När det blev kväll i Disneyland

publicerat i California, Flytten till CA, När Annie Tipsar, Personligt, Äventyr;
 Välkomna till Piratstaden. Det var nog ett av mina absoluta favoritställen på Disneyland! Hade Annie, 10 år, varit där, hade mamma och pappa haft svårt att få med mig hem igen. Då älskade jag pirater och skatter och definitivt halsband och pärlor. Och hela kvarteret var dränkt i pärlor och pynt!
 Och när vi vandrade ner mot den lilla sjön som fanns nedanför piratbyn drog den stora ångbåten iväg på äventyr. Vi hade inte riktigt trott att den gjorde så, vi trodde mest det var en prydnad, att den låg ankrad. Men jodå, den fungerade mer än väl och tuffade i sakta mak runt i den lilla sjön inne på området.
Sedan var det dags för oss att åka båt. In i världen Pirates of the Caribbean - som enligt mina vänner tydligen inspirerat till filmen med samma namn. Fast inte den här attraktionen, utan den i Florida då. Den här attraktionen förstår jag om den inspirerade till en film... det var det häftigaste jag någonsin upplevt. Tunlar i kolsvart mörker, i en båt, ned för vattenfall, in till grottor där skelett dansade över skattkammare, manövrerade spökskepp, alla delar med sin egen historia, inte så där monotont som på Liseberg eller NK:s julskyltning där dem gör samma gest om och om igen på repeat, nä, här fick varje båt som kom höra något annat: jag hörde inte en enda upprepning någonstans, de flesta rörelser var så genomtänkta att upprepningarna inte syntes, så dockorna såg nästan helt mänskliga ut. De rörde sig mjukt, i jämförelse. Det var så vackert! Och så mycket detaljer att titta på. Jag tänkte inte ta fram kameran, men den åkte fram ändå.
 Och sedan var det dags att se hur Tarzan lever och besöka hans träkoja. Det var riktigt fint gjort! Dock så var solen på väg ner så jag var tvungen att använda slutartider på 1/10, så från och med nu blev det inte många bilder tagna. Mer fokus på att bara gå där och njuta (och hjärtskärande mycket längta efter ett stativ).
 Och när vi kom ner från den där kojan var det redan mörkt och vi passade på att åka på safari. Den här guiden var dock helt underbar, från södern, med bred dialekt och en humor som skulle kunna beskrivas som väldigt göteborsk med den ena dåliga vitsen efter den andra!
Fastän det var fejk helt igenom, var det en sjukt kul båttur och det var extremt kul att göra den medan det var mörkt! Det avslöjade ju ingenting i förväg förrän lamporna tändes upp. Riktigt häftigt byggt, med anfallande vilda djur och infödingar med stora marker som "sköt pilar" på oss.
 Det sista vi gjorde var nog det mest annorlunda av allt. Vi hittade Nemo. Det var en ubåtsrur. En vanlig bana på räls - men i Ubåt under vatten. Riktigt häftigt. Bubblorna var otroliga. Jag har aldrig varit under vatten på det här viset tidigare, det närmaste jag varit är glasrutorna under vatten i olika djurparker. Och det kan inte riktigt jämföras med att åka ubåt.
 Och just det ja - fyrverkerierna. Så vackra! Jag har inte sett fyrverkerier (i alla fall imnte mer än ett par) sedan förra nyår, eftersom att fyrverkerier är förbjudna här på grund av torkan. Så det var sjukt kul att titta på det. Särskilt med det rosa slottet i bakgrunden. Jag ville ju fota dem också - och att fota fyrverkerier handhållet är verkligen inte det lättaste!! Men det var kul att prova.
 Det var väl i stort sett det från Disneyland.
Om du någon gång ska till LA och har en eller ett par dagar över:
spara pengar och gå hit! Det är värt varenda krona.

När man besökte Disneyland

publicerat i California, Flytten till CA, Fotografi - Blandat, När Annie Tipsar, Personligt, Äventyr;
Visste ni att det finns ett Disneyland i LA? Jorå, det gör det. Två parker, faktiskt, ett original för barn och ett lite nyare, tuffare, för vuxna. Gissa vilket jag och Nenny bestämde att vi skulle besöka? Såklart. Det för barn!
Men det var verkligen mer än bara barnvänligt. Fantastiska tavlor såldes i butikerna, antingen orginalen eller printade versioner. Superfina, skulle lätt kunna tänka mig en sådan på väggen hemma. Oavsett ålder.
Vi började med en lätt fika och kaffe - jag spillde det mesta över mig eftersom att locket hoppade av från min Starbucks-mugg och den fulla koppen klämdes ihop och ut kom kaffet. Yes. Det är jag som lyckas med det. Ny tröja hade jag också. Men vet ni vad? Kallt vatten, snabbt, så går det mesta bort. Gnugga in lite diskmedel på de jobbigaste fläckarna. Efter fem minuter i badrummet var min tröja blöt, men som ny igen. Vädret var dock så varmt att den snabbt torkade.
Vi åkte häst och vagn också. Vi hade ju gott om tid och det var ett utmärkt sätt att komma runt parken och se lite hur det såg ut. Och så var det mysigt. Det var så mysigt att vandra omkring i dessa fina byggnader och kolla på souvenirer och känna sig som ett barn igen.
Och åkte, det gjorde vi också. Bland annat fick vi en rundtur i en minivärld som var så vackert gjord. Den stackars killen som var guide verkade dock väldigt trött på Disney. Synd att dem inte ersatt honom med ett inspelat meddelande. Han lät mer som att han var på begravning än på ett nöjesfält. Stackarn!
Jag blev nog mest betagen i Elsas slott. Det är nog den vackraste scenen i alla Disneyfilmer hittills, eller, hela Frozen är full avjättevackra scener. Men det där slottet alltså... en liten flickas dröm upp i dagen!
Och jag var paparazzi, fotade bara för att minnas och sket fullständigt i kvalitén på bilderna. Det fanns så många roliga detaljer! Jag fick så mycket roliga idéer för framtida barnrum. Även om tanken på barn ännu ligger långt fram i tiden, så blev man bra sugen på själva grejen med leksaker och Disney och tokigheter. Barn är bara en ursäkt för att få köpa och göra sådant!
Och trots att vi för länge sedan slutat förskolan klättrade jag och Jenny glatt upp i husen och vinkade åt den lätt roade pojkvännen hon hade kvar där nere på marken, som var snäll nog att hålla min påse. För påse hade jag... det fanns helt enkelt för mycket kul för att inte köpa på sig lite småsaker! men mer om det senare.
Det blev dags för parad, och vi hade valt en riktigt bra plats visade det sig. Även om det var helt slumpen som förde oss dit. Vi hade bra sikt och de glada paraderande Disneyfigurerna poserade glatt när de såg kamerorna - och annars också.
Så nu kan jag lägga till på min lista över upplevda saker att jag vinkat till Mary Poppins och sett karusellhästen åka fritt utan sin karusell. Det du, det är det inte alla som upplevt! fast jag får erkänna att jag misstänker att den där hästen i själva verket är en riktigt cool cyckel.
Och här får jag avbryta och dela upp den här dagen i två delar, för klockan är nu långt över midnatt här och jag har saker att fixa imorgon. Även om jag hellre sitter uppe och tittar på Disneybilder. Rekomenderas varmt! Men först, spara pengar, för inträdet var absolut inte gratis. Men helt klart värt det. Det är ju inte varje dag man besöker Disneyland!
 

När man återbesökt Griffith Observatory

publicerat i California, Flytten till CA, Fotografi - Blandat, Fotografi - Stadsmotiv, Personligt, Äventyr;
Inget besök i Santa Barbara - och definitivt inte LA - är komplett utan att ha besökt Griffith vid solnedgången. Så är det bara. Så när vi kom ut från Madame Tussaud's,  var det självklart att vi skulle skynda tillbaka till bilen och köra dit. Jag var sjukt stolt över mig själv att jag kom ihåg vägen. För första gången insåg jag verkligen att jag bor här. Jag är ingen turist. Det var en konstig känsla!
Men det hindrar mig ju inte från att beté mig som en turist. Från att själv stå där med ett leende från öra till öra och balansera kameran på räcket och ta bild efter bild på solnedgången. Att ha varit här förut gjorde mig inte blind för att uppskatta vyn.
Sedan, när solen gått ner, åkte vi in i själva staden, och vi körde på smågator inne i kvarter från Hollywood ner mot värre områden. Där man såg fattigdomen och där jag inte skulle vilja gå omkring ensam med en kamera. Eller utan en kamera heller, för den delen. Men som tur var låg vårt lilla hotell inte i de områdena, utan en bit bort nära något som snarare kändes som ett shopping- och industriområde, med närhet till motorvägen. Och fast det inte var direkt fint, var det sjukt kul att bo där. För det var verkligen sådär typiskt amerikanskt som man ser i filmer. Två våningar, en lång balkong runt övre våningen, byggnaden formades runt en parkeringsbelagd innegård. Men det var rent och prydligt och killen i receptionen (bakom tjockt glas...) var övertrevlig och pratade mycket och på ett vis som nästan var feminint. Jag älskade honom.
Och jag sov förvånadsvärt gott. Och morgonen därpå var det dags för... det ni!