När Lillasyrran fyllde 30

 
Det är inte varje dag ens lillasyster fyller 30 år. Vi packade in familjen i bilen och åkte upp över helgen för att fira. Bara katterna fick stanna hemma.
Min mamma, som bor i Jämtland, fyller två dagar före min lillasyster, så hon kom ner för att fira syrran och träffa barnbarnen hon också. Mina föräldrar skilde sig långt före stenåldern men pappa och syster har en fristående liten etta som vi kan ha som gästrum, så det är inte så himla konstigt för dem att mamma kommer ner då och då även om de föredrar att hålla sig på varsin kant. De är underbara förebilder i hur en skilsmässa borde gå till. Vi kom först, landade redan på torsdag natt för att få fredagen också. Adam behövde jobba, och jag och döttrarna tänkte hälsa på min farfar. Men först härjade vi hos moster en stund. 
Hos moster och morfar finns två saker de verkligen gillar: massor med smycken i ett skrin de får rota i, och en gigantisk TV som visar Netflix när man ber morfar snällt. Det finns också en del katter, men de gömmer sig när tjejerna är på besök.
Våra hundar passade dock på att trakassera min lillasyster. Ett knä de inte suttit i på jääääättelänge! Så kan man ju inte ha det.
 
Det var sista gången jag träffade Kansas, en av två norska skogskatter min pappa köpte strax efter skilsmässan både för eget sällskap men kanske främst för att locka sina två unga tonårsdöttrar att komma över till honom mer. Hon har sjungit om sista versen i livet ganska länge och jag var förvånad att hon fortfarande levde. Jag trodde pappa skulle ha låtit henne somna in under sommaren, men det är svårt det där. Att säga hej då till någon som varit med länge. Jag var i alla fall glad att jag fick säga hej då. Det är inte alla djur som hängt med över halva ens liv. 
Medan vi var där så använde Saga katternas transportbur. Den fungerade bättre för dockor än katter. Dockorna skriker inte när man låser in dem i en transportbur. Transportburen var nog Sagas absoluta favoritleksak under vistelsen. 
Efter frukost bar det i alla fall av mot min farfar. På grund av pandemin och restriktionerna har vi inte kunnat besöka honom sedan jag väntade Saga. Boendet han bor på har haft besöksförbud till och från. Så det var skönt att äntligen få åka och hälsa på.
Jag var gravid, hade inte berättat för någon än, men jag tycker att jag lyckades dölja det rätt bra. Att ta sig själv med tjejerna till Västerås från Hallstahammar, få med mig bägge från en parkeringsplats långt ifrån boendet och dit var en riktig kamp! Jag hade redan lite foglossning och mycket anfall av trötthet. Väl där tyckte Saga att det var superkul. Livia däremot, som somnat i bilen, var trött och blyg och inte alls på humör.
Livia låg mest på golvet, i alla fall om man ska tro bilderna. Hon smög fram och åt lite fika, men sa annars inte så mycket. Saga däremot skulle pilla på allt, snodde farfars styvdotters telefon, skulle leka i blomkrukorna - och var dålig i magen och behövde springa och gå på toa säkert 10 gånger under besöket. Det var första vecka som pottränad, men hon var så duktig på att säga till.
Roligaste leksaken hos min farfar var drapperiet in till sovalkoven. Oj, så rolig en gardin är för ett litet barn, och när den inte hänger intill ett fönster var den helt fantastisk.
Saga vågade sig till och med fram till min farfar, men Livia höll sig på sin kant. Hon är väldigt blyg med nya människor överlag så jag hade inte förväntat mig annat. Det är lätt att glömma, för när hon väl känner någon är hon så framåt och sjövild att man förutsätter att hon alltid är sådan. Vi stannade inte så länge, ett par timmar, innan det var dags att vända hemåt morfar igen för middag och sedan invänta mormors - mommas - ankomst.
Det var svårt att avgöra vem som var gladast: momma eller barnbarnen. Bägge skulle hålla henne i handen och leda henne till "lilla lägenheten", som vi kallar övernattningslägenheten. Dagen därpå behövde jag och Adam åka in till IKEA, men alla hängde på och så åt vi lunch där innan det var dags att göra det Livia sett fram emot i flera veckor...
Äta tårta! För om det är något Livia lärt sig, så är det att när man fyller år, så blir det tårta! Och fyller man 30 år blir det inte bara en vanlig prinsesstårta. Lite magi i tillvaron behöver man ju! Håkans Bageri fixade denna skapelse åt oss med dekor i marsipan och sockerpasta och godis.
Livia var mäkta imponerad över att det var en orm på tårtan. Det vägde upp att den inte var rosa... annars tyckte hon att moster skulle ha en rosa tårta. ALLA ska ju ha rosa tårtor. Tårtan var en överraskning för mostern.
En glad överraskning, tack och lov! Så vi sjöng för moster och för momma och högg in på den där tårtan. Saga är inte alls förtjust i tårta men Livia älskar det. 
Momma hade även med sig ett par paket till tjejerna med varsin docka i tyg. Dessa lämnade vi medvetet kvar i lilla lägenheten sen, så har de lite leksaker när vi kommer. Vi har inte plats hemma, och genom att lämna lite där blir det nytt och spännande när vi väl kommer på besök igen.
Momma fick presenter som tjejerna gjort. Moster slapp hemgjorda prylar men fick saker att göra hemgjorda prylar av. Konstnärsmaterial i mängder. Livia ville hjälpa till att öppna. Att andra får paket är svårt att greppa när man är 3,5 år. Saga brydde sig inte särskilt mycket men Livia försökte sno paketen bakom mosters rygg.
Livia och Saga hade gjort varsin tavla till momma, målat med vattenfärg och sedan limmat på, så hjälpte jag sedan till att strö ut glitter i de färger de ville ha. Riktigt fina tavlor, faktiskt. Abstrakta och mysiga. Sedan ville de göra sådana tavlor till både farmor och styvfarmor när det var dags för dem att fylla år några veckor senare. 
Av mig och Adam fick momman även ett album fullt med bilder från de första två åren med barnbarn. Hon bor ju längst bort och umgås ju mycket med äldre släktingar, och då är det kul att ha ett fysiskt album att bläddra i. 
 
Saga insåg att man kunde sitta på pottan framför TV:n. Det var kul, men där kom det sällan något. Överlag hände det nästan inga olyckor alls under helgen. Någon på natten, men på dagtid var hon helt otroligt bra på att säga till.
Det var inte bara Livia som var nyfiken på presenterna förresten. Mosters äldsta katt (eller en av två, de två äldsta är syskon) försökte också smyga bakom hennes rygg. Men se det gick inte! Av vår pappa fick syrran två katter till, men dessa var bra mycket mer lugna än de fyra hon redan har. Min syster är en cool version av Crazy cat lady. 
Min pappa med sin katt, som fick somna in någon vecka senare. Nu skojar vi om att han bor med fyra katter varav ingen är hans. Så går det när man är snäll mot sina barn! Tur att de har en stor trea. 
 
Bilderna id et här inlägget är förresten tagna med en liten digital kompaktkamera! Jag fick den av pappa och lekte med den under helgen. Men det var inte bara jag som lekte med den. Livia fick låna den hon också. Dessa tre bilder nedan tog hon efter att alla paket var öppnade: 
Jag gillar den lilla kameran men använder den inte jätteofta. Men det är skönt att ha med något som inte är en telefon när man är ute någonstans. Framförallt är det skönt att inte oroa sig över att barnen får fatt i företagets dyra systemkamera...
 
När firandet var över så blev det mys och bus och lek innan först pappas flickvän och sedan momma behövde åka hem. De har bägge långt att köra, den ena i Jämtland och den andra i Skåne. Vi stannade längst och pysslade lite innan vi for mot färjan. 
 
 
Det var gamla båten och tjejerna var så glada över det, för där finns det ju en liten biosalong. De tittade på Pingu och härjade med två andra svengelskspråkiga barn i exakt samma ålder. Adam fick springa efter medan jag satt och pratade med föräldrarnas. Fördelen med att vara gravid och ha världens bästa man är att han tar de mest fysiska bitarna med barnen.
 
 
Det var en jättekul resa! Så mysig.
 
Scrolla ner mot det förflutna