När man klädde granen
Årets julgran.
En av mina absoluta favorittraditioner.
Mina föräldrar hade tydligen riktig gran när jag var liten, men tyvärr var jag för liten för att minna det. jag minns bara en buskig och ful plastgran. Men lika älskad som ful.
Min man däremot har vuxit upp på en går med skogsmark. För hans familj var det en självklarhet att man gick ut och valde gran på marken. Hans pappa planterade ett gäng, om Adam minns rätt. För att det skulle finnas att ta av.
Så nu för vi traditionen vidare, att vi åker till farfars gård och väljer ut en julgran. I år var det helt magiskt. Soligt och snö, omrking en minusgrad.
Alla var peppade. Adam körde med lastaren fram längs skogsvägen eftersom ingen kört där sedan snön kommit. Barnen var lyriska över att få åka med. Det är så smart att många traktorer och lastare har ett extra säte i hytten. Det är nog många barn på landet som åker med sina pappor.
Framförallt var Saga i himmelriket, för hon älskar traktorer. Vi hade klätt dem varmt och jag åkte efter med bilen och parkerade en liten bit bort. Gick med hundarna sista biten. De var i extas.
Så här mycket snö har vi inte haft på Gotland sedan jag flyttade hit, så jag var också väldigt lyrisk. Barnen med. De tyckte verkligen att vi var ute på ett spännande äventyr!
Tillslut hittade vi två granar som vi valde att ta med oss hem. En fin att klä, och en fulare som vi skulle ha till granris. Livia ville såga den själv, men det var lite svårt. Tillslut bad hon pappa hjälpa henne. Hon ville dra med den själv också, men det var lite svårt i den djupa snön.
Det är ju tur att vi har en sådan pappa i familjen, som kunde köra lastare, hugga gran och dra tillbaka den igen. För mamman gick bara och knäppte bilder och tjatade om hur himla vackert allting var.
Det tog nog inte ens en timme, men solen stod lågt och det kändes som om den skulle gå ner vilket ögonblick som helst. Men så är det ju på vintern, solen dansar fram över horisonten ustället för att riktigt stiga upp.
William sov igenom hela alltet i bilen. Det är så bra med babymontitor, när man har koll men kan låta dem vara. När det var snö var det i bilen han sov allra bäst, kallt omkring men varm och go i sin overall. Många korta stunder sov han där när vi hade så mycket snö, medan jag pysslade med hästen intill eller som nu, när vi högg gran.
Väl hemma var det dags att klä granen, och det hade barnen längtat efter! Vi tog faktiskt in granen lagom till fösrta advent, så granen kom upp före adventsljusstakarna. Det är första gången. Men hela den helgen julpyntade vi.
Livia valde stjärna och satte den i toppen. Vi hade två allternativ. Fast hon påpekade att vi borde köpa en rosa. Eller en rosa julgran.
William var i himmelriket och försökte sätta i sig bjällrorna. Jag fick så mycket flashbacks från när Livia var i samma ålder och vi pyntade granen. Han stod så fint och försökte stjäla kulor ur boxen precis som hon gjorde för fyra år sedan. Tänk vad det går fort!
Jag tog inte så mycket bilder på de stora barnen medan vi klädde granen, för de var ju självklart nakenfisar. Bästa klädseln, i alla fall när man närmar sig 3 år. Men några härliga bilder blev det även på tjejerna!
Jag valde att lägga bort det mesta som var så pass smått att William skulle ha kunnat äta det. Han är ju i den åldern att han smakar på det mesta. Vi lever i ständig oro att han sätter något i halsen. Men tjejerna är så duktiga på att hålla smågrejerna borta frå honom nu.
Tillslut stod ändå granen där så grön och grann i stugan. Adam valde att ta den fulaste av dem två vi valde ut. Jag var måttligt road, men han måste få bestämma ibland han också. Även om granen var väldigt obalanserad pch saknade grenar upptill. Så vi kapade av en del av toppen och även yttersta spetsen på vissa grenar.
Det får lov att vara lite tokigt när man har små barn. Nu är den fylld med förskolepynt också. Det som jag svor på att jag aldrig skulle ha i min gran... och jag älskar det!