När man hälsade på danskarna

publicerat i California, Flytten till CA, Fotografi - Blandat, Fotografi - Stadsmotiv, När Annie Tipsar, Personligt, Äventyr;
Säg hej till Solvang, en dansk oas i Kalifornien. Känd för sin härliga arkitektur - aningen olik vad som är populärt i övriga delar av Staten. Häng med!
Låt mig ta det hela från början. När jag kom hit till USA fick jag ganska snabbt frågan: Har du varit till Solvang än? Och jag rynkade ögonbrynen och frågade vad det var för något. Mina svenska vänner berättade att det var en gammal dansk koloniort, där utvandrare från danmark gaddat ihop sig. Mina amerikanska vänner påstod att det var en svensk eller norsk by. Men alla var eniga om den vackra arkitekturen, den goda maten och den lilla julbutiken som är öppen alla dagar i veckan, året om.
Jag var tvungen att prova fikat, som faktiskt var riktigt gott. Det fanns även "swedish limpa" vilket jag log lite åt men inte köpte. Jag behövde bara lite mat i mig så att jag orkade ut och fota den lilla byn. Det var fantastiskt väder: stormmoln, ömsom regn, ömsom sol, vilket stundtals gjorde byn nästan svartvit, stundtals så färgglad att det kändes som att vandra omkring i en målning.
Ett så där supersött tillskott till tavelkänslan var hästekipaget som stod där så fint och väntade på att knalla runt med nästa vända turister. Ni som vet: Nordsvenskar eller ardenrar? Jag gissar på Nordsvenskar, för de kändes så små. Tillgivna och snälla, men en aning uttråkade var dem i alla fall.
Byn var vackrare än jag förväntat mig. Jag trodde inte riktigt på alla upphetsade utrop att det bara var ett ställe man skulle til. Jag tänkte i mitt stilla sinne att - Vaddå? - Danmark är ju inte spännande. Det är ju bara dit man åker på dagsutflykt eller färjetur Vad finns det att se där? Jag hade ingen aning om att den danska arkitekturen var så himla söt.
Alla tinnar och torn påminde mig om Österrike, Skåne - kanske Tyskland - men speciellt England. Likheterna med ondon var slående på grund av de där träden: dem som tappar alla löven men behåller små bollar med frön, som nästan påminner om julgranskulor. Jag förälskade mig i dem i London. Finns dem någonstans i Sverige?
Nåväl, jag gick omkring och tittade på hus tills staden tog slut (mer om det i ett annat inlägg) och på tillbakavägen tittade jag på ännu mer hus. Det var knappt några människor ute, en "ruggig" söndag i Solvang. The people of California är inte direkt vana vid regn. Så jag kände det nästan som att jag hade byn för mig själv.
Och jag hittade en mysig liten resturang där jag och kamerorna kunde vila. Njuta av varm soppa, världens godaste kalkornsmörgås och Äpplebisvier till efterrätt. Servitrisen frågade om jag var dansk - för att jag "kunde uttala äpplebiskvier", men jag skrattade och sa att nej, jag är svensk. Jag tillade heller inte att mitt uttal varit svensk och att en dansk skulle sucka om hen hört mig.
Men dem var goda! inte lika goda som dem min barndomsväns mamma brukade göra, men riktigt goda ändå! Och just då jag skulle äta den sista kom regnet, en kraftig skur trots att solen lyste, och personalen blev helt till sig och rusade ut för att leta regnbågar. Dem hittade en. Jag hann precis fånga den efter att jag betalat notan, innan regnet i fjärran var för långt borta och regnbågen sakta tonade bort.
Ingen skatt den här gången, men staden Solvang är en pärla i sig!

När man visar ännu mer skolarbeten!

publicerat i Film, Flytten till CA, Fotografi - Blandat, Fotografi - Konstnärligt, Personligt;
ÄNTLIGEN är den här veckan över! Det har varit tufft, med massor med (roliga) läxor och projekt vid sidan av. Jag har varit DP (Directing of Photography) för en kort dokumentär filmad för skolans räkning, och det har varit en berg- och dalbana. Idag visades den officiellt och vi satt in i det sista och pillade på detaljer för att få den klar. Vi filmade under jullovet med så himla lite utrustning att det är en gåta att vi alls klarade det. Jag lärde mig otroligt mycket och är peppad på nästa projekt. Att filma är väldigt roligt! Även om jag skolmässigt satsar på foto de här terminen innebär det inte att jag slutat med film.
 
Här har ni dagens inlämnade uppgift. Mitt första försök att leka med blixtar och vatten. Dock hemma i köket och jag kunde bara göra ett par försök, för karamellfärgen i vattnet fastnade i väggar och folv och gariner... haha! Det var kul att börja fota, mindre kul att inse kaoset och avbryta för att städa. Men nu tar vi helg, träffar lite vänner, bygger ett bord till, fotar mer roliga läxor och... ja, ta det lugnt hinner vi inte, men om några veckor är det lov. Det är bara att bita ihop och njuta av alla härliga utmaningar!

Nej, nu kör vi helg!

När man haft en fotolektion istället

publicerat i Flytten till CA, Fotografi - Blandat, Fotografi - Modell, Fotografi - Porträtt, Lekkamraterna, Personligt;
Tänkte visa ytterligare en radda bilder från en lektion, men idag var det dagens fotolektion, när vi gick igenom hur - och varför - man fotar med svart plexiglas som grund. En intressant lektion. Svart - svart reflekterande yta - går att förvandla till vilken färg som helst. Såg att det diskuteras flitigt om någons klänning är svart/blå kontra guld/vit. Jag bryr mig inte, men efter att idag ha studerat hur svart glans ständigt används inom foto för att förvandlas till något annat känner jag mig ganska så övertygad om att så är fallet med sidenklänningen. Svart siden borde fungera ungefär som svart plexiglas. Och gör det det... ja, då kan jag klart se hur blått/svart kan förvandlas till vitt/guld. Foto är en konst som allt fler behärskar. Men det är fortfarande med vitbalans och ljusriktningar fotograferna förleder en in i känslor och tankar, dagdrömmar och illusioner. Men avlöja inte det för någon, va? Att man kan göra allt det med ljus och vitbalans...?
Det är nog världens bäst bevarade, allmänna hemlighet. Folk anar inte vad skickliga fotografer kan göra i kameran. Så många knep det finns att ta till, så många kort i rockärmen! Det är så kul att gå på en skola och utforska det här. Ta del av hemligheterna. Och börja praktisera dem. Idag spontanfotade jag en härlig människa just när lektionen skulle till att sluta. Då gällde det att hiva upp kunskaperna snabbt, försöka hinna få ut det mesta av en människa på tio minuter.
Underbar modell. Tack Tori!