När man gjort om sin lampa

 
Minns ni den här lampan? Den blev klar och användes för ungefär ett år sedan nu. Men den lyckan varade inte så länge. Det var en billig studentlösning med plaströr och det höll inte. Efter att ha fått ta isär och limmat ihop, försökt fixa till och rädda så gav jag upp tanken på den. Sedan kom julen och pysselplatsen blev julgransplats och lampfoten slängdes i soporna. Men sladden och den fina, supergula lampan ville jag ju inte slänga. Och vi har ju inga lampor i taket i sovrummen (någon renoverade bort dem långt innan vi flyttade in, så vi har knappar på väggen men inga uttag att sätta elen i...) så mysbelysningen är verkligen superviktig. Vi har alltså... nu fem stycken smålampor och tänder man allihopa så har man härlig, tillräcklig belysing på kvällen, men oftast jar vi bara mellan 1-3 tända åt gången. 
 
Jag gör gärna någonting kul av riktiga metallrör i framtiden, men i ett studentrum fungerar en gren och en sladd alldeles utmärkt. Den här kommer inte att flytta hem till Sverige. Men jag ser fram emot att göra någonting liknande i Sverige. Det här med el måste man vara riktigt försiktig med, men att fixa en lampsladd och byta en kontakt är inte alls så svårt som det kanske låter. Förr gick min gräns med el vid att byta en glödlampa. Numera går det vid att byta lampkontakt.
 
Så här står den nu i vårt sovrum och gör mer nytta och används mycket flitigare i sovrummet än vad den gjorde i vardagsrummet...

När sambon är borta rusar Annie i butiker

Igår var jag nere på stan för att köpa tandkräm och några nya linnen. Men så var det reor och jag föll dit. Det var dock inte spontanköp, i alla fall inte de mesta av det som kom med hem. jag vet inte vad som hänt här hemma, men våra handdukar har fått fötter och jag hittar färre och färre varje gång jag tvättar. En satte sambon eld på, så det var ett hål i mitten. Så nu när det var rea passade jag på att köpa några nya. Varsitt badlakan (turkosblått) och tre vanliga handdukar att torka händerna på samt en tvättlapp i cerise. Jag älskar den där smutslila färgen. Det är den enda lila som får mitt hjärta att banka riktigt fort. Jag gick länge och höll i de där handdukarna och tänkte på sambon och att det kanske är en lite väl "kvinnlig" färg. Men sedan tänkte jag att det ändå alltid är jag som använder, byter och tvättar dem, så jag kan allt välja vilken färg jag vill. Om sambon ens torkar händerna så är det på närmaste tyg, vilket lika gärna kan vara min morgonrock, så hans åsikt räknas inte riktigt... 
 
Sedan har jag kikat på sängkläder nu i några veckor och plötsligt hittade jag ett helt underbart och mjukt set med blå blommor på. Rea. Just den här sortens blommor är jag tokig i, så jag blev utom mig av glädje och slet tag i det. Dem hade även fått in lite sommar- och vårsaker. Jag har kikat på kylväskor i flera år, för dem har så fina sådana här, men har aldrig hittat någon i ett mönster jag verkligen gillar. Men nu hade dem fått in en. Perfekt färg och så jag att det inte var snack om saken. Nu kommer det bli himla mycket lättare för mig att släpa på mina matlådor om veckorna. Vissa dagar har jag haft svårt eftersom jag inte har tillgång till kylskåp tre dagar i veckan så ibland har jag hellre köpt mat på skolan än att ta med min matlåda. Nu kommer jag aldrig mer ha det bekymret!
 
På vägen ut fick jag syn på den vackraste duschgardin jag någonsin sett och det innebar att jag länge och väl stod och höll i det. Men nej. Inte behöver jag ett duschdrapperi. Så jag betalade och gick och hittade mina linnen. Men jag kunde inte släppa det där drapperiet. Jag har aldrig sett någonting liknande så jag gick tillbaka igen. Det var också på rea så det slutade med att jag köpte det mot bättre vetande. Det är gjort i bomull och väldigt amerikanskt. Här har man två drapperier: ett tunt i plast mot vattnet och ett i tyg utanför. 
Vad jag dock inte tänkte på var att amerikanernas lakanset inte är som svenska. Deras "påslakan" är bara ett tunt lager tyg man lägger under täcket, som inte har något överdrag utan oftast kommer i ett fint mönster, och viker över kanten. Och detta har jag inte tänkt på eftersom det är snart tre år sedan jag senast köpte påslakan. Så det var först idag när jag glad i hågen skulle bädda sängen med mitt nya set som jag insåg mitt mistag. Så efter mycket funderande har jag kommit fram till att jag helt enkelt ska ut och köpa ett till i en snarlik färg och sy ihop avig mot avig. På så sätt har jag 1 snyggt set som jag kan variera efter humör... USA. Underbara, knasiga land.

När man pratar lite om att flytta

Jag sitter i ett rum upplyst av levande ljus och myslampor och känner in i själen att det är så fint. Trots gula väggar och en studentbudget så bor jag i ett rum som jag inte bara tycker är okej, utan riktigt fint. Jag fick frågan "hur ska ni få med allt hem?" häromdagen och jag hade inte tänkt ta med allt hem. Jag har det mesta jag behöver hemma. Jag är inte så romantisk med mina saker, om det inte finns någon historia bakom, men för mig är det inte prylen utan minnet som är det viktigaste. Min sambo däremot är riktigt romantisk med sina prylar. Han har gått och suckat över tanken på att flytta till Sverige och vad det i så fall ska bli av våra saker sedan jag flyttade in. 

Jag har tänkt att det jag verkligen vill spara får plats i resväskan. Men så för några veckor sedan pratade jag och sambon och han sa "Jag skulle så gärna vilja ha med mig vårt bord hem". Då frågade jag honom om han verkligen ville det, för i så fall skulle jag kunna kika på vad det skulle kosta att hyra en container. Och han blev så upprymd! Så i några veckor gick vi igenom huset och pratade om vad vi faktiskt tyckte var värt att frakta hem och vad som inte skulle vara värt det. (Sambon vill ha med sig TV:n, jag anser det vara totalt onödigt - det är ju inte ens samma uttag hemma i Sverige)
 
Så jag frågade runt efter bra företag, skickade några frågor och fick fem-sex prisförslag innan vi beslutade oss för ett av dem. Så vi kommer att frakta hem det vi verkligen vill ha kvar så fort det är dags att flytta hem. Bordet vi byggde tillsammans kommer alltså att få flytta hem, tillsammans med min dator och sambons specialstereo, världens fulaste möbel som fick nytt liv och flera lådor med småprylar. Mitt porslin (<3) och våra skolböcker, kameraprylar och någon lampa. Fåtöljen med tillhörande fotpall som vi fick av två helt fantastiska människor. Det mesta kommer dock få vara kvar i USA, gest bort, skickas till loppis eller säljas.
 
"Flytten" kommer att ta 45 dagar och gå med färga från LA till Göteborg. Därifrån får vi hyra ett släp och köra vidare till Gotland. Om vi vill får vi hjälp att packa i kartonger och bära ut, men jag känner att jag hellre gör det själv så att jag vet vart allting ligger och att det är packat säkert. Jag vet att dem är proffs, men det var riktigt jobbigt att inte kunna hjälpa till med min "flytt" till Gotland förra sommaren, så jag vill inte lämna över ansvaret den här gången.
 
Lite så tänker vi kring flytten! Som sambon själv sa: att ha varit i USA så länge är ju en del av vårt liv och det känns ju jättekonstigt om vi bara skulle lämna det bakom oss. Vi får se när flytten kommer att gå. Det beror mycket på sambons visumansökan. Men omkring första augusti skulle vi tro!
Här i sängen ligger jag och njuter av att ha rummet för mig själv! <3
Scrolla ner mot det förflutna