När man skaffat julgran!
När jag först flyttade hemifrån saknade jag verkligen julgranen. När jag blev sambo första gången levde jag första julen utan - vi skulle ändå fira julen med min familj. Men när vi flyttade till Göteborg köpte jag den. Mitt livs första egenköpta plastgran. Men jag har liksom alltid längtat efter en riktig.
Jag lever ju som sambo nu också, fast med en annan (även om ordet känns så stort och ansvarsfullt). När vi började prata om julen sa han längtansfullt kan vi inte skaffa julgran...?
Jo, vi pratade om det fram och tillbaka, och så kom December. Och amerikanerna har julgranen hela december, det är liksom inte bara ett par dagar innan jul. Och fastän vi är väldigt svenska i våra traditioner kom vi överens om att det inte var helt hemskt att vilja njuta av granen så länge som möjligt... så vi sa, okej, en liten gran får det bli.
Jag lever ju som sambo nu också, fast med en annan (även om ordet känns så stort och ansvarsfullt). När vi började prata om julen sa han längtansfullt kan vi inte skaffa julgran...?
Jo, vi pratade om det fram och tillbaka, och så kom December. Och amerikanerna har julgranen hela december, det är liksom inte bara ett par dagar innan jul. Och fastän vi är väldigt svenska i våra traditioner kom vi överens om att det inte var helt hemskt att vilja njuta av granen så länge som möjligt... så vi sa, okej, en liten gran får det bli.
Men varför köpa en liten gran när man har ett stort vardagsrum? Så vi köpte en stor istället. Och vi gick bland granarna och tittade och tittade. jag kollade på färgen och på yvigheten. Jag ville ha en jämnyvig gra, inte någon utan grenar på ena sidan. Och han ville ha den som luktade godast. Vi valde mellan två, men den andra var innätad och vi kunde inte bedömma "yvigheten". Så det blev den första. Och vi skrattade lite över hur lätt det var att komma överens. Jag gick in och betalade och när jag kom ut igen var granen och sambon borta. Dem hade vandrat iväg till bilen på egen hand.
Vi körde hem den och plockade med mycket möda bort träfoten som satt fast med spikar tjocka som småbarnsfingrar, för att kunna stoppa granen i vår nya julgransfot (som jag fyndade i en Thrift Store timman innan vi åkte för att köpa julgranen). Och vi kapade de lägsta grenarna med en tång. Man tager vad man haver. Mycket svenskt.
Den är så yvig och fin att roomiesen och vännerna trodde att det var en plastgran först, innan de kände doften. Den doftar underbart. Den doftar jul. Och jag och sambon var riktigt romantiska och dekorerade den med massa hemmagjort pynt, värmde glögg och spelade julsånger och gjorde en krans till dörren (bild kommer, det hade jag glömt att fota!) och dekorerade de sista julkulorna.
Vi har ju inte så mycket julpynt. Han har bott här i tre och ett halvt år, men ägde bara en tomteluva när jag kom hit. Så jag köpte små stjärnor och bjällror och trädde dem på snören, lite glitter som han böjde till en toppstjärna. Och så köpte jag polkagrisar och lite glitter (det fanns bara ett paket kvar sedan fanns det knallblått och lila men det tyckte jag kändes lite fel i just det här hushållet) och satte upp.
Och renen! Minns ni den?
Och renen! Minns ni den?
Och nu står den där, granen, så grön och grann i stugan!