När man gör sig redo

publicerat i Flytten till CA, Personligt;
Jag förbereder mig mentalt för återresan nu. Just nu sitter jag på tåget och snart tappar jag kontakten med omvärlden. Det ska bli några underbara dagar med släkt och fridfullhet. Just nu är jag verkligen här, i Sverige. I hjärtat av Sverige. Men om några veckor sätter jag mig på flyget och återvänder till Drömmarna i Kalifornien. Och jag har så mycket drömmar att jag nästan spricker! När jag packade för Jämtlandsresan passade jag på att börja packa för USA-resan också. 
Jag har packat rekvisita för kommande fotograferingar, och kryddor. Saker som inte finns eller som är himla dyra i USA. Som kardemumma. Svindyrt där! Min rekvisitaväska väger bara 11kg än så länge men det är ändå ganska fullt. Jag längtar efter att börja packa på allvar. Jag längtar efter att vara framme.

Snart, snart är jag framme i Jämtland i alla fall.
En resa i taget.

När man äntligen gjorde någonting man velat

publicerat i När man är Kreativ, Personligt, Skogspromenader, Äventyr;
Efter att ha suttit hemma med ryggont i veckor och tittat på Phlearn var jag rastlös förra helgen och der var uppehåll. Så jag packade en väska med diverse saker och gick ut och förverkligade en vision jag haft länge, ett redigeringsprojekt. Redigera det får jag göra när jag är klar med allt annat jag ska göra - men nu har jag materialet!
Det ska bli roligt. Att redigera. Ikväll beger jag mig mot Jämtland och jag kommer inte att ha internet på en vecka. Men regniga dagar kommer jag sitta och redigera, antar jag. Och jag kommer säkert ta mig till Skolan någon av dagarna och skriva vad jag har för mig. Men mest ska jag andas riktig luft, träffa släktingar jag inte mött på minst två år... och leva.
Ikväll lämnar jag Västkusten för lite mindre än en vecka i Jämtländska skogarna.
Det ska bli helt underbart.

När det var kärlek vid första ögonkastet

publicerat i Drömmar, Fotografi - Blandat, Fotografi - Porträtt, Lekkamraterna, Personligt, Äventyr;
För ett eller två år sedan (tiden går så fort!) förverkligade min pappa en dröm. Han köpte motorcykel igen efter att i flera år varit utan. Jag minns hans cyklar från när jag var liten. En Triumph Legend som jag tyckte var så vacker, så vacker. Jag önskar mig fortfarande en sådan. Men pappas dröm var en HD. En dröm som han förverkligade.
Så jag blev väldigt förvånad när jag kom hem till honom och hittade honom med ett fånigt leende på läpparna och fick höra orden jag själv sagt något antal gånger. "Ehm... jag har gjort någonting dumt". Fast dumt är ett väldigt relativt begrepp. Och när han log sådär lyckligt och sa "dumt" menade han egentligen "något jag längtat väldigt mycket efter att göra men som jag inte planerade att göra just nu".
Jag lovade att följa med honom med bilen. Sista åkturen på hojen som en gång varit en dröm som han pratade om att en vacker dag genomföra. Medan jag körde bakom honom genom regnet tänkte jag på alla drömmar han genom åren yttrat. Och jag tänkte på hur många han aldrig nämnt men som jag vet att han haft men inte tänkt på att säga till sina barn. Jag tänkte på historier om resor han och mamma berättat. Resor på cykeln. Jag tänkte på framtida drömmar när jag såg honom trotsa regnet.
Stackars pappa var dyngsur när vi kom fram. Mot bättre vetande fyrade jag av en bild på honom i den Göteborgska sommaren. Jag kunde inte låta bli.
Pappa fick sig en kopp kaffe i affären och vi gick många varv och drömde. Klämde, kände, fantiserade om en dag. Funderade på vad jag skulle ha för mc den dagen jag har kort och kan köra själv. Butiken hade inte öppnat men vi var där ändå och hon som jobbade där visade oss hoj efter hoj och berättade om dem.
Och sedan var den där. Stod utanför och väntade på pappa.
Den gamla skulle bytas in. Den nya skulle köras hem. Ett farväl skulle tas av en kär älskarinna och en ny relation skulle inledas. Och man kunde se på pappa hur lycklig han var, trots att han var genomblöt. Men det hade slutat regna och det var spått bättre väder farmåt eftermiddagen. I alla fall uppehåll, en stund.
Och pappa och försäljaren stod och pratade om detaljer medan jag fotade detaljer.
 
Sedan var han ivrig att åka hem. Det riktigt lyste om honom. Motorn vrålade och han stod otåligt och väntade på att jag skulle hoppa in i bilen och köra efter hem med smågrejerna som hörde till. Han hade ju kunnat åka utan mig - jag hittar hem, men det var inte det som var grejen. Det var så kul att se honom på hans Fatboy. Se honom uppfylla ännu en dröm. Livet handlar om att drömma.
Och snart stod drömmen på uppfarten. Hemma. Verklig. Livet handlar om att förverkliga de drömmar man har. Små som stora.
Oavsett väder eller vind. Oavsett hur mycket putsande det innebär. Att uppfylla en dröm handlar inte om svårigheterna: alla drömmar har sina baksidor, bittra saker som man måste bita i för att få smaka den där sötman. 
Och vissa beslut i livet går fort. Det är spontant. Och det är hundra procent rätt. Man känner det i hela kroppen. Så var det när jag köpte min kamera. Så var det när jag bestämde mig för att sticka till USA, när jag bokade biljetten till Paris. Mina bästa beslut har jag tagit i ögonblicket, för att jag redan vet vad jag drömmer om och när chansen kommer, då är jag beredd.
Och för pappa var det här ett sådant beslut. Någonting efterlängtat, en möjlighet som uppenbarade sig, och som han tog tillvara på. Någonting som i någon annans ögon, sett genom glasögon med andra värderingar, kan tyckas överilat eller underligt. Men det är just det som är vackert: att vi alla ser världen och sakers värde genom våra egna, unika glasögon.
Pappa fick ordna till detaljer som han längtat efter och han pratade om saker han ville göra, detaljer att köpa, meka. När jag var liten var jag så stolt över pappa och hans motorcykel, men då var han inte lika stolt över sin mc som jag och min lillasyster var. Men han hade "fel" motorcykel då. Han brukade ursäkta sig lite och säga att han ville ha en HD. Då förstod jag inte det, för hand Legend var ju så vacker. Men nu förstår jag.
Alla människor behöver drömmar, drömmar är bränslet vi behöver för att orka genom uppförsbackarna;
Drömmar är solskenet vi känner mot våra kinder, doften av frihet efter att regnet slutat falla;
Drömmar är vad som bär oss genom livet, genom sorger, över vår oro.
Drömmar är vinden som fyller livets segel.