Men alltså... har ingen berättat?

Idag snurrar huvudet av tankar. Pappa åker snart hem, jag har redigerat och printat hela dagen och tagit del av hjärtskörande besked... så huvudet är tungt av tankar. Men hjärtat är också fullt av lycka över att vara där jag är i livet, tacksamhet över vad jag har. Och så råkade jag få syn på aftonbladets program som följer två unga modebloggare. Jag facineras så av det här samhället. Att det är andras fel att du inte begriper att pengar inte växer på träd, och att varor faktiskt tillverkas av något av någon. Det är andra som inte sagt någonting... jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. Den här världen är verkligen upp och ner. Så för att dela med mig lite av de här känslorna tänkte jag dela med mig av en bild jag tog i somras hemma i Sverige. En bild jag äntligen gjort i ordning. En liten illustration av hur vi människor använder världen. Den här veckan startade tungt. Men jag ska njuta av sista dagarna med pappa. Och så vänder vi veckan till det bättre.
 
Vad har ni för roligt att se fram emot i veckan?

När man är hemma igen

Många timmar senare och bilen är parkerad på uppfarten. Jag ska visa mer från resan imorgon eller så. Det är ganska sjukt, hur mycket jag har att visa er bildmässigt. Men tiden räcker liksom inte riktigt. Och ikväll var det inte bara läxor som tog upp tid. Tankarna rullar efter ett tråkigt besked från Sverige. Det är alltid så, att när allting är vackert, solskenet som starkast och lyckan som mest bubblig, så händer något som tar ner det hela en aning. Nu var det ett dödsfall i en av mina bästa vänners familj. Och det är svårt, att vara långt ifrån vänner när dem behöver kramarna som mest. Det är det jobbigaste med att vara i USA, att inte kunna krama om nära och kära när dem är ledsna.
 
Men nu blir det några timmars sömn, sedan påbörjar vi en ny vecka!

När man sitter på 28:e våningen

Nu sitter jag på ett hotellrum uppe på 28:e våningen med ryggen mot en glittrande stad som aldrig sover. Men sova, det tänker jag göra. Idag var det över trettio grader varmt och jag körde hela morgonen, så jag känner mig trött som en liten tant. Men lycklig! Las Vegas är inte för alla. Det är väl egentligen inte en stad för mig. Men det är så annorlunda här. Och det är så kul och annorlunda att få vara "pappas lilla flicka" igen och bli bortskämd som när man var liten. Fast samtidigt är jag ju "pappas stora flicka som flyttat till USA" nu, så ingenting är ju som när man var liten. Förutom att det är lika roligt att spendera sin tid med världens bästa pappa. 
 
Ha en trevlig helg! 
Scrolla ner mot det förflutna