När man visar mer bebis

publicerat i Filosoferande, Flytten till CA, Fotografi - Barn, Lekkamraterna, Personligt;

Säg hej till Elliot. Han är en av de senaste tillskotten i min icke biologiska familj. Som vi väntade och väntade på att få träffa! Först fick han för sig att komma ut fem veckor tidigare än vad han borde, och sedan ångrade han sig och försökte stanna där inne så hans stackars mor fick tillbringa ungefär 36 timmar med värkarbete. Men när han väl kom, då var han helt underbar.
Det är sjukt hur stor han är - jämfört med hur liten han var! Och det är fortfarande sjukt hur liten han är just nu. Minimänniska. För det mesta sover han och skiter fullkomligt i vad vi håller på med runt omkring honom. Men då och då får han för sig att vara delaktig och ligger där och ler och blänger om vartannat.
Och blicken är så där nöjd och belåten och liksom säger att "Jaha, det här var en ganska så kul familj jag hamnade i tillslut". Och man undrar liksom vad dem tänker på, och vad dem drömmer om, när dem är så små. När dem ler i sömnen, när dem rynkar pannan och tittar på en som om man är något spektakel på zoo och dem måste lista ut vad man är för något.
Och man kan liksom bara sitta där och titta på dem och beundra hur fantastiska dem är. Hur perfekta och personliga. Det är en liten kille där, en liten minimänniska med drömmar och idéer och egenheter. Det är så fantastiskt kul att få se honom upptäcka det själv.
 
Och man tittar på hans storebror som är så full av liv och ord och man undrar hur det är möjligt att börja så liten och lugn och sedan växa upp och fullkomligt explodera i energi. Och man tittar tillbaka på den lille som ligger där med nyfikna, öppna ögon och man kan knappt fatta att han snart, eller tja, om två år, kommer springa omkring på samma sätt.

När man visar ett skolarbete

publicerat i Film, Flytten till CA, Lekkamraterna;
 
 
Det här var vår senaste Cinematography-läxa. Tänkte att den kanske man muntra upp er där hemma i vintermörkret en aning! Klart roligaste läxan/skoluppgiften hittills i år. Nu tar vi helg borta ibland palmerna efter en fantastisk dag med solsken och sommarklänning. Och mycket kameraarbete, så klart! Idag har jag både filmat och fotat. Mer om det om ett par dagar, för nu tar vi natt här lagom till att ni vaknar!

När man fyndat lite till

publicerat i Flytten till CA, Julefrid, Personligt;
Jag hittade de här när jag svände förbi en Thrift Store häromdagen. Jag skulle egentligen kika efter en bordslampa, för vi råkade ha sönder en av våra i helgen när vi filmade. Ni kommer få se den filmen också. Och då kommer ni nog att förstå hur lampan kunde gå sönder!
Men det blev inte någon lampa. Det blev en påse bjällror istället. Stora är dem, ungefär tre centimeter i diameter, skulle jag gissa. Påsen var oöppnad så jag tvivlar på att den som en gång köpte dem någonsin använt dem. Men jag tänker trä tråd genom dem, den här tjocka, härliga tråden, och hänga upp dem någonstans. Kanske i en gran? Jag har ingen aning än ifall vi kommer ha en gran. A vill ha en gran. Jag funderar på en Petson & Findus-variant, jag har hittat många roliga varianter på Pinterest. Men vi får se! Än är det ju inte ens december än... men jisses, vad jag längtar efter julen. Det var många år sedan jag såg fram emot en julafton så mycket som i år. Och vi får två stycken. En svensk, omgivna av svenska vänner, och en amerikansk, med de bästa amerikanska vännerna. Kan det bli bättre än så?
Bjällerklang, bjällerklang, snart så är det dags...!