När man förvandlat trä till trä

"Wow, nu kan du få trä att se ut som trä!" utbrast min handledare skämtsamt när jag låg på alla fyra och betsade min dekormålning i skolans teaterverkstad. Jag jobbar där en dag i veckan och det är så himla kul! Idag fick jag lära mig att måla kulisser så att det såg ut som träpanel. Det var jätteroligt och mycket enklare än jag väntat mig. Det är så himla lärorikt att få arbeta i verkstan. Jag får hantera stora maskiner, lära mig tips och trix i hur man mäter och bygger... och så får jag måla. Jag älskar att måla! Längtar redan till nästa vecka. Det är min oas. Att komma dit och bara jobba och inte tänka på något som har med film eller foto att göra, stänga av och starta om huvudet. Hur skönt som helst. 
 
Vad gör ni för att "starta om"?

När man lär sig att fota bröllop

För två år sedan trodde jag aldrig att jag skulle fota bröllop. Det skrämde mig! Jag hade inte ens varit på ett bröllop. Men det första som hände när jag kom till Santa Barbara, var att jag tillfrågades om att fota ett bröllop. Och det gick jättebra. Men vilken panik jag hade! Man vill inte förstöra någons finaste dag genom att missa de bästa ögonblicken! 

Sedan dess har jag vuxit som fotograf och numera är jag aldrig osäker eller rädd när jag fotar. Jag vet att jag kommer att få bra bilder - även om jag självklart aldrig vet hur bilderna kommer att se ut.  Jag ser ljus på ett helt annat sätt, och jag börjar lära mig att posera människor. Jag tar just nu en klass i bröllopsfoto nu och jisses så kul det är! Veckans läxa var porträtt i fönsterljus. Så jag spökade ut finaste Heather i en bit tyg, en vit klänning och en tiara. Tolv minuter senare var vi klara. Tolv minuter i mitt fula kök med bara ett fönster och lite props.
Jag längtar efter att fota mitt nästa riktiga bröllop.
Jag har två förfrågningar inför sommaren så vi får se när det händer!

När man inleder skolvecka 4

Oj, vilken vecka det var! Den avslutades med tre fotograferingar. Jag är lite halvförkyld - en konstig huvudvärk har plågat mig i fyra dagar och nu igår kom halsontet från helvetet. Idag kom snuvan men huvudvärken lugnade sig. Man får se det positivt. Jag har kunnat genomföra allt jag lovat. Jag har några bilder från igår som jag ska redigera klart när jag komemr hem. Jag har dock inte sett sambon särskilt mycket de senaste dagarna. Santa Barbara Film Festival har dragit igång, och han har två filmer med. Han har fått ett fripass till hela eventet - som varar i tio dagar - så han har inte varit hemma före två på natten sedan i onsdags.  
Och den här veckan lär fortsätta så. Själv sitter jag just nu och väntar på att kvällslektionen ska börja. Sambons film screenas ikväll på festivalen så jag hade ju hellre varit där. Jag är så stolt över honom. Men han har sin vän och producent med sig så han kommer inte att kännas sig ensam. Jag längtar dock hem till sängen och bort från min tilltagande förkylning.
Scrolla ner mot det förflutna