När Livia är 15 månader
Wow. Alltså. Älskade unge. Femton månader och varje dag med dig är roligare än den förra. Du är så vild! Så härligt aktiv och nyfiken. Ska upp i allas knän, i alla fall alla på alla kvinnor. Allt ska klättras på, smakas på och du förstår så mycket av det vi säger. Den 3:e juli - samma dag som vi gick ut med att du ska bli storasyster - sa du ditt namn för första gången, så stolt du var! Du sa det på säkert tjugo olika vis. Du härmar allt vi gör och är så stolt när du gör "rätt", det vill säga, som vi. Om det så bara är att du ska sitta likadant. Älskade lilla Livia, det är så enormt roligt att vara med dig!
Du pladdrar mycket men det är sällan man förstår vad du menar. Du förstår dock oss jättebra och vet när du gör "rätt" och "fel". Du flinar ofta just innan du gör någonting du inte får, och klappar händerna när du gör något du vet att vi blir glada över: som att du sätter dig igen i barnstolen efter att ha försökt klättra ur den, eller lägger tillbaka locket till askhinken efter att först plockat av det i smyg. Just nu är ditt favoritord "ko" som betyder sko. Och "vasko" som betyder varsågod. Du är solskenet i vårt liv och just nu har du sommarlov och leker med mormor halva dagarna medan pappa ligger förkyld och mamma bygger altan. Du hjälper till dock. Hämtar gärna skruvdragaren eller häller skruvar över hela altangolvet. Du älskar den nya altanen, och dansar och skuttar glatt där. Det glädjer mammahjärtat mer än allt beröm i världen!