När man invigit sin lilla filmkamera!

publicerat i California, Flytten till CA, Kamerautrustning, Lekkamraterna, Personligt, Äventyr;
Jag köpte marknadens kanske billigaste kamera när jag var i Sverige, SPORT Full HD heter den och den kostade under 400kr. Nu i helgen så invigde vi den tillsammans under vattnet, jag och sambon. När vi var sexton respektiva sjutton år tyckte han att vi skulle ta och springa tillsammans. Vi fick aldrig tummen ur. Men nu, nära tio år senare, fick vi äntligen göra det för första gången. Vi sprang en härlig runda och avslutade med att springa ner i havet och ha ett simpass. Sambon är före detta elitsimmare - och jag gick aldrig i simskola utan simmar definitivt hellre än bra - så jag fick mitt livs första ordentliga simlektion! Det var sjukt kul. Och ännu roligare var att leka med den nya kameran under vattnet! Så här kan alltså ett After-Workout se ut!
Vilken underbar dag!

När man berättar om hemkonsten

publicerat i California, Flytten till CA, Lekkamraterna, Personligt, Äventyr;
Jag blev upphämtad på flygplatsen av mannen med stort m. "Åh, vad romantiskt!" tänker ni "Han stod och väntade med blommor och ett leende och en kyss vid gaten!". Haha. Nej. Nej, nej, nej. Det vet ju alla, att verkligheten inte riktigt brukar se ut som den gör i tankarna. Han lät mig vänta i en timme innan jag tröttnade på att inte få tag på honom utan började gå mot parkeringen med baktanken att jag träffar honom på vägen... då följer han efter mig hela vägen till parkeringen och filmar med mobilen hur jag tittar efter honom! Och när jag nästan vänder mig om och tittar mot honom, då gömmer han sig. Haha! Snacka om prins i skinande rustning! Så istället flr romantisk kyss, när jag sent om sider fick syn på honom, blev det några lekslag i magen och skratt och utrop i stil med "din jävel!!". Japp. Så gick det till är jag blev hämtad på flygplatsen.
Vi körde hemåt längs med kusten och gjorde ett stopp vid stranden och där kom romantiken in. Några kramar och en stund sittandes tillsammans och bara betrakta det turkosblå havet som slog in mot stenarna. Det var så sjukt vackert. Det var overkligt.
Att sitta där med sin älskling i händerna bredvid en man man tycker om och knäppa bilder på turkost vatten är ju inte helt fy skam. Haha. 
Och vi tog den obligatoriska selfien man måste ta när man varit ifrån varandra alldeles för länge. Med varsin kamera, sittandes tillsammans i en värld så vacker att den tog andan ur mig. Det kändes plötsligt som om sommaren i Sverige bara varit en dröm för det här, det här är min verklighet.
En värme så tryckande att det känns som ett extra lager av fuktigt tyg liggandes mot huden. Lätt kvävande men välkommen efter kyla och regn. Gassande sol, så skrap att den fick mina glasögon att kännas som helt vanliga brillor och inte sådana där coola saker som mörknar i ljuset.
Och sedan kom vi tillslut hem. Där hade han gjort en stor skylt av drivved han plockat på stranden, fixat gulliga ballonger, frukt och en present och bäst av allt: ett brev där det stod fina saker som fick mig att inte vilja sluta krama honom igen, någonsin.
Ett halvår till vet vi att vi har tillsammans i det här rummet och det kommer att bli det bästa halvåret i mitt liv. Det är jag säker på. Vad som händer sedan står skrivet i stjärnorna och jag vet att jag får läsa det tids nog. Just nu känner jag mig bara så välkommen hem och så glad över att vara tillbaka i USA igen.
 

När man gjort hemläxan på stranden

publicerat i California, Flytten till CA, Fotografi - Kust, Personligt, Sommarbilder, Äventyr;
Det här måste väl vara mångas dröm? Att tillbringa eftermiddagen på en nära på öde strand, när det är 25-30 grader ute, bland palmer och klippor, och påstå att man gör det för att man "måste" för sitt skolarbete? Nåväl, jag klagar inte. Vattnet var riktigt behagligt. I handen ser ni Miranda, min analoga kompis som jag kommer att bli riktigt tight med den här terminen. Jag tar nämnligen en klass som heter Creative Applications.
Låt mig ta det från början. Vi ska "go crazy" med analogt fotografi - eller digitalt, bara vi gör det på ett annorlunda sätt. Så jag tog Miranda och Sony-A och hoppade in i bilen och drog norr ut, mot ostörda stränder. Där var mitt enda mål; ta slut på en hel rulle film.
Och det gjorde jag på stranden. Jag letade efter udda eller roliga motiv. Abstrakta motiv. Kontraster. Och så hade jag ju Sony-A med mig, mest för att dokumentera det hela för er skull och för att man aldrig vet vad som dyker upp när man minst anar det.
Den här platsen ligger norr om Goleta, utanför Santa Barbara, och det är en av mina favoritplatser. Det är sällan mycket folk här och jag har gjort skolarbeten här förut. Min klass, Creative Applications, går ut på att göra foton till 3d objekt; framkalla på olika sätt med olika material, olika kemikalier. Skapa konst och ha kul och spränga gränser. Behöver jag säga att det är den roligaste klass jag hittills tagit? Så idag var jag ute för att samla material att printa.
(Och för att njuta av vädret, det tyckte jag att jag förtjänade efter den kallaste sommaren på många år hemme i Sverige, full med skador och elände, haha! Skolarbetet kan ha varit en ursäkt för att hänga på stranden en stund)
Är det inte häftigt hur samma sak förändras i olika ljus? Färg, form, känsla. Allt beror på vilket ljus det är, och vartifrån ljuset kommer. Sanden kan vara gul, den kan vara brun, den kan vara mörkgrå, den kan vara vitbeige. Det beror på vilken vinkel man står i, i förhållande till solen, och om man är i skuggan eller i solljuset, vilken tid det är och om den är torr, halvtorr eller blöt.
Samma sak med vattnet. Vinkel, tid, djup; vattnet ser helt annorlunda ut på bild. Ett ögonblick senare är bilden helt annorlunda och jag älskar att stirra på dessa förändringar och försöka fånga nya ögonblick: eller fånga samma ögonblick jag just såg och som jag tyckte verkade så vackert och vill ha på bild.
Tusen nyanser av blått och lila och lycka.
Och jag kände bara det där rena ruset av lycka över att vara tillbaka här. Och jag svor för mig själv att den här gången, den här terminen, får jag inte ta mig vatten över huvudet så att jag inte hinner njuta av den här magiska platsen som är så full av vackra detaljer att det fullkomligt tar andan ur mig att titta på den.
Magiska, magiska Goleta Beach!