När man säger god morgon!

Jag har funderat lite och kommit fram till att jag varit lite rädd för bloggen, kanske sedan jag startade den. Jag har balanserat mellan hur personlig och opersonlig man ska vara när man bloggar. Ju personligare man är, ju sårbarare är man - men det blir också roligare att blogga och att läsa bloggen, om man är personlig! Så jag har lovat migsjälv att försöka våga vara lite modigare det här året. Jag kan till exempel avslöja att jag är på strålande humör: hela den här veckan har jag gått upp före åtta, trots att bara har en morgonlektion i veckan, och jag har hunnit med så mycket och kört så hårt att jag varit helt färdig vid tio-elva på kvällen. Jag hoppas jag kan hålla den här rutinen. För jag mår helt fantastiskt just nu! Sitter och bloggar här i morgonsolen, klockan är inte ens tio lokal tid, och jag har redan hunnit installera och börja leka med min nya bästa vän!
Det är en Wacom Intuos (lyfter och dubbelkollar på baksidan) 3 som världens bästa Jenny frågade om jag ville ha, för hennes underbara kille hade den över fick för sig att jag kanske skulle kunna ha nytta av den. Hihi. Ibland har man verkligen tur! Men det ser väldigt kul ut. Den är ganska mycket större än min dator. hade jag köpt en, hade jag nog köpt den minsta varianten. Men nu på morgonen satt jag och installerade den och har haft härligaste Aaron Nace förklara för mig hur tusan den ska användas. Jag är inte den mest tekniska människan på jorden, om man säger så. Så underbara Aaron har hjälpt mig oerhört!
Och medan jag väntade på att datorn skulle starta om tog jag ett varv i köket/vardagsrummet och dansade omkring med kameran helt lyckorusig i kroppen. Det är helt underbart att vara tillbaka! Jag känner mig verkligen hemma i den här lägenheten. Den är ljus och trivsam (trots cigarettgula väggar) och det är verkligen ett paradis här i Santa Barbara just nu, nära 30 grader och klarblå himmel.
Allt är sig likt - fast bättre. Nu har jag inte tidsbrist, för jag har planerat mitt schema superbra och kommer ha de bästa klasserna och de bästa tiderna man kan tänka sig. Vår trädgård har växt till sig: jag lovat att ta er dit och kika senare, just nu ligger min roomie och sover framför balkongdörren och jag vill inte väcka honom, han var ute och festade igår. Haha. Studentlivet. Jag är inte riktigt skapt för det.
Men där fick ni en sneak peak! Jag ska tillbringa dagen här framför datorn med wacom-pennan i handen. Terminens första läxor ska göras och framförallt, så ska det bloggas. Och ikväll är vi bortbjudna till världens finaste par, vars bröllop jag fotograferade förra sommaren. Det blir en bra fredag det här. En helt fantastisk fredag!
#1 - - Jenny:

Helt underbart att den kommer till användning! Kom på mig själv när jag hade tråkigt häromdagen och tänkte att "men jag kan ju ringa Annie..." fast det får vänta ett år tänker jag... ja, och så kommer vi ju såklart över havet en sväng innan dess! Älskar dig massor! <3

Svar: Haha så länge det är hyfsat synkat (alltså inte tre på natten min tid) finns jag ju på skype ^^ Hälsa honom att den är älskad, den lilla tabletten!
Annie Stumle

#2 - - Jenny:

Hihi... halva inlägget måste kommit bort... ja, skype är grymt... fast från början stod det men jag kan ju ringa Annie... så kan vi bestämma en dag för fika, promenad och kameraflum... hahaha... måste ha kommit åt någon knapp eller nått när jag skrev... hmm... tre på natten ja... jag ska ju sova nu...

Svar: Haha :-D okej!
Annie Stumle

#3 - - Ellen:

Ditt blogginlägg om kärleken till din man kan ha varit det vackraste jag har läst! Som jag hade väntat på att du skulle bli personlig, och så kom det, wow! Jo, man blir sårbar när man lämnar ut sig så, men du har gjort så modiga saker så du törs vara personlig :). Har följt din blogg länge, gillar den! Lycka till med allt!

Svar: Åh, tack så mycket för så fina ord!! <3 Jag har haft scenskräck hela mitt liv så det här med att vara personlig på en blogg har varit väldigt svårt, så vad kul att du märkte det och uppskattar det!
Annie Stumle