När det snart säger PANG!
Det känns som om jag ska spricka när som helst! Bebisen ligger redo och fixerad, jag har förvärkar och sammandragningar sedan mer än fyra veckor tillbaka, ofta så att det gör ont men inte så att det inte är outhärdligt. Jag klarar mig bra med värmekudden vid ländryggen. Nu har julafton passerats så nu kan jag i alla fall leva som vanligt! Bebis kan verkligen komma vilken dag och vilken stund som helst. Jag känner det som om jag bara består av en enda, stor mage! Jag bad syrran ta ett par bilder på den utan kläder nu i förrgår morse, för det är en rätt cool syn, gravidmagen. Jag tyckerd et är en skum men häftig tanke att det ligger en riktig liten människa där inne, redo att när som helst göra entré!
Någon annan som ville göra entré var Livia! Inte skulle jag få ha hennes moster för mig själv! Nej, Livia skulle vara med!
"Hoppa" tjuter hon glatt och hoppar i sängen. Sedan slängde hon sina favoritleksaker, bägge ärvda från mig, på sin moster och tjöt av skratt när mostern var vänlig nog att kasta tillbaka dem. Och jag fotograferade av hjärtats lust suckandes "men åååhh vad jag älskar det här lilla monstret" eller "ja, just nu tycker jag också att hon är jättelik mig som barn!".
Hon är verkligen 50/50 mig och Adam nu. Så lik oss bägge två, beroende på vilka miner hon gör. Hennes leende är pappa upp i dagen, men när hon skrattar med hela ansiktet är hon så lik mig. Vår lilla trollunge! Pyjamasen är i storlek 92 så den är lite stor, men hon är ju så gullig i den.
Älskade lilla monster!