När man fotograferade på ett solrosfält
En molnig söndag i slutet av augusti, när regnet låg och hotade att falla ner, begav vi oss av till ett solrosfält. Vad jag hade längtat efter att ta lite nya familjebilder! Jag vill göra det minst en gång om året. Barnen växer ju så fort! Men hela tiden fick vi skjuta upp det: annat inplanerat, regn, inga kläder rena, stress och dåligt humör. Om det är något jag lärt mig sista åren är det att optimera förutsättningarna när man umgås med barn. Det är så mycket enklare att leva när man stryker barnen medhårs och motiverar dem istället för att försöka tvinga dem.
Den här fotograferingen resulterade inte i de soliga, varma bilderna jag föreställde mig. Men vi var där vid halv elva och det var utlovat regn vid 12 och jag vet att det går bra att fota med mjukt ljus också. Jag vet dock att jag kommer vilja redigera dem lite innan de åker upp på väggen. Det har jag ännu inte gjort, men jag är så nöjd ändå att jag vill dela med mig av dem.
Vi började med att ta lite bilder med stativ. Kameran tar bilder var 3:e eller var 5:e sekund och sedan står vi bara framför den. Tanken var att ha med radion och spela barnens favoritmusik. Dans och ha roligt. Men vi glömde radion och Adam var trött. Det blev mer gosigt och lugnt än dans. Men vad gjorde det? När barnen tröttnat (vilket de gör efter några minuter) hade vi varsin kamera, jag, Adam och Livia. Hon hade den lilla röda och knäppte en del med den. Saga lekte med träkameran och ett favoritgosedjur, Blå, som den lilla enhörningen heter.
Vi utforskade solrosorna, tog bilder på varandra, lekte tittut och kurragömma. Tjejerna tyckte att det var helt otroligt att vara bland de stora blommorna. Jag var lite orolig att tappa bort dem, men de fnittrade så mycket att vi hade bra koll på vart i buskaget de höll hus.
Det blev precis sådär avslappnat och roligt som jag hoppats. Inte perfekta bilder, men en perfekt upplevelse. För mig är det 80% av bilderna. För är inte minnet bra, kommer det inte kännas kul att se bilderna heller. Jag vill att alla jag fotograferar ska ha roligt. Inklusive mina barn och min man.
När vi lekt och skojat tog vi en fika. Dagen innan hade jag bakat bullar med tjejerna och vi satte oss på min mantel, som låg kvar i bagaget efter medeltidsveckan. Sedan tog vi en sen fika innan tjejerna fick leka i 15 minuter till, då jag tog spontana bilder på deras lek och Adam satt och kramade en mät och sovande bebis på "filten". Efter det åkte vi vidare och åt lunch på stan. Jag vill att mina barn ska tycka att det är roligt att fotografera och att bli fotograferad. Saga älskar att göra fula grimaser och jag försöker att uppmuntra det samtidigt som jag vill ha en eller två "normala" bilder ibland. Livia? Hon älskar att fotografera. Hon tog ca 20 bilder som blev riktigt, riktigt bra. Nedan ser vi två av dem:
Jag tycker egentligen inte om solrosor. De ha så knasiga proportioner. Men jag älskar dem nu, efter den här dagen. De kommer alltid att påminna mig om hur en fotografering ska vara. Fylld av bus och skratt och kramar.
Dessutom går priset för att vara där till barncancerfonden. Vi plockade inga blommor, men swishade så klart en slant ändå. Tjejerna fick plocka kronbladen av döda eller överblommade solrosor och kasta bladen högt upp i luften. De tyckte dem var roligt!