När man listar tio anledningar till att jag flyttade till Gotland
Jag fick ofta frågan när jag bodde i USA om jag ville stanna. Jag fick ofta höra innan jag flyttade till USA, att jag aldrig skulle komma tillbaka. Jag tänkte hela tiden återvända till Sverige, men aldrig mer till Göteborg. Även när jag bodde i Kalifornien, omsjungen i tusentals låtar och arena för lika många filmer, drömde jag om att flytta till Gotland. Varför? Här kommer tio anledningar till att jag drömde om Gotland.
1. Jag älskar årstider, och på Gotland finns det en vinterm vår, sommar och höst. Varje årstid märks här, vintern har snö, våren svämmar över av blommor. På sommar kommer turisterna och aktiviteterna, värmen och och på hösten är det otroligt vackert när lugnet återvänder. I kalifornien fanns det två årstider, vår, med enstaak regn och massor med blommor, och sommar, utan regn, med färre blommor men desto hetare väder. Den så kallade vintern var bara något svalare, något dimmigare men lika solig och ungefär lika grön.
2. Naturen på Gotland är något utöver det vanliga. En marknadsförare jag känner myntade en slogan som löd "Jorden runt på en Ö" och det var det jag läste på alla skyltar vid mitt första besök här. Jag håller med. Här finns kanske inga skyhöga berg, men det finns klippor, turkosa vatten, stenstränder, sand, tallar, lövskogar och raukar.
3. Jag älskar fika och mys. Gotland är mysigt. På sommaren finns det små caféer och gårdsbutiker över hela ön, på höst, vinter och vår betydligt färre, men med gott fika. Två av mina favoriter är Klosterruinens café i Roma och Fiket strax innan ringmuren. Ett vackert minne jag har är av att köpa med bullar från Sylvis Döttrar och fika på Fårö bland raukarna. Att ta med fika och sätta sig ute i naturen här är så mycket guldkant en vardag kan ha!
4. Dialekten. Så mysig och gullig, härlig och glad men samtidigt lugn. Jag hoppas att jag än dag själv pratar gotländska. Hittills är de enda ord som slinker in i mitt tal "naj" (nej) och "Numma" (nummer). Göteborskan påstås vara glad och hurtig, men jag upplever den aningen aggressiv. Stockholmskan är arrogant, skånskan... nej, vi pratar inte ens om vad jag tycker om skånskan (förlåt Skåne). Eller gnällbältsdialekterna... jag har mycket hellre gotländskan omkring mig varje dag!
5. Jag vill bo på landet. Jag har alltid drömt om att kunna gå ut i en trädgård i bara morgonrocken utan att grannarna viskar och blänger på mig. Sola toppless utan att någon stirrar. Leva mitt liv utan skrik och bråk och tusentals människor omkring mig. På Gotland finns egentligen bara en stad, och flera små samhällen och många byar. Jag drömde om en by eller om en gård en bit från en by. Vårt hus är verkligen en dröm, lite ensamt efter en klunga hus, med närhet till andra men på sitt eget hörn. När häcken blommar har bara sommarhuset intill insyn till oss, och det är ett sommarboende, så dem är ju inte där varenda dag, och det är inte så värst bra insyn från deras håll heller.
6. Jag älskar byggnadsstilen. I Santa Barbara var husen vita med röda tegeltak, stora glaspartier och palmer, stenlagda gårdar med mexikanskt, färglatt kakel och plantering i krukor. Det var vackert, men jag gillar inte det där färgglada. Jag gillar färg, men i mer dämpad dos, och stora glaspartier är inget för mig. Jag vill ha spröjs och historia. Santa Barabara är en underbar semesterort, men för semestrig för mig att bo permanent i. I förorterna kring Göteborg finns visserligen äldre hus, men områden är villaområden, mestadels moderna hus, mycket tegel och radhus. Göteborg har historia, med stress och en salig blanding av arkitektur. I Visby är det mer enhetligt, och även ute på landet är det mestadels gamla kalkstenshus, putsade fasader och fina gamla träbyggnader. Jag älskar det. Jag har drömt om en putsad fasad sedan jag först besökte ön. Och all Escape to the Country-avsitt har fått mig att drömma om bulväggar, eldstäder och takbjälkar. Nu har jag det. Både för egen del och runt omkring mig.
6. Människorna. Det är annorlunda på landet jämfört med i stan. Alla känner alla, vänlighet är ett måste för att överleva. Folk hjälps åt, småpratar, ler. Man bryr sig. I Göteborg och i Växjö bodde jag i lägenheter där jag aldrig såg större delen av grannarna, så man lärde känna en pytteliten andel. Här har jag redan träffat grannarna i huset, och jag har ägt det i mindre än två veckor, inte ens flyttat in än... jag har inte bott här i ett år än, men jag känner igen folk på båten hit och härifrån, i affären när jag handlar och jag blir igenkänd när jag är ute. I Santa Barbara träffade man sällan någon man kände, i Göteborg hände det aldrig.
7. Att kunna ha hunden lös. Det låter kanske som en liten sak, men jag älskar att se min hund springa fritt, och bara vara. Att få existera såsom vi är tänkta att existera. Hundar är inte gjorde att gå i koppel, så jag tar varje chans att låta bli. Men om det finns en risk att jag möter någon ser jag koppel som en självklarhet. Alla är inte hundälskare, och andra hundar kan vara agressiva. Jag har alltid koppel i tätbebyggda områden, så för att slippa kopplet älskar jag promenader där inga byggnader finns...
8. Närodlad och ekologisk mat. Gotland är en ö med mycket bönder. Onekligen blir det mesta man äter närodlat, och det är enkelt och billigt att välja ekologiskt här. Jag har aldrig ätit så bra och så billigt som sedan jag flyttade till Gotland. Förra månaden lade jag och sambon tillsammans ca 4200kr på mat. Det tycker jag är riktigt bra. Jag skulle tro att ca 90% är ekologiskt. Allt finns inte som ekologiskt, men vi väljer bort en hel del av det som inte finns. I sommar längtar vi efter att odla så mycket eget vi kan!
9. Inredningen. Det finns en grön tråd av slitna gamla möbler drapperade med fårskinnsfällar, vita väggar mot blommor och vackra konstverk från lokala förmågor här. Jag älskar bristen på fullskaliga IKEA-hem i supermodern tappning och älskar blandningen mellan nytt och gammalt som trendar på vartenda fik, varenda resturang och vartenda hem jag besökt. Visst ser man enstaka IKEA-föremål, men det är mest Mio, Jysk och Rusta som skymtar här, medan det i backa var IKEA för hela slanten hos varenda människa man besökte. Inte konstigt, med tanke på att IKEA låg ett stenkast bort, då, och här är det något man beställer via nätet. Mindre risk för att spontanhandla på det viset, skulle jag tro.
10. Historian lever här som den inte gör på fastlandet i övriga Sverige. Jag växte upp intill Bohus Fästning, cyklade längs Kungälvs äldsta gata på väg fram och tillbaka från friidrottsträningarna och påmindes då och då om Trekungamötet som ägt rum i Kungälv för mycket länge sedan. Men ingenting kan mäta sig med att gå längs med ringmuren. Att vandra längs kullerstensbelagda gator bland hus med alldeles för små dörrar och fönster beklädda med murgröna och ringrosor, för att plötsligt mynna ut i en gammal kyrkoruin. Landskap där gärskådar i sten eller trä ramar in väderkvarnar och gamla gårdar, trähus och kalkstenshus, hagar med får och kor och hästar. Kyrkspiror sticker upp som träd, alla vackra och gamla, vissa i sten, andra med putsad fasad. Allt andas historia, ålder, liv. Gotland är unikt. Och jag blev förälskad redan första gången jag klev av färjan.
Vad fint du beskriver Gotland, ser ut som en drömvärld :) Och otroligt fina bilder!