När livet liksom ljusnat

 
Det känns som om en tyngd har lättat från mitt hjärta. Jag trodde att den här hösten skulle bli tuff, och det har den verkligen varit. Jag har knappt haft en minut för mig själv, än mindre tid att slutföra allt som behöver göras. Adam har rest en del, så jag har axlat mycket ansvar på egen hand. Men nu känns det som om vi landat. Vi har lagt upp en plan här hemma, städat, förberett en del både för valpar och barn. Min andra gruppuppgift är i stort sett klar fastän vi har tills onsdag på oss, så jag hoppas få tid att slutföra redigeringen av årets sista bröllop nästa vecka. 
 
Här hemma tänker vi inom kort göra ett krafttag med renoveringen av hallen på övervåningen. Det har typ stått still sedan i våras, när vi abrupt fick flytta ut från vårt kontor i Roma och behövde få plats med allt som används något sånär ofta här hemma. Men nu har vi vårt nya kontor, även om studion inte är klar, och vi tömde hemmakontoret samt biblioteket häromdagen. Så nu kan vi äntligen göra klart. Det kommer bli ett pyssel- och lekrum med plats att slå upp en bärbar dator vid behov. Jag har spacklat hyllan som vi byggt istället för trappräcke, så nu ska den bara slipas, få lister och målas. Jag är ivrig men sambon bromsar lite och vill att vi planerar mer, målar om rummet och bygger en bokhylla samt förvaring när vi ändå håller på. Det ser jag fram emot! Det ska bli så kul att få det rummet i ordning, husets fulaste del!  
 
#1 - - Inger:

Dina bilder alltså. Helt underbara!

Svar: Stort stort tack!! <3
Annie Stumle