När Annie...

Vi flänger vidare! Efter ett par dagars lugn vid sjön utan att ha gjort någonting alls, typ, åker vi nu vidare upp mot Ramnäs. Där ska sambon vara på någon form av utbildning och jag tänker umgås med mina släktingar och visa upp lilla Livia. Det här med att få barn är så vackert på så många plan. Jag känner att det fört mig, om möjligt, ännu närmare min familj. Att min mormor kom till Gotland var verkligen enormt stort och hade inte hänt om inte Livia fötts, i alla fall inte den här våren. Jag bor ganska långt från min familj och släkt, så vi ses inte tillräckligt ofta, men tack vare Livia så ses vi nu mer, vi hörs mer både i telefon och på sms. Det är enormt roligt! 

 

Bilderna ovan är på Livia i famnen på sin mormor och på sin gammelmormor, i en söt overall vi fick av någon när hon föddes. Det är verkligen fint att se kärleken mellan generationerna. Det är den finaste gåvan vi får, någons kärlek. Ibland får man den automatiskt vid födseln, som Livia fått nu. Men i andra fall kommer den via en adoption, eller bara ett möte. Det är svårt att inte älska små barn. Eller djur, för den delen. Det här lilla, oskyldiga, triggar någonting i hjärtat. Man vill bara vidröra, skydda och ta hand om. Det ska bli så himla roligt att se henne i famnen på sin morfar, gammelfarfar och gammelfarmor i morgon! Men först, Ramnäs, där vi ska bo över helgen. Ha en fin helg!