När man känner sig hemma

Det är strax över tre månader sedan vi såg varandra i ögonen, jag och sambon, och klev av planet som tagit oss hem till Sverige. Det var efter ganska så exakt tre månader i USA som jag drabbades av extrem hemlängtan. Nu, efter tre månader i Sverige, kände jag för första gången mig hemma. Tre månader, det verkar vara min personliga tid att inse vart jag bor. Och nu bor jag på Gotland.
 
Idag gick jag runt Visby med min lilla Skrutt och andades tidig höstluft och drabbades av den där känslan som får hela bröstkorgen att kännas förstoppad. Det tog mig en stund att känna igen den, för det var så länge sedan jag kände den på ett så kraftigt vis. Lycka och känslan av att vara hemma. Jag stannade och stod och andades en stund och bara kände efter. Jodå. Nu känner jag mig hemma. Känslan stannade hos mig hela vägen hem och in i huset. Jag kom hem och stod en stund och bara tittade. Sovrummet börjat kännas färdigt. Jag har så många drömmar och idéer, men framförallt har jag en helt fantastisk vardag och inte bråttom att förverkliga någonting. Det börjar kännas bra. Nej, det börjar kännas fantastiskt. Vi har en lång väg kvar, men det är ju vägen som är livet.
Steg för steg. I vårt sovrum känner jag mig allra mest hemma.

När man summerar veckan

 
Den här veckan har jag lärt mig...
... hur det är att fota bröllop i regn.
... att Hollie är mycket duktigare än jag tror om jag ställer krav på henne.
... att det är ganska mysigt att ligga i sängen och titta på Netflix en hel dag när man är sjuk.
... att det är svårt att hitta produkter via nätet i Sverige jämfört med hur det var i USA, men inte omöjligt.
... hur man använder en perkulatorbryggare.
 
Den här veckan har jag...
... legat sjuk typ hela veckan.
... redigerat bilder varje vaken stund jag varit frisk nog att sitta upp.
... sträcktittat på Shadowhunters de stunder jag mått alltför dåligt.
... fotat ett underbart bröllop i regn.
... kommit sent till ett möte.
... bakat för första gången sedan jag flyttade hem till Sverige igen.
... lånat objektiv av en annan fotograf, och vad tur det var!
... köpt en till kamera samt objektiv till företaget.
 
 
Jag har längtat efter...
... att bli frisk och ha ett riktigt kontor. Redigeringen har varit ett helvete utan en ordentlig plats att sitta på, ergonomiskt, med  arbetsro. 
Jag har drömt om...
... att få ordning på vårt boende så att det känns mer som ett hem. Bygga ett skrivbord samt måla om i Tv-rummet, få klart garderoben och sovrummet. Då kan kartonger och sådant äntligen försvinna och det skulle kännas mer som ett hem och mindre tillfälligt. 
Jag har önskat...
... att jag blir frisk och klar med redigeringen så att jag får lite fritid!

När posten kom med något efterlängtat

Först och främst måste jag säga: vi människor har en tendens att hänga ut företag som gör något dåligt, men när företag gör något bra tenderar vi att nicka nöjt och gå vidare. Men företag förtjänar även positiv feedback. Nu köpte vi utrustning till företaget från Cyberphoto, som först stoppade leveransen eftersom företaget är nystartat och dem var inte helt säkra på att vi hade betalförmågan. Men efter några samtal och att vi betalade fakturan direkt, sattes paketet på expresspost för att hinna fram i tid. Och överst i paketet? En liten godisbit. Så man får min sambo att skratta och mig att känna lättnad inför morgondagens bröllop. Personligen gillar jag inte snickers, så den fick sambon.
I det efterlängtade paketet låg ljudutrustning åt sambon, och en gemensam leksak som vi bägge längtat efter i månader. En till kamera. Så nu har vi två kameror och bägge står i företagets namn, så det är våra gemensamma. Imorgon ska jag fota ett bröllop och då kommer jag att ha en kamera på varje höft. När han filmar kommer han ha en eller kanske båda kamerorna för sig själv. Vi delar dem. Äntligen kommer han inte längre att sno min kamera!
Förutom kameran låg någonting annat efterlängtat i paketet. Ett objektiv! Ett 24-70mm 2.8, som jag sett fram emot sedan i våras. På önskelistan finns fortfarande ett macro, ett tiltshift och ett vidvinkel, men nu blir det mycket roligare och enklare att fotografera bröllop i alla fall. Jag lyckades på något vänster klara av de tidigare bröllopen i år med bara sambons 70d och hans 18-någonting, men det är så skönt att veta att jag nu kan ta bilder av bra kvalité hela dagen oavsett situation. Bra objektiv är a och o inom fotografi.
Jag tycker det är fantastiskt att kunna stå på en och samma plats och gå så nära med kameran och i nästa ögonblick så långt bort. Jag är lyrisk över objektivet och sambon över den där mikrofonen eller vad det nu är han beställde. Det är tur att vi har så lika men ändå olik intressen.
Längtar efter äventyren jag och den här kameran kommer att uträtta med det här objektivet.
Scrolla ner mot det förflutna