När man önskar er en god jul!
God jul på er! Här kommer bilder som togs den 9/12, precis innan studion var klar, för att jag ville skicka ut julkort till familjen. Livia var precis hämtad från förskolan och klockan var typ halv sex på kvällen, så hennes humör var fruktansvärt dåligt. Pappa dög inte alls, och att sitta still gick inte heller. Hon skulle leka med några plastmuggar någon lämnat kvar i lokalen, men annars blev hon jättearg när man försökte få henne att ha kul framför kameran. När det kommer till att fotografera barn är A och O att det måste ske på barnets villkor. Det måste vara mätt och piggt, annars fungerar det inte.
Jag ville egentligen ta fina bilder på oss alla tre, men det blev inte riktigt så. Antingen skällde jag på Adam för att han gjorde knasiga saker, eller så pratade någon av oss, eller så var Livia ute på vift eller jättearg. Adam kan verkligen sabba en fotografering även om det är välment! Rätt som det är reser han sig upp och går iväg, gör miner/gester mot kameran för att Livia ska titta på den eller så börjar han jäklas med Livia för att han tycker att det är roligt att se vad hon gör. Det gör att nästan alla bilder när han är med blir totalt oanvändbara. Jag vet inte hur många bilder jag fick när hon illvrålar eller gråter och han skrattar, för att han försökt krama/pussa/hålla/röra henne och hon absolut bara ska vara med mamma. Istället för att respektera att hon inte vill, så vill han testa vad som är möjligt. Vilket jag förstår, men det blir en hel del bråk i onödan och bilderna visar hur jag ser irriterad ut för att jag får en unge som klöser/stryper/sprattlar och som jag sedan får ta en paus och trösta, så att något som kunde tagit 5 minuter plötsligt tar 15.
De bästa bilderna var bilderna Adam tog på mig och Livia. Mammas famn dög som sagt och vi lekte lite den stund jag orkade. Hon är ju rätt tung så att vara höggravid och att leka med en liten tjej är inte helt enkelt! Jag har tyvärr inte orkar redigera bilderna, de är som sagt tagna i ett kök i väntan på att studion skulle bli klar och bakgrunden var inte ren, samt ljuset studsade mot gula väggar och tak. Sådana petitesser som en fotograf stör sig på, men som förhoppningsvis inte stör våra familjemedlemmar, som fått några av dessa bilder som julkort i år.
Älskade unge! Och älskade man, även om jag blir så irriterad i ögonblicket. Det finns inget mer stressande än ett jätteargt barn som vrålar en i örat. Men hennes skratt, de helar det stressade mammasamvetet på ett ögonblick! God jul, hoppas ni slipper skrik, stress och bråk idag!