När man lärt sig hur man tar det lugnt

 
Före i våras prioriterade jag inte att ta det lugnt eller att slappna av. Jag hade inga knep för att göra det, annat än de där vanliga när man är van vid att jobba med mental träning (positivt tänkande, fokus på det som är bra även i det svåra, andas igenom oro, inte älta jobbiga tankar osv). Men sedan i våras har jag hittat vissa saker som jag verkligen behöver för att kunna slappna av. Den största är att bryta mönstren och tankarna, låta hjärnan fokusera på någonting jag tycker är mysigt.
 
Ljudböcker är det bästa jag vet i de stunderna då jag behöver slappna av. Jag kan ha det på när jag är med barnen. Är det en blodig fantasyberättelse har jag en hörlur i ena örat, men är det ett härligt dra,a har jag högtalaren på. I somras lyssnade jag på hela serien om De sju systrarna, av Lucinda Riley. Bilderna är från då. De var mysiga, och jag rekommenderar dem även om jag inte helt älskade dem. Men jag är tydligen kräsen med det mesta. Jag har aldrig sett mig som en kräsen person, men det har jag blivit medveten om att jag är nu när vi planerar köksrenovering. Jag vill ha så bra kvalité på allt som möjligt, men budgeten är snäv och jag märker att jag har en tydlig "stil" som jag älskar. Tack och lov att Adam gillar det mesta jag älskar!
 
 
Den andra saken som verkligen lugnar mig är att gosa med mina barn. Att andas in doften av deras hår, som på sommaren luktar av sandlåda och värme, salt och frisk luft. Jag älskar att suga upp dem i mitt knä och hålla fast dem så länge de tillåter och bara andas in deras doft och pussa deras mjuka kinder, pannor, axlar och allt annat jag kommer åt. Livia kan knuffa undan mig och protestera, men Saga skrattar bara och finner sig en liten stund, innan hon börjar sprattla. Har jag smycken på mig sitter hon gärna i min famn medan jag pussar och andas och bara är. Ett av hennes absoluta favorithalsband är min gamla favorit också. Massor av glittrande stenar varav en stor. 
 
 
Men har man inte något barn vaket eller i närheten har jag två andra som älskar att vara i knäet och gosa. Särskilt lilltrollet Akira. Nu har hon äntligen börjar lugna sig lite - och gått in i sitt första löp - så förhoppningsvis är det början på det liv vi längtat efter nu. Valptiden börjar tack och lov ta slut. Hon börjar växa i sig själv och igår var hon hemma själv med sin mamma i fyra timmar utan att tugga på någonting alls - framsteg! 
 
 
Älskade lilla valp!