När det börjar närma sig andra advent!

 
God helg på er! Jag sitter hemma och hostar så att lungorna värker, men det är värt det. Alla gånger. Bröllopet idag var magiskt. Det kortaste och minst cermoniella jag någonsin varit med om. Vi tog en promenad till rådhuset, där dem gifte sig på studs, sedan tog vi bilen några kvarter bort och hade grillkväll i den vackraste trädgård jag någonsin sett - eller den är nog det när det inte är torka här. Det var så vackert, så glatt och så fyllt till brett bredden av kärlek. Och jag sitter slutkörd men lycklig hemma och hostar.
 

Imorgon hoppas jag att julgranen kommer upp. Mitt julpynt ligger och väntar, platsen är städad och antagligen blir det ett IKEA-besök imorgon bitti, beroende på hur jag mår. Lite hosta är ju inte så farligt (Mamma, seriöst, hosta ÄR inte falrigt, jag VET, jag lovar, jag TAR det lugnt. Och det gäller pappa också: JAG TAR DET LUGNT. I Alla fall lite lugnare...) och det vore kul att fixa lite juligare mat och så nu till andra advent! Jag vill verkligen sätta pepparkaksdeg själv, men förra årets blev inte ätliga (dock snygga) med de två olika svenska recept jkag använde, så jag måste nog prova ett amerikanskt recept trots allt. Ingredienserna här är olika dem i Sverige och ibland blir inte resultaten lika alls. Men i alla fall. Andra-adventsmys imorgon!

 
Det blir föresten dagen före stormen. Min läkare ringde idag (det är inte okej att ringa med dumma besked på en lördag?!) och meddelade att mina B12-värden tydligen är extremt låga (eller, det var dem i alla fall för typ 6 veckor sedan när jag var där och dem gjorde lite rutintester för att lista ut vad som var fel med min fot) och att jag nu måste komma in och ta sprutor i sju dagar och sedan en gång i veckan i en månad. Vilket känns sjukt knasigt och olustigt, eftersom jag är aningen rädd för sprutor och för att jag äter mängder med kött och ägg och mjölk och sådant som är rikt för B12 så jag förstår inte alls hur jag skulle kunna ha lågt av det... men dem vet väl vad dem gör, dessa läkare. Däremot kan jag tycka att om det var så viktigt att jag måste ta sprutor, så kunde dem hört av sig lite tidigare... men det är bara att se det pissitivt! Om en månad lär jag inte längre vara rädd för sprutor utan ha blivit himla van vid det. Och det finns många som har det mycket värre.

Och jag hoppas få trösta mig med en julgran till andra advent. Här i USA har man julgranen uppe sedan första december. Så det är helt okej. Man tar ju traditionerna dit man kommer... om man tycker om dem.
 
Jag har i alla fall årets julklappar fixade och inslagna. Förra årets gyllene julpapper tog slut, men det räckte ändå till de flesta klappar. Och de få som det inte räckte till får ett nästan lika guldigt papper, så att dem matchar. Och snören tog jag vad jag hade hemma. Har ni börjat med klapparna än, eller har ni andra traditioner?

När man avslutar den här veckan

Jag har köpt en adventsljusstake. Alltså, för er där hemma i Sverige så kanske det verkar vara en liten småsak. Men när man går mot sin tredje jul i ett land där adventsljusstakar inte finns, så är det verkligen en jättestor sak. Knappt IKEA har adventsljusstakar här, och IKEA är två timmar bort. Men i Solvang hade dem en till ungefär samma pris som IKEA, men mer traditionell. Och längtan efter en ljusstake blev för stor. "Får jag köpa den?" frågade jag sambon, som skrattade och sa "Det är dina pengar!". "Men tycker du att det är en bra idé? Eller är det onödigt?" envisades jag. Han log med hela ansiktet såsom bara han kan och svarade: "Jag tycker att det är en fantastisk idé."

Igårkväll låg jag och sambon på sängen och stirrade upp i taket på ljuset som sken från staken och bara pratade tills han däckade. Jag fortsatte prata en stund till, bara för att det var så mysigt. Låg och berättade om julen hemma när jag var liten. Till en början fick jag några "Mmm" till svar, innan det blev helt tyst och jag låg ensam vaken till skenet av min nya adventsljusstake och tänkte på jultraditioner och vad som är viktigt för en personligen.  
Och så vaknade jag dunderförkyld. En förkylning som har hotat att bryta ut men som inte riktigt gjort det. Så nu sitter jag hemma och dricker glögg varvat med varm choklad, lyssnar på en Underbar Pod och knåpar på ett engelskapapper som ska in ikväll. Julkänslan är total och det känns inte allt särskilt dumt att vara förkyld. I alla fall inte mellan hostattackerna. Trevlig fredag på er!

När man visar vad man sysslat med i veckan

Jag tillbringade den här veckan på kontoret framför skrivaren och svor över hur dålig jag är på att redigera. Det går i perioder. För några år sedan kände jag att jag var grym på redigering, men ju mer jag läser på och lär mig, desto mindre känner jag att jag vet och kan. När man skriver ut själv är det ultimata provet. Det är så många saker som ska klaffa, pappersprofiler som ska fungera, förberedelser i datorn som ska bli bra. Och vissa bilder överarbetar man i processen och är jättenöjd med. Tills nästa dag, när man ser det i dagsljus. När man inte har klåda i ögonen av trötthet och stittat sig blind på papper i timmar. och inser hur grön bilden var och att man inte såg det. Redigeringen är den biten av foto jag uppskattar minst. Det är superkul, men möjligheterna är oändliga och jag kan få beslutsångest och känna hur övermäktigt det är. I genomsnitt är det ett tio-tjugotal bilder i ett bröllop som jag verkligen älskar att redigera, och ett tiotal jag verkligen avskyr att redigera för där har jag inget kreativt utrymme. Det här med redigering är något jag skulle vilja läa mig mer av, något jag tror att jag aldrig kommer att sluta plugga på, även om jag nu är klar med min akademiska fotoutbildning. 
Förutom bildbråk har vi haft julmys hela veckan. Vänner över och adventsljusstaken tänd. Jag slängde ihop lite julstjärnor av drivved och sprayade dem silvriga och glittriga, eftersom min roomie älskar glitter. Och glitter hör verkligen till julen. Jag har alltid älskat glitter. Och gardinen hade roomien knytit upp för att dem fladdrade så hemskt tidigare på dagen när hon satt och jobbade vid köksbordet, om i undrar. Livet som student. Praktiska, enkla lösningar. Billigt DIY, brist på gardiner och en egengjord adventsljusstake. 
Även adventsljusstaken är en klump drivved/eldingsved som jag hittade på stranden. Jag tyckte barken var så fin, så den fickfölja med hem och bli en ljusstake. Jag har verkligen en hatkärlek för det här köket. Det är nog det finaste studentkök jag någonsin kunnat tänka mig, men det är och förblir ett studentkök. Jag längtar efter de små sakerna i livet. Fina gardiner i fönstret. Köksmöbler jag trivs med. Dessa duger, men dem skulle behöva en omlackering eller omgång med penslen, och man man inte skjuta in alla stolar på en gång utan att använda våld. Duken är för liten, men sambon valde och köpte den, vilket betyder mer. Dessa små detaljer. Som gör det helt okej att leva i, men inte alls roligt att titta på eller att fotografera. Jag läste ett intressant blogginlägg hos Atilio där hon skriver om ett bloggvänligt liv. Det fick mig att fundera på varför jag stör mig så mycket på inredning jag inte tycker om. Är det för att jag njuter av fina saker, eller är det egentligen bara för att jag vill att mina bilder ska bli bättre när jag fotar vardagsbilder? Jag tror att det är en lika mix, mest för att det är roligare att fotografera något som är fint och roligare att njuta av något när man sitter i ett städat hem med en fin kopp att ha téet i.
Så här ser det i alla fall ut i vårt kök just nu. Adventsmys. 
Scrolla ner mot det förflutna