en utflykt. Dock hittade hon självklart ut- och ingångarna, de enda platserna hon inte fick vara på... då fick vi springa ikapp! Annars kunde hon vandra fritt och filosofera. Hon är så häftig, Livia, så tuff och självständig. Älskar att utforska. Då och då ropade hon på mig. Om jag inte svarar direkt när hon ropar "mamma" har hon insett att jag reagerar mycket bättre om hon ropar "Annie!", det det ropar hon typ hela tiden nu. 

 

Det här med namn är något hon börjar upptäcka. I en vecka ungefär har hon gått och sagt sitt eget namn i varannan mening typ, hon som inte sagt sitt namn sedan i somras. Nu säger hon "Liva" nästan hela tiden, så det är mycket "Livas gocka!" eller "Liva måla!". Hennes meningar består av 2-6 ord och för det mesta är de på svenska, men det beror på ämne och vem hon pratar med. Grammatiken har hon lite om bakfoten, men det hör till. Ibland får hon till det och då blir vi förvånade, för plötsligt känns hon så stor.

Det var jättefint ute i hagen, fullt med små roliga växter för Livia att titta på. Hon plockade dessa små röda saker, som såg ut som bär men antagligen var någon slags blomma. Hon gav dem glatt till mig. Det roligaste hon vet är att plocka saker och ge bort, helst blommor. Det är nästan lika spännande som att baka sandkakor i sandlådan.

Det var ganska hotfullt väder, och de där magiska molnen Adam ville ha kanske inte riktigt infann sig, men de blev väldigt fint ändå. Vi fick till och med en liten härlig solnedgång innan det var dags att åka hemåt igen. Vi såg otroligt fina regnmoln!

 

Han åkte ensam tillbaka dagen därpå och filmade det han behövde.

Jag passade på att ta lite bilder jag också när molnen var som mest dramatiska, men mest lekte jag med Livia. Det är så häftigt att låta henne växa upp här, i närheten av dessa fina platser.

Gotland! <3