När en era tagit slut
Hej då, kontoret. Det var lite sorgligt att packa ner mitt kontor i Roma i helgen. När jag flyttade in där hade jag så många drömmar och visioner. Om att öppna en riktig studio någonstans i de gamla delarna med sina vackra tegelväggar och stora fönster. Men verkligheten blev att det inte fanns något utrymme som fungerade, och motivationen att åka 40 minuter enkel väg dog ut när jag fick barn, även om den falnade något redan när vi flyttade till huset. När jag i somras satt i mitt bibliotek och redigerade kände jag att vägen till kontoret var alltför lång. Så i helgen gick stora lasset. Jag har plockat saker löpande, men nu är det nästan helt tomt. Jag ska tillbaka i veckan och skruva ner det som satt fast, för vi åkte ifrån skruvdragaren hemma.
Nu kommer vi öppna studio och kontor inne i Visby istället. Tanken är tillträde 1 juni men start 1 juli. Priserna för det skrämmer mig dock nu i coronatider. Tills dess sitter jag i biblioteket och jobbar, vilket fungerar fantastiskt nu när Livia är på dagis. Rädslan för ekonomin i det skuggas dock av min längtan över en faktisk studio, även om jag kommer att dela den med andra nu. Att jobba i studio var något jag inte såg mig själv göra, men som jag föll handlöst för i USA och som jag saknat så intensivt sedan dess.
Bilder från min första upplevelse i studion. Sambon på ena bilden, sedan klasskompisar. Jag tog alltså dessa bilder och syns inte själv på bild. Det är en norsk klasskamrat som tar bilden på Adam, min sambo.
När jag flyttade till Gotland drömde jag egentligen om att sno min svärfars gårdsbutik. Det är en av de vackraste byggnaderna jag sett och den är perfekt i storlek. Jag hade tankar från allt ifrån att ta över hela, till att bygga innervägg vid ingången så det blev en liten butik först och sedan fotostudio. Den byggnaden har varit mitt ideal sedan dess, just dess form och storlek är helt perfekt, den skulle bara städats ur och kanske isolerats lite så att det inte blev iskallt på vintern. När vi först flyttade till Gotland fanns drömmen om att ta över gården så småningom och då fantiserade jag ofta om just det huset. Nu när den drömmen inte längre finns är det huset istället min utgångspunkt i hur vi i framtiden kan bygga en lokal som kan bli studio, fast i så fall med rinnande vatten för en liten köksvrå och en toalett.
Som det blir nu, kommer jag att dela studio med ett annat företag. Vi blir totalt sex personer som delar på ett litet kontorslandskap och en studio. Vi kommer ha ett bokningssystem för studion. Vi kommer ha en liten köksvrå för att värma lunch och en ramp så det blir anpassat. Så här ser det ut: studioingången har en fin tegelentré, som ska få en liten uppdatering och krokar så man kan hänga av sig ytterkläderna. Här finns et par trappsteg, men generellt är det enkelt att komma in.
Till vänster är studion och höger kontoret, halva har en härlig takhöjd. Det finns underbara takfönster så även om lokalen är daterad och sliten är det en fantastisk bas. Vi kommer ägna juni åt att måla om och modernisera. Golvet är neutralt och ska bara rengöras. Vi kommer ju ha bakgrunder för dem vi fotograferar så golvet kommer inte att synas på bild. Med tiden ska vi bygga en fast ramp men det blir pappersbakgrunder nu första året i alla fall.
Vi kommer alltså att vara två företag som delar på det här, sex personer totalt. det andra företaget jobbar vi mycket med, så det blir som att ha fler kollegor. Ett kreativt ställe att umgås och inspireras på. Mitt i centrala Visby, så det ska bli spännande att se hur det påverkar kunderna. Det här tillhör Kulturhuset så det är ett nav av kreativitet. Jag tror att det här kan bli helt otroligt. Men det trodde jag ju om kontoret i Roma också. Det här kostar dubbelt så mycket i månaden, men samtidigt ligger det hälften så långt bort och är typ 10 gånger så stort.
Det här blir så kul, men så läskigt!