När man inleder skolvecka 4

Oj, vilken vecka det var! Den avslutades med tre fotograferingar. Jag är lite halvförkyld - en konstig huvudvärk har plågat mig i fyra dagar och nu igår kom halsontet från helvetet. Idag kom snuvan men huvudvärken lugnade sig. Man får se det positivt. Jag har kunnat genomföra allt jag lovat. Jag har några bilder från igår som jag ska redigera klart när jag komemr hem. Jag har dock inte sett sambon särskilt mycket de senaste dagarna. Santa Barbara Film Festival har dragit igång, och han har två filmer med. Han har fått ett fripass till hela eventet - som varar i tio dagar - så han har inte varit hemma före två på natten sedan i onsdags.  
Och den här veckan lär fortsätta så. Själv sitter jag just nu och väntar på att kvällslektionen ska börja. Sambons film screenas ikväll på festivalen så jag hade ju hellre varit där. Jag är så stolt över honom. Men han har sin vän och producent med sig så han kommer inte att kännas sig ensam. Jag längtar dock hem till sängen och bort från min tilltagande förkylning.

När man fotograferade under piren

En fruktansvärt stressig och jobbig vecka är slut! Den präglades av problem och huvudvärk och snuva, men nu är den över och helgen är här. Och jag firade det med en fotografering på stranden, under piren här i Santa Barbara. Min modell hade världens snyggaste frisyr. Vi hade ungefär en timme på oss att fotografera innan hon skulle iväg. Tjugo bilder blev rikytigt bra, av de nära 160 jag tog. De flesta som blev dåliga blev det eftersom det blåste så hemskt att hon behövde blinka och blunda mycket. Det kändes fantastiskt. Vill ni se dem fyra bästa?
Mysiga människor, en kamera och Kaliforniens snggaste ögonbryn. 
En helt okej början på en lördag. Sen blev det födelsedagsfest och redigering! Yay!

Make up by Terry Li

När man byggde sin första egna lampa

"Nu saknas bara en golvlampa!" sa jag till min roomie när vi stod och tittade på sybordet, som flyttats till den tomma platsen där julgranen stod. Det blev ju så tomt och mörkt i det där hörnet.
Han flinade. "Och hur ska du bygga den då?"
"Bygga?" frågade jag förvånat.
"Ja, du bygger ju alltid saker?"
Jag har aldrig vågat bygga en lampa förut. 
Och jo, den där tanken var ju klart lockande, men jag vill inte direkt lägga pengar på onödiga saker nu. Dels för att jag inte har så många kronor att spendera just nu och dels för att jag "ändå sticker om fyra månader" som sambon utryckte dig. Det känns meningslöst att lägga pengar och energi på inredningen. Men den där idén satt ändå i huvudet och tjatade om att få komma ut. Och på Home Depot sprang jag in i världens bästa man, som inte bara hjälpte mig att hitta allt jag behövde utan också sätta ihop elen och ge mig en crash course i lampbygge. Då var den där lampan tvungen att bli byggd ändå.
 Jag ville ha byggt den i trä, men jag ändrade mig och fick dille på metallrör istället, sådana pipes som är så moderna på pinterest. Men det skulle bli så himla dyrt, och så hade dem inte den viktigaste delen inne... så jag åkte hem tomhänt. Men sambon kände att det skulle gå lika bra med plaströr. Så han köpte på sig det istället. Jag blev måttligt road och inte särskilt imponerad, om jag ska vara ärlig, men med lite sprayfärg såg det ju okej ut ändå.
 Och så komd et där läskiga momentet med att göra lampor: elen. På högstadiet höll min tekniklärare upp min elkontakt framför klassen och sa "Det här är ett utmärkt exempel - på livsfara!". Efter det har jag inte vågat röra någonting som har med el att göra. Men nu vågade jag! Och det var löjligt enkelt!
Men den blev vind och knasig, inte alls som jag ville ha det. Så jag var inte alls glad. Men sambon tröstade mig med att den kunde räddas med lite lim. Jag var riktigt missnöjd med den, men jag byggde i alla fall klart den och tog in den.
Och jo, den ser ju okej ut. Men den välter lätt och den lutar. Inte alls som den snygga metallkonstruktion jag såg framför mig när jag stod där med lampan i handen och övergav min tanke på en träställning. jag kommer nog att göra om det här DIY-projektet hemma i Sverige igen, fast med riktiga rör! I metall.  
 Men nu har jag i alla fall en riktigt mysig syhörna. Lite uppiffad och lite ljusare. Och sambon har lovat att bygga mig ett bättre bord. Det här bordet är inte alls bra, men det duger just nu. Det är ju i alla fall stadigare än min lampa... haha.
 Men vad vore livet utan misslyckade DIY-projekt?
Scrolla ner mot det förflutna