När man nattat ett busfrö

Höstkvällar. Jisses vad jag älskar dem! Jag är lite av en hopplös romantiker när det gäller hösten och hittar mysiga saker i allt alla andra stör sig på, typ. Den här veckan känns det verkligen som om hösten är här. Det har pendlat mellan att vara kyligt och friskt eller varmt och vått. Vi har tänt en brasa vissa kvällar, levande ljus andra. Gjort te. Druckit soppa. Livia badar i stort sett varje kväll, och förrgår var det min tur att göra det. När vi kom upp hade sambon inte tagit fram pyjamas eller fixat en flaska utan lagt sig med en kopp soppa vid TV:n och fastnat vid ett matlagningsprogram. Livia var inte sen med att smaka på soppan!
Det hela urartade lite, hon somnade nämligen på väg hem från dagis och sov kanske lite för länge, så hon var inte så trött när det var dags att sova. Så vi lät henne vara vaken en halvtimme extra, ungefär, och rasa av sig i vardagsrummet. Hon var så himla rolig och hittade på så mycket tok! De här stunderna är guld värda, stunderna av umgänge och närvaro. Vissa dagar känns det som om jag knappt hinner se henne, i och med förskolan. Men inte igår. Då fick vi verkligen umgås.
Vi läste böcker. En av dem heter "husdjur" och en hette, passande nog "lek och bus". Sedan hittade hon en pannlampa också. Den var spännande! fast batterierna hade dött och hon tryckte på knapparna men fick inte igång den ändå till sin stora irritation. 
Däremot lyckades hon stänga av sin pappas show, och så brottades vi i omgångar i soffan. Det finns inget härligare än sitt barns skratt. Man blir lycklig ända in i själen av det! Dessa tjut och glittrande ögon... de får mitt hjärta att göra frivolter i bröstkorgen!
Hon är så mjuk och go efter badet. Silkeslen och jag vill bara gosa och mysa. Hon har dock inte tid med det. Kittlas, det hade hon tid med. Kittlas tyckte hon var himla roligt. 
Sedan var det pyjamas på och upp i säng. Hennes pappa fick ta nattningen. Det tog ungefär fyrtio minuter och jag hörde dunsarna från hennes rum och sorlet av hans mjuka gotländska när han läste sin kokbok för henne. Sedan blev det tyst. Lugnt. Som om hela huset somnat. Så kom han ner, själv, log och satte sig i fåtöljen med sin kokbok. Så fick vi ett par timmars egentid i vardagsrummet. Inte fy skam! Sådana kvällar är helt magiska. 
Dessa familjekvällar när alla är samlade och närvarande. De är helt underbara! Vilken skillnad det var dagen efter, då Livia vaknade med 38 graders feber och sov sig igenom nästan hela dagen... 
 
0 kommentarer publicerat i Personligt
Taggar: Föräldraskap, God natt, Leka, Livia, nattning, närvaro