När det är färdigpackat

publicerat i Flytten till CA, Personligt, Äventyr;
Nu har jag packat klart. Nu står dem redo, de tre. Väskorna. Fyllda med allt jag tänker mig att jag behöver ha när jag åker. Vad innehåller dem? Kläder, några par skor. Några jackor, massa kameraprylar. Dem står här fulla och väntar. Idag åker vi mot farmor. Imorgon åker vi till Arlanda. Och jag flyger mot California. Som jag har väntat... äntligen är det dags!
Nu börjar äventyret, nu börjar min ettåriga resa mot att lära mig grunderna inom fotografi. Så att jag kanske kan ta mig ett steg närmare drömmen jag närt nu ett tag: Att bli fotograf.
Innehållet i väskorna
det säger sitt om vem jag är och vad jag ska göra
men ingenting om hur det faktiskt kommer att bli!

Nu börjar det...

När man minns när minnen skapas

publicerat i Flytten till CA, Fotografi - Gatufoto, Fotografi - Stadsmotiv, Göteborg, Personligt, Vårbilder;
"Why did you come back, then?"
"- that's home. That's where I belong. You don't have one. A home. So I will help you get it back, if I can."
 
Sista dagen hemma. Så overkligt! Imorgon vaknar jag bara för att kliva in med ala väskor i bilen, sedan åker vi upp mot farmor och därefter, på onsdag, vidare mot Arlanda. Idag är sista dagen hemma. Jag har klämt in extremt mycket, så jag känner mig lite stressad. Men jag vill ha det så. Jag vill hinna allt det där jag planerat för idag.
Nu bär det av in till Göteborg. Min hemstad, där jag vuxit upp och spenderat det mesta av mitt liv. För sju år sedan lämnade jag den, för tre år sedan återvände jag. Den här gången blir resan större. Om jag är nervös? Nej, inte alls. Faktiskt. Jag är extremt förväntansfull. Jag har gjort allt jag kunnat för att känna mig förberedd inför resedagen. Och nu sitter jag här och känner bara lycka. Över de fantastiska människor jag ska träffa idag, som gjort de senaste tre åren i Göteborg så underbara. Och över människan på andra sidan havet som hjälpt mig att få ut så mycket som möjligt av året som ligger framför mig. Bättre stöd och hjälp och tips finns inte att få, vare sig här eller där.
Home.
 
The moments we'd share
The people we'd met
That we'd come to love and respect
That's life as life should be
I will keep you all
in my heart
forever.
 

När man haft en kväll hemma

publicerat i Flytten till CA, Lekkamraterna, Personligt;
Åh, dessa vanliga dagar. Kvällar med familjen när man inte hittar på någonting alls. Eller ja, det finns alltid tusentals små projekt. Om bara ett par dagar flyttar jag till USA. Kommer jag att sakna dessa kvällar? Kvällar när jag håller mamma sällskap medan hon målar om ytterdörren... kvällar när värmen lagt sig lite och vi går en långrunda i skogen med hundarna. Bara tar en kopp kaffe och pratar om allt eller inget och blundar mot den milda kvällssolen.
Jo, lite kommer jag nog att sakna det där. Det är underbart att kunna vara tyst med någon. Att känna att man inte behöver prata. Men samtidigt, att om man väl behöver göra det, kan man det. Händiga, fina mamma, vad jag älskar dig!
Och nu är det morgon och jag vaknade med en spinnande katt i famnen.
Och inte ett moln på himlen. Bara blått i den mest ljuva nyans.
Bättre start på årets sista arbetsdag går inte att få!

När man besökt Liseberg

publicerat i Göteborg, Lekkamraterna, Personligt;
'Cause I love to feel the love but I can't stand the rejection... jag sitter här och nynnar och hinner inte göra klart inlägget! Haha, tidsoptimist, javisst! Det är så mycket smågrejor jag pillar med nu. Så många småsaker som ska göras att jag kommer på mig själv med att tappa bort mig själv helt och inte få något gjort istället. Jag kan gå upp och ner för trappan här hemma fyra gånger innan jag minns vad det var jag skulle hämta!
Så vart det nu. jag skulle blogga. Men istället har jag suttit och försökt memorerat Passengers låt Wrong direction. Så ja... det får bli mer bilder ikväll istället! Bilder från Lisebergsbesöket med mor och syster.
Och jag hade kameran i händerna och tog en massa bilder. Men dem får ni se ikväll...!

När dem överraskade mig helt

publicerat i Lekkamraterna, Personligt;
Det skulle bli en promenad genom stan, kikande i lite butiker och en fika på Espresso House innan vi skulle hem till min Elgh och baka lite kladdkaka och bara snacka skit. Och det blev nästan så. Men så precis innan vi skulle kliva in hemma hos henne säger hon att, ja just det, vi måste bara gå med hunden som är hos hennes kille på andra sidan gården... så gick vi dit och öppnade dörren in till lägenheten och hunden kommer glatt och möter oss.
Men jag ser också reflektioner i TV:n att det sitter ett par tjejer i soffan så jag tar ett kliv in för att säga hej... när alla hoppar fram. Alla änglar hade samlats där för ett överraskningsparty och där fanns det fika och tårta och kärlek så att jag trodde att jag skulle tuppa av!
Så istället för kladdkaka med en ängel, blev det kärleksmums, marängtårta, kaffe, champange, morotskaka och banankaka och skitsnack med en hel drös änglar. Vilken underbar överraskning! Jag går fortfarande omkring och ler...! Tack för en helt underbar dag!
I love you!
<3

När man är spindeln och flugan i livets nät

publicerat i Fotografi - Blandat, Fotografi - Makro, Personligt;
Det är inte långt kvar. En vecka! Det är så nära. Obevekligt nära. Och jag längtar. Så hett. Efter att åka... efter att studera... efter människan som väntar på andra sidan havet... men också efter att komma hem igen. Påbörja mitt "nya liv" här hemma. Med all den kunskap och erfarenhet jag hoppas kunna vinna medan jag befinner mig i USA.
Jag har lärt mig så mycket, vuxit så mycket - och jag har inte ens åkt än! All kärlek jag får nu, så många kramar och så många vackra ord, det har varit en fantastisk erfarenhet. Att förstå att man faktiskt betyder någonting för många...! Jag hoppas bara att alla förstår hur mycket dem betyder för mig.
Livet känns som ett nät just nu. Jag hålls fast, jag spinner nya, flätar dem vackert i nya mänster. Livet består av trådar. Vänskap, kärlek, familj. Gyllene trådar...
 
Är jag spindeln eller flugan?
 

När dem kommit hem

publicerat i Lekkamraterna, Personligt, Skogspromenader;
Familjen har varit borta i ungefär tre veckor nu. Så jag har varit hundfri men kattvakt. Och jag har saknat min hund så att det nästan gjort ont. Men hon har haft en underbar semester, tillbringat tre veckor i skuggan av ett fjäll med öppna vidder att leka på och en fjällsjö att bada i.
Men idag är hon hemma igen. Hon och min mor och syster och mammas hund. Så äntligen får katterna tillbaka sin älskade matte och kanske får jag lite egentid! För gisses vad katterna har varit efterhängsna! Jag har inte fått från ett rum till ett annat utan att minst en fyrbening följt efter mig. Och det är utekatter! Att dem inte har bättre saker för sig... men dem är roliga också. Jätteroliga.
Men jag är så glad att familjen är hemma igen. Så att jag får några flera dagar som dessa:
Dagar med pinnkast och blöta pälsar som stryker mot benen.Dagar med glada hundleenden och vänner och skratt och smak av sommar.
Dagar med familjen.
 Det finns inga bättre dagar och kvällar, än dem med älskade vänner och familjemedlemmar! Två & fyrbenta.

När man tittar tillbaka

publicerat i Fotografi - Landskap, Fotografi - Svartvitt, Gotland, Personligt;
 
Jisses, det går fort nu! Om två veckor flyger jag iväg... och det är många saker jag undar över. Är min engelska bra nog? Är det någonting viktigt jag kommer att glömma bort att packa ner? Men trots alla tankar är jag inte orolig eller nervös. Inte än, i alla fall. Just nu är jag bara så otroligt tacksam för alla finna människor jag har runt omkring mig. Som gör detta möjligt. Som finns där och stöttar.
På väg mot Holms Hällar, Gotland

När man haft en dag vid havet

publicerat i Personligt, Sommarbilder, Äventyr;
Jag var vid havet idag. Gick längs med vattenbrynet och lät sanden glida mellan tårna. Det blåste, men vi tog oss ner till havet ändå. Ingen av oss hade ju badat i havet i år...
Men jag tillbringade mer tid med att åter lära känna min kamera igen. Testa den ordentligt. Den har ju varit på lagning, men i alla fall nu fungerade den helt felfritt. Det var en fröjd att fota: jag kunde inte sluta. Mitt sällskap var väl måttligt roat, men jag kunde inte! Och allt jag gick och tänkte på var hur hett jag önskar mig ett makroobjektiv. Det ska jag köpa så fort jag landar i USA...
... men jag vågade mig aldrig ner i vattnet!