När Annie...

Nyss gick jag genom ett snöigt Göteborg med en sambo. Inte min sambo. Min bästa väns sambo. Vi delar nämnligen samma intresse. Ni kan aaaaaldrig gissa vilket... ja, fotografering. Fast han är bättre än jag, och han kan typ allt om alla inställningar och tekniken bakom det hela. För mig? Ja, för mig är det magi och passion. Jag börjar äntligen behärska tekniken också.

 

Men ja, varför traskade jag genom Göteborg med min bästa väns sambo? Jo, därför att vi tillbringat flera timmar på café Cello på Andra Långgatan tillsammans med fler nördar. Det finns ganska gott om fotonördar. Dem brukar kännas igen på sina tekniska, dyra och tunga halsband. Kameror, kallas den sortens smycken. Men för oss... så är det mycket mer än maskiner. De är underverk.

 

Eller, ja, för mig är det så.

Kameran är mitt trollspö med vilken jag skapar min magi.

 

Ja, det blev en mycket trevlig kväll! Det är alltid roligt att träffa nya människro och lyssna på vad folk tycker tänker och tipsar om. Hemvägen var nästan sagolik när snöflingorna sakta dalade ner, så tätt att det kändes som att vara med i någon julsaga. Men julen är över och jag längtar efter våren nu. Hur vackert det än är...