När man börjar spela in

publicerat i Flytten till CA, Fotografi - Behind the scenes, Fotografi - Blandat, Personligt;
Nu sätter vi gång, filminspelningen Brothers. Den där fine grabben som jag har lyckan att få krama närhelst jag har lust, har skrivit ett manus baserat på en vandringslegend från Svenska militären. Och nu ska jag och ca 50 andar hjälpa till att förvandla detta manus till en kort-kort kortfilm. Det är den största produktion jag varit med på och som författaren/the directors närstående har de senaste veckorna inte handlat om så mycket annat än Brothers.
 
Jag ska ta en massa behind the scenesmaterial. Både filma och fotografera. Sjukt kul! Håll tummarna för att vi fixar det här!

När man har massa på hårddisken

publicerat i Filosoferande, Flytten till CA, Personligt;
Den här veckan är på samma gång den tuffaste som den lugnaste veckan jag haft sedan jag kom till Santa Barbara. Skolmässigt har jag haft det midterm jag var mest orolig för - och det gick fantastiskt och jag mig torsdagsmorgonen fri. En annan lektion är ett schemalagt grupparbete så jag blev fri ett par timmar där också. Medan mina håltimmar är uppbokade i studion med roliga nya människor och jag känner att för varje dag lär jag mig någonting värdefullt och just nu, just i det här ögonblicket är allting bara så balanserat.
 
Det finns stunder livet är bra. Det finns stunder som andra anser att ens liv är bra. Och så finns det stunder - dagar - veckor - som är så bra att man står där och blinkar och undrar vad sjutton man gjort för att förtjäna det. När liksom allt stämmer, eller ja, det mesta. Min dator fylls med bilder men när ska jag hinna titta på dem? Hela tiden tänker jag "nästa vecka", men det händer lika spännande saker den veckan också och jag ligger liksom efter hela tiden.
 
Livet väntar inte. Det gäller att springa ikapp, och stanan upp och andas när man kan. Och nu, nu ska jag baka äppelkaka, för kladdkakan tog just slut.

När även fattiga studenter behöver ha något på fötterna

publicerat i Flytten till CA, Personligt;
Åh, så länge jag gick och tittade innan jag tillslut köpte mig ett par stövlar. Vi får nämnligen inte ha vad som helst på fötterna när vi jobbar i skolans studios, och det enda jag ägde som följde reglerna var mina gympadojor. Som jag annars haft när jag tränat och hikat och ni kan ju tänka er hur gott dem luktar och hur rena dem är... så tanken på att gå i dem tre-fyra dagar i veckan var inte vidare lockande.
 
Lyxbekymmer. Nya stövar, ca 300 kronor. Men även fattiga studenter behöver ha något på fötterna och lever man på utbetalda engångsbelopp i ett halvår får man leta så billigt man kan! Letade först på second hand i flera veckor men det fanns inget i min storlek.
Så idag kan jag gå till studion och känna mig fin!