När skogsbrandsperioden inte ens börjat än

När jag klev ut för att gå hem stirrade jag förvånat på himlen och sedan på klockan. Det var ju fyra timmar till solnedgången, men halva himlen var röd. Eller, orange-gul. När jag kom ut på andra sidan byggnaden såg jag att det var grå moln som bar med sig eldfärgen från skogsbranden på andra sidan berget. Den här branden hotar inte Santa Barbara (än, i alla fall) men den är väldigt, väldigt nära. Det är andra skogsbranden nära oss på väldigt kort tid, och jag tror att det är den åttonde den här säsongen, fastän det egentligen inte är "skogsbrandsäsong" förrän september. Men marken knastrar torr och det har inte regnat på någon månad. Jag förstår inte hur löven håller sig gröna.
Fast, det gör dem ju inte. Den bleknar och ser ut som om hösten är på väg. Men hösten kommer inte hit. Men det kan elden göra. När det brinner inte långt borta påminns man om hur skört det är. Ett samhälle som lever under år av torka kan förstöras på ett ögonblick, om vinden vänder. Men just nu blåser vinden inåt landet och vi på kusten är säkra.
Att stanna upp och andas, att se sig omkring, beundra blommorna som blommar,
njuta av en svag bris som får löven att darra: det är det som kallas att leva i nuet.

När första dagen är över

 
Alltså... längtan. Efter Sverige, familjen, djuren, framtiden. Den är så stark just nu. Jag skypade med hela min familj på samma gång idag, för första gången någonsin, och det var så himla kul! Min mamma har flyttat från Göteborg till Jämtland under sommaren och sålt vårt barndomshem, så allt har verkligen förändrats därhemma. Så nu satt jag här i staterna, syrran i Göteborg hos pappa medan mamma och djuren satt i hennes kök i Jämtland. Och nästa sommar ska jag bli egenföretagare på Gotland, efter över fyra års drömmande. Det känns fantastiskt att mina drömmar nu verkar slå in, en efter en.

Jag tänkte försöka komma förbi Sverige i vinter och spendera min tid i Göteborg, Jämtland och Gotland, träffa alla och förbereda lite inför det som kommer. Just nu sitter jag vid datorn och försöker arbeta bort redigering så att jag kan fokucera på skolarbetet. För det kommer att bli en tuff termin. Det kommer bli hårt plugg och diciplin för att hinna redigera och börja marknadsföra mig för att kunna försörja mig på foto. Jag har så mycket idéer och drömmar. Att se mammas nya hem fick mig så sugen på att möblera i ordning mitt blivande hem på Gotland. Jag hoppas att jag kommer få tapetsera om lite, definitivt i sovrummet, och göra i ordning ett litet kontor eller en kontorsdel. Det handlar lika mycket om att få pyssla med någonting som att faktiskt få se resultatet. Om att få känna trygghet och tillhörighet istället för att leva ur en resväska. Jag längtar så innerligt efter ett hem att få leva i livet ut. En del av mig hoppas väl att nästa hem är just det, men den realistiska delen av mig tror nog att det kommer dröja många år innan jag har ett hem jag på riktigt kommer att kalla mitt. Och det är okej att inte veta. För jag är ung och har så mycket framför mig. Det enda jag med säkerhet vet redan nu, är hur mycket jag längtar. 

Och idag började skolan, så nu kommer tiden att rusa iväg som den alltid gör under terminerna.

När skolan börjar igen

...och där tog lovet slut! Första skoldagen... yay! Jag börjar med någon sorts science-klass och sedan är måndagen över. Årets schema är väldigt öppet, så att jag ska få mycket tid åt läxorna, redigeringen och att gå och få matte- och engelskahjälp. Jag hoppas verkligen jag lyckas att ge mig själv mer tid den här terminen. Förra var ett rent helvete, om jag ska vara ärlig. Men jag är taggad att börja skolan igen, även om lovet gärna hade kunnat få vara några veckor längre... hej vardag!
Scrolla ner mot det förflutna