När Annie...

Jag har fått blommor! Hela lägenheten doftar ljuvligt och trots att den stora buketten stått i snart en vecka, mår dem bägge två fortfarande bra. Jag ställde en på köksbordet och en på konsollbordet i sovrummet. Det här med dofter är viktigt för mig. Det jag saknar mest från hemma är dofterna.

 

När jag steg av planet i LA första gången slogs jag av den väldigt speciella doften här. Solstekt asfalt, varm betong, exotiska blommor, avgaser och olika nivåer av gammal urin. En dov lukt, dämpad av bristen på regn, men ändå alltid så närvarande. När jag steg av planet för andra gången fick den där konstiga stadslukten mig att känna ett hugg av "nu är jag hemma igen", för den var så bekant. 

 

Men ingen doft är som att komma hem. I Sverige är luften så ren, så fri, så vibrerande full av olika saker. Till och med i min barndomsstad Göteborg är luften relativt ren, och det första som mötte mig på Arlanda var en vind som förde med sig doften av sommargräs och nyutslagna löv. Av fukt och skratt, kanelbullar och dieselbilar. Och om några timmar kliver mina vänner av planet hemma i Sverige och får förhoppningsvis samma upplevelse. Av att komma hem till ett friskt land, till tidig sommar. Och doften av hemma.

 

(Blomvas, sambons pastaburk från IKEA...)