När Annie...

Jag tog dessa bilder för ett år sedan nu, då jag var en annan person. Någon som var rädd att säga till, synas och lägga mig i. Rädd att göra fel. Jag fotade hela tiden som om jag bad om ursäkt, i smyg och osäkert, utan självförtroende. Nu när jag tittar tillbaka ser jag verkligen utvecklingen, resan jag gjort på ett år. Det här bröllopet var det allra sämsta jag fotade, inte för att bröllopet gick dåligt, utan för att jag fotade med en fotograf jag inte hade fotat med, som jag har en helt annan stil som, en annan vision. Det fanns ingen planerare eller koordinator och inget schema, och lokalen med dekor var inte alls i min smak, med sjuttiotalsbyggnaden draperad i turkost, ett tappert försök att skapa lite elegans där ingen fanns. Men dagen var vacker, paret underbart och golfbanan var fin. Och det var en bra erfarenhet. Att titta tillbaka och tänka att man gjort en sådan resa på kort tid, hur mycket man lärt sig och vad mycket mer jag har att lära mig. Om mindre än två månader tar jag examen, men lärandet, det slutar aldrig. 

 

Min resa har knappt startat.