När man har en pladdrig 2-åring
Vi har en liten pratkvarn hemma. Hon säger i snitt meningar på 3-4 ord men det är sällan man kan identifiera alla orden. Ibland kommer det riktigt långa meningar, men det är bara 3-4 av dem som går att tolka. Hon pladdrar obekymrat och inlevelsefullt, med gester och massor av miner. Och kan bli riktigt arg när man inte förstår.
Ofta säger hon bara några stavelser i varje ord och inte hela orden, vilket gör det svårt att tolka ibland. Lär man sig hennes halva ord är det lätt att ha långa konversationer med henne, vilket är så roligt! Hon är en liten tjej nu och ingen bebis. Många ord säger hon jättefint, som ja och nej, bada och äta, lila och blå, ja, nej. Och andra ord säger hon klockrent i en mening, men säger hon enbart ordet blir det bara halvt. Längre ord kortar hon av till en längd som passar henne och hon skippar gärna konsonanterna, ibland vissa och ibland helt.
De vanligaste orden är:
"Kom nu/då mamma!"
"Va iffé mamma!" (Vara ifred mamma)
"nej topp!" (Nej, stopp!)
"Itte illa mig" (Inte killa mig)
"E katt dä" (En katt där!)
"Kija" (Akira)
"Kaa" (katt)
"Gaah" (Geisha)
"Lia" (Livia)
"Japp!" (Ja)
"Neje" (nej då)
"issa" (Kissa)
"Blä" (bajsa(bajs)
"Blö" (Blöt)
"blå"
"Å-a" (rosa)
"Plapla/blabla" (klappa)
"göön" (grön)
"öd" (röd)
"Mig", "Min" eller "Jaja" - Saga/Sagas.
"uk" (sjuk)
"åva" (sova)
"Blobbo" (Bubblor)
"fammo" (farmor)
"itte" (inte)
“Mamu” (Mamma Mu)
“Pa-pa-tåå” (Paw Patrol)
”Lola” (Spola på toaletten)
“Mamu” (Mamma Mu)
“Pa-pa-tåå” (Paw Patrol)
”Lola” (Spola på toaletten)
Överlag är hon väldigt uttrycksfull. Hon sitter gärna och leker för sig själv och är mycket bestämd. Hon har lärt sig att rynka ihop hela pannan när hon säger stopp. Hon gillar också att säga "Dumma mamma!" ochs edan asgarvar hon. Räcka ut tungan och göra pruttljud, det är himla roligt det. hon gillar att busa och att driva med oss. Hon är verkligen ett litet busfrö, vår Saga!
Precis som storasyster Livia, som dock stolt hävdar att hon är en klätterapa och inte ett busfrö, men instämmer i att hon är busig. Det är så häftigt att kunna prata med sina barn! Livia tycker att det är konstigt att bebisen inte kommer kunna prata när den föds. "Då får jag lära den det mamma", säger hon och klappar förståndigt på magen. "Men först ska jag lära Saga, för ho kan inte prata så bra än."