När man redigerat bilder från veckan


Den här vackra människan fotograferade jag den här veckan. Heather gjorde make up:en och vi såg till att komma just efter att solen gått ner bakom berget men innan den riktiga solnedgången var. Vi tog en snabbis alla tre bland buskarna. Temat var Afrika, för Lizzie är från just South Africa och precis som jag bara bosatt här tillfälligt medan hon pluggar på SBCC. Lyssna på hennes pod här vetja! Oavsett hade vi en himla mysig stund där ute i det fria.

 Make up by Heather Leigh

När man skapar ett varumärke

 
Idag har jag suttit ner med min mentor Matt och fått saker gjorda, lärt mig massor och fått ta del av hans knep och små trix. Och så har jag uppdaterat min hemsida. Och min facebooksida. Och min instagram. Jag har bytt namn på allt så att det är samma namn på alla platser, Captured by Annie. Nu ska det bara uppdateras med tonvis av bilder också! Min facebook är nästan tom. Men det var ju det där med tid. Tid har man ju aldrig trots all tid man försöker att spara.

 
Jag får erkänna att jag är den allra sämsta när det kommer till att finnas på sociala medier, så det här är jätteläskigt. Jag tycker ju att det är läskigt nog att bara blogga! Och nu ska jag alltså ha både instagram, facebook och en webbsida att sköta om. Mitt mål är att om ett år återvända till Sverige och där kunna försörja mig på enbart foto, och då måste jag ju. Allt sköts ju via sociala medier numera. Så jag ska alltså försöka mig på det. Marknadsföring via sociala medier. Så under det här kommande året ska jag bli bättre på det, och på fotografering såklart. Någonting jag väldigt gärna skulle vilja börja med utöver bröllop är nyföddfotografering. När man kikar igenom mina bröllopsbilder inser man at det fastnar det en hel del barn på bild. Så det är ju absolut någonting jag måste ta till vara på. 

 
Om ett år, då ska jag vara redo att stå på egna ben. Winter is coming. Och sedan kommer sommaren!

När balkongen fått sig en uppdatering

Jag odlar potatis! Det är första gången jag gör det helt själv. Sambon är uppvuxen på en gård som odlade potatis, men han är inte mycket till hjälp när det kommer till rådgivningen om hur det hela ska skötas. Hittills har potatisen tyckt om min ömma vård. Det vill säga att bli bortglömd någon vecka, få vatten och sedan bli bortglömd någon vecka igen innan den fått nytt vatten. Haha. Stackars plantor. Sambon tycker att jag ska sätta telefonen att påminna mig. Men halva grejen är ju att lära sig att komma ihåg. Men nog om mina potatisar! jag har någonting annat att visa:
Jag och sambon tillbringade en härlig kväll/eftermiddag på balkongen med att rigga upp dessa vita stolpar. Dem fyller tre funktioner. Sambons växter kan klättra på den, mina lampor kan hänga på dem, och så ramar dem in balkongen så att man är mindre benägen att se ner på grannens fula tomt. Det hela var väldigt enkelt men gjorde stor skillnad. Vi har pratat om det i månader, men äntligen fick vi tummen ur!
Och det ska ju ses på kvällstid, inte på dagtid. Det är när natten faller och man pluggat i slingan i väggen som dem verkligen visar upp sin prakt. Hela balkongen badar i ett mjukt, gyllene sken och det är som att kliva ut i ett extra rum. Dessa kvällar är det helt underbart, för det är ca 20 grader nu på nätterna. Vi är mitt inne i en värmebölja och om kvällarna är det helt underbart ute. Nu ska balkongen bara städas, vissa saker slängas eller flyttas in i lägenheten, och sedan är vi redo för grillkvällar och balkonghäng.
Det bästa av allt? Det här bygget var kronan på en annars helt perfekt dag där jag och sambon var lediga ihop för första gången på länge. En av de bästa dagarna vi bnågonsin haft, skulle jag tro. Så varje gång jag ser det här bygget tänker jag på hur kul det är att skapa och bygga saker med honom. Hur härlig han är. Och nu vill han prova att sova en natt på balkongen, efter att vår roomie flyttat ut. Jav vet inte... kanske får han som han vill. Men det är i alla fall helt underbart att sitta där.
Under lamporna, i kvällsluften.
Scrolla ner mot det förflutna