När Saga fyllt 3 år
Lilla, vackra Saga. Vårt mellantroll, vår stolta storasyster. Du är redan tre år och det känns så overkligt att du är så stor, för förlossningen med dig känns så färsk i minnet. Jag minns fortfarande i detalj när du landade på mitt bröst med en våg av kärlek jag aldrig tidigare kunnat föreställa mig. Jag minns dina belåtna miner som pytteliten bebis när du plirade på din nya familj, en självklar pusselbit som bara föll på plats i en tid när allt var kaos. Hela ditt liv har präglats av kaos, men du har alltid varit så trygg, glad och finurlig.
Vad menar jag med kaos? Jag syftar på att dina första 9 månader var i ett hus som var svårnavigerat för en familj på 4, med iskalla rum och ett kök man kunde vara i en åt gången. Sedan bodde du 9 månader i en sommarstuga, där du lärde dig gå stadigt och klättra innan du fyllde 1, en plats som var så icke-barnanpassad att jag var konstant rädd. Du härdade mitt hjärta mot rädsla i din iver att utforska och utvecklas. tack vare dig är jag mycket mer avslappnad med sin lillebror, för du lärde mig att små barn också kan - och det är okej.
Mitt i kaoset flyttade vi hem igen trots att det inte var klart, så de kommande året växte du upp bland flyttkartonger som försvann en och en, lister som sakta blev målade och projekt som påbörjades och avslutades. Det är först det senaste halvåret som du har föräldrar som inte bollar projekt med vardag utan som verkligen är här. I somras var vi lediga ihop ni barn och jag, vilket verkligen var härligt. Vi hittade på så mycket kul och har fått så mycket tid ihop, och projekten har fått tagit den tid inte gått till er, snarare än att projekten har tagit tid ifrån er.
I februari 2023 bytte vi förskola för din skull. Du trivdes inte på den första, och vi fick inget bra bemötande från rektorn. Du vars å självständig och trygg, vilket personalen utnyttjade dig. Du blev ignorerad och förbisedd, valde att hellre kissa på dig än att gå till dem när du behövde, och du hade ingen möjlighet att själv gå på toa på grund av grindarna de hade satt upp. På förskolan slutade du prata när ingen lyssnade, medan du hemma bubblade och skrattade och utvecklades. Det fick mig att se rött, och på den nya förskolan exploderade din utveckling. Du tyckte det var jobbigt de första veckorna om jag som mamma lämnade, men om pappa lämnade dig där var det inga problem. Du älskar förskolan nu och fick byta till en avdelning för större barn efter sommaren. Det var du så stolt och glad över. Du älskar att få vara stor.
På 2 årskontrollen var de oroliga för ditt tal, och ville att du skulle gå till talpedagog. Jag tyckte inte det var nödvändigt utan ville avvakta. Du sa aldrig första eller sista bokstäverna i orden, så det var svårt att förstå dig. Men jag visste att du har bra hörsel, och jag hade hört dig tala felfritt ibland, så jag visste att du kunde. Det kändes snarare som om du inte brydde dig så mycket. Ibland kom det perfekta meningar, men ibland vägrade du prata utan pekade bara. Vi övade hemma på att utmana dig, när du inte ville prata och frågade dig: "Jag förstår inte, Saga? Använd dina ord" och då kunde du ju det. Vi upprepar också allt du säger, till exempel om du sa: "Aga osså a en ån" så svarade jag "Vill Saga också ha en sådan?" och då nickade du. Det, eller bara vanlig utveckling, har gett resultat. Du fick inga anmärkningar på 3-årskontrollen. När du vill pratar du felfritt även om du blandar språken en hel del, och din svenska har en stark gotländsk dialekt vilket jag älskar. Det är nästan aldrig problem att förstå vad du säger nu, och aldrig svårt att lista ut vad du vill.
Med språket så har dina lekar med Livia utvecklats. Er favoritlek är familj. Du vill vara storasyster, oavsett lek. Ni leker gärna med dockor eller mjukisdjur ihop och är mammor eller systrar. Du älskar att leka själv, då vill du bygga med duplo (helst Paw Patrol) eller leka med mina gamla ponnyhästar. My Little Pony är verkligen en storfavorit. Du sitter gärna själv och leker här hemma, på rummet eller i köket. Du tar gärna fram tågbanan och bygger med den. Favoritleksakerna är babydockan från morfar, min gamla gosedjurshund och en svart katt du fick i födelsedagspresent från din moster. Du växlar med dem vilken som är allra viktigast för dig när du ska sova. Viktigast av allt är din filt, du har 3 stycken och alla går bra, men du vägrar sova utan filt.
På förskolan pysslar du helst, ritar och pusslar eller bygger pärlplattor. Vi har nog inte lika roliga pussel hemma, men ritar gör du gärna hemma med. Pärlplattor har du inte tid med hemma, kanske att du gjort en, då vill du hellre leka med duplett. Men på förskolan producerar du platta efter platta och tar stolt hem till oss. Du är tydligen väldigt självständig där och bryr dig inte om att leka med de andra barnen. Du väljer vad du vill göra och personalen kan ha extremt svårt att få dig motiverad av något annat, om du bestämt dig för vad du vill hitta på. Den där envisheten använder du flitigt men du är alltid lugn och glad, tittar bara lugnt på personalen och säger ”nej” när du inte vill vara med på deras aktiviteter. Du är däremot den som de andra barnen vill leka med. Sitter du och leker med något kommer alltid några kompisar och vill vara med dig, vilket du tycker är kul och tillåter. Men blir det för många barn så går du och startar en annan lek. Förskolepersonalen upplever att alla barnen vill leka med dig och att du är en väldigt bra kompis, snäll och tillåtande, men att du har ett behov av att få vara för dig själv. Du är väldigt frigående och självständig för din ålder.
Mat då? Du äter det mesta. Om inte Livia säger att något inte är gott, då vill du inte ens smaka. På förskolan säger dem att du äter allt, och hemma är det nästan så. Det mesta slinker ner, även om frukosten sällan gör det. Du är morgontrött och vill inte alls äta frukost. Du vill helst bli buren ner till matbordet och ligga i fönstret med din filt. Det här med morgon är du inte alls intresserad av och låter vi dig sova vaknar du vid 8-9. Just nu vaknar William först vid 6-7 och Livia vaknar av hans ljud, sedan väcker hon dig. Du kan vara riktigt tjurig på morgonen och vill antingen bara vara i famnen eller inte bli tittad på alls, utan bli lämnad ifred.
Det är inte så oväntat att du inte vill sova på kvällarna. Det verkar vara rätt typiskt barn. Du vill helst leka och vill klättra runt, hoppa i sängen eller leka med dockhuset istället. Läsningen är du inte så intresserad av, blir böckerna för avancerade börjar du leka med annat. Varje natt få ni välja 1-2 böcker var som vi läser, och de böcker du valt ligger du och lyssnar på. Men när Livia valt böcker är det vanligt att du försöker smita iväg och leka medan vi läser. Du har börjat interagera mycket med böckerna och pekar gärna på bilderna och berättar saker för mig om dem. Som ikväll så ville du peka ut att en person hade rosa hår. Det pekade du ut och sa säkert fem gånger. Favoritböckerna är Person & Findus eller Mamma Mu. När vi läst klart släcker vi sänglampan. Du vill ha den röda rävlampan igång när du sover. Det tar oftast runt 20 minuter från att vi släckt lampan tills att du somnat, men du sover alltid hela nätterna och kommer aldrig in till oss. Du vill helst att pappa ska somna intill dig men att mamma ska läsa. Sista månaden har du börjat säga att du vill sova, men det är inte jättevanligt. Du har inte sovit dagtid på nästan ett år, ett halvår på förskolan, så när det varit långa dagar är du jättetrött.
Du hatar att borsta håret och har länge pratat om att du vill klippa dig. I november slog vi till och bokade en frisörtid. Vi skrollade igenom korat frisyrer på google och du pekade ut en och sa att du ville ha “pumpahår”. Du var så himla lycklig och stolt när du såg din nya frisyr i spegeln. Det är bara luggen vi behöver borsta, och det har du inga problem med. I nacken har du vackra lockat, precis som din pappa. I bilen idag sa Livia “Mamma, du och jag har likadant hår” och Saga svarade “Och jag och pappa har samma!”.
Det måste ha varit slumpen, men dagen efter noterade vi att du skelade lite. Efter att ha varit osäker i kanske fyra-fem dagar på om jag sett rätt frågade jag Adam om han sett det, men det hade han inte. Nästan två veckor senare frågade jag på pedagogerna på förskolan, och de instämde och sa att de också noterat det och tänkt säga till oss. Jag ringde BVC och vi fick en tid samma dag, där de konstaterade att du skelar inåt. Vi har en tid i februari till ögonläkaren och jag hoppas att de inte kommer säga åt oss att du ska ha lapp. Du som inte ens har strumpor och som igår tyckte att du kunde åka till simhallen iförd bara filten, hur ska vi se till att lappen sitter kvar? Superlim? Du skelar mycket ibland, men jag ser inget riktigt samband. Oftast skelar du inte över huvud taget.
På tal om kläder, så älskar du blått och vill helst ha det på dig. Du föredrar lite “pojkiga” kläder, gärna de du ärvt från kompisarna Casper & Charlie. Favoriten är en randig, blåvit t-shirt, men du gillar alla typer av kortärmade tröjor. Din favoritfärg är blå, men du gillar andra färger också. Däremot vägrar du ha kläder som har en vattendroppe på sig. Spiller du en droppe mjölk på tröjan när du äter sliter du ilsket av dig varenda plagg du har på dig. På förskolan byter du ofta tröja, och vi får ofta höra att “den blev blöt så vi bytte” när vi hämtar. Det är lite komiskt, med tanke på att du är tokig i vatten.
Du är inne i trotsåldern nu och det märks. Du säger helt obekymrat “nähä!” när vi ber dig om något och när du vill någon gnälls det fram med ynkliga ljud. Jag är hård och vägrar att ge dig det du vill förrän du ber om det, så då blir du ofta riktigt arg på mig och kan skrika eller försöka slå. Men lika snabbt som utbrotten kommer försvinner dem, och du älskar att kramas och vill pussa mig på munnen, vilket jag helst inte vill. Det är något nytt du börjat med, och jag hoppas det är övergående, då jag inte är en av dem som tycker att man pussar barn på munnen. Det är dock svårt att inte skratta när du gör det för du ser fullkomligt oskyldig och superglad ut.
Ingen kan charma som du och se ut som en liten ängel, trots att du just betett dig som ett litet monster. Din storasyster tycker att du beter dig som ett monster ibland, för du vet mycket väl att du inte får göra henne illa, men du nyps eller rivs gärna och blir lika ledsen när Livia ger tillbaka. Då kommer du till oss helt förtvivlad eftersom att Livia stått dig. Du kan också komma helt förtvivlad efter att William dragit dig i håret. Du skvallrar hemskt gärna på vad andra gjort men själv gömmer du dig och hittar på bus. Du har stenkoll på vad man inte får göra och flinar när du gör det ändå. Om vi kommer på Livia med att göra något bus spärrar du upp ögonen och ropar “JAG gjorde inte det, mamma!” vilket blir hemskt komiskt i många situationer. Du är verkligen den där retsamma lillasystern som försöker spela på att du är liten och söt. Det bästa är att vi har babymonitor, så vi har oftast koll på vad som hänt när ni kommer rusande, gråtandes bägge två och skyller på varandra. Det är nog det vi upprepar mest här hemma: “Det är okej att bli arg. Det är inte okej att slåss. Nästa gång, säg stopp eller nej. Lyssnar hon inte så säger du till oss, så hjälper vi dig att säga stopp.”
Men Livia är din bästa kompis och stora idol. Du älskar henne så mycket. Du sa det idag, när vi var iväg och fikade hos våra grannar. Jag frågade vart du ville sitta, och du svarade “Bredvid Livia, jag älskar Livia!”. Du vill göra allt som syrran gör. Du har gått en termin dans nu för att din syster dansar. Vi kommer köra en termin till, men vi tror att du skulle föredra någon annan aktivitet egentligen. Men det din syster gör vill du göra. Till hösten hoppas vi få plats på barngymnastik, det tror vi att du skulle älska. Du är inte så intresserad av dans, däremot älskar du att sjunga. “Let it Go” och “Vi Komma, vi komma” vrålas för full halls just nu.
Jag kan inte förstå hur du redan är tre år. Vi hade ditt första riktiga kalas under mellandagarna och du ville bjuda fyra kompisar från förskolan utöver våra tre “standardkompisar”, och två av dem kunde. Det var alldeles lagom och totalt hade vi 8 barn som härjade i huset i två timmar innan vi åt middag på Pinchos. Du tyckte det var kul att få paket men var inte så intresserad av att leka med kompisarna på kalaset. Du ville hellre rita i din nya ritbok som du fick av en av kompisarna. Men du lekte lite och var jätteglad att de kom. Ett av barnen pratar du alltid om och kallar din bästa kompis, så det var kul att få träffa henne och hennes mamma lite mer. Det är häftigt när barnen är stora nog att ha kompisar man själv inte känner. Häftigaste är vetskapen om att det här bara är början…
Älskade Saga. Nu ser vi fram emot att fortsätta se vem du kommer att bli, vårt lilla troll, vår busunge och lilla nakenfis. Förhoppningsvis kommer 2024 inte innehålla någon ögonlapp, men troligtvis får du glasögon. Det blir spännande!