När Annie...

I morse åkte sambon till fastlandet igen, men den här gången tog han Hollie med sig. Livia vaknade ledsen vid tre, så jag flyttade över henne till oss. Det fungerade tills sambon gick upp, för tills dess låg hon bokstavligt talat på honom. Men efter det skulle hon ligga på mig, så jag fick inte sova många minuter. Jag hade somnat med huvudvärk kvällen innan och det blev inte bättre av dålig sömn. Så idag har vi tagit det så himla lugnt. Efter dagis och en lätt lunch lade jag mig i hennes tält och slumrade i hopp om att tabletten skulle göra susen. Någon timme senare vaknar jag av att hon kryper in till mig och somnar. Sedan sov vi båda två där till ungefär halv sju på kvällen. Det var så mysigt och huvudvärken släppte äntligen! 

 

Vi ska vara hemma ihop själva åtta dagar jag och lillan. Det kommer att bli väldigt mysigt. Hon är så enormt kärleksfull just nu, ska helst ligga på oss och kramas hela tiden. Jag håller fast vid vad jag skrev. Vid ett år hände någonting. Allt blev liksom enkelt och underbart. Nattningen idag gick toppen fastän hon sov så länge med mig, så jag har suttit med levande ljus och en kopp te framför "Vem bor här?". Riktig egentid. Nu ska jag krypa ner bredvid henne och hoppas hon är nöjd med att stanna där, så att även jag får sova inatt! Inget är mysigare än att sova bredvid henne, men inget är mer störande än att vakna av en fot i ansiktet, en hand som drar i ens läpp eller en liten hand som slår till en över näsan. Jag beundrar alla som kan samsova med sina barn! Jag önskar jag sov bättre bredvid henne. Det kommer kanske. Fler barn, mer utmattning, kanske? God natt världen! <3