När Livia fyllde 2 år (del 2)
Ska vi öppna lite fler paket med Livia? Det blev så många bilder att jag delade inlägget i två. Livias tvåårsdag i två delar... Vi satt nog och fikade mellan tre och sex, för det tog så lång tid att öppna presenter. Det var helt underbart att bara ha en hel dag som gick ut på att göra Livias dag så bra som möjligt. Från pizza till frukost (hon svarade pizza när jag frågade om hon skulle ha macka eller gröt, och well, man brukar få välja mat när man fyller år!) till att leka obegränsat med varje present tills hon själv tröttnade och visade intresse efter nästa. Ibland hjälpte vi henne dock att få syn på nästa paket. Som efter det här, för det var poppis! Det var från hennes moster.
Jag fick syn på den på Cleas Ohlsson av alla ställen och skickade bild på den till syrran och mamma med texten "FÖDELSEDAGSTIPS!!!" typ. Det är alltså världens sötaste koala, men inte "bara" ett gosedjur utan en vetevärmare. Man plockar ur själva påsen ur ryggen, micrar och stoppar in igen, så kan barnet gosa med ett varmt gosedjur när det är sjukt eller har ont. Jag hann inte många steg förrän syrran, som bor ca 5h bort på andra sidan havet, svarade "KÖP DEN FRÅN MIG!!!". Vi kom överens om att vi bägge två önskade dessa fanns när vi var barn!
Den blev verkligen jättepoppis, även om hon inte har en aning om vad koala är för något utan glatt sa "voff!" när hon såg den. Men inget annat gosedjur har lekts med så mycket, även om vissa andra älskas och gosas med en hel del. Den här är helt klart en bra storlek för henne, lätt att krama och bära och sätta i dockvagnen såväl som att bädda ner i docksängen eller i Livias säng.
När hennes pappa tog den för att titta närmare på den, blev hon jättearg. Men pappan började leka med den och oj, vilken glad tjej vi hade då! Att se dem leka är det näst bästa jag vet, enbart slaget av att se tjejerna interagera med varandra.
Men Saga sov mest igenom presentöppningen. Hon hade det gott och mysigt i mormors famn. Och mormodern skulle ju åka hem dagen efter, så hon passade glatt på att gosa så mycket hon kunde!
Akira passade också på att gosa. Fast inte med min mamma, utan med sin favoritmänniska på jorden. Akira älskar alla, men Adam är lite extra speciell för henne. Jag har ju nästan alltid en bebis i famnen så det har naturligt blivit så. Om jag inte har Saga vill Livia ha min uppmärksamhet. Akira hamnar tyvärr oftast i skuggan. Vi har våra stunder på kvällarna, när barnen sover.
Men just det, jag nämnde dockvagn? Det var inte något vi önskat till henne men absolut något vi uppskattade. Särskilt en så liten och praktiskt vagn. Fast innan den var öppnad gick det jättebra att bädda ner koalan i Sagas bilstol.
Mitt i öppningen av vagnen kom farfar och kikade förbi med några presenter! Det var lite läskigt först men när Livia insåg att det fanns presenter till henne i påsen vågade hon sig fram. Det är så himla synd med pandemin, att man inte vågar träffa dem som är i riskgrupper, vilket Adams pappa är. Därav har Livia inte fått chansen att bygga samma starka relation till honom som till de andra far- och morföräldrarna. Men där är Adam stenhård: hellre inget nu och att hon har farfar kvar sen! Jäkla pandemi, alltså. Så farfar stannade bara en kort stund, i hallen. Hoppas Sagas 1 årsdag kan firas med honom vid köksbordet och en kopp kaffe i handen istället.
Av farfar och hans familj fick Livia flera fina presenter med Bamse-tema. Bäst gillade hon paraplyet, fast först var det lite läskigt. Sedan lekte hon typ Mary Poppins och jag kunde inte sluta le. Hon har sett en liknande Mary Poppins-figur på Teletubbies som flyger med ett paraply, så självklart skulle hon testa. Men hon förblev kvar på marken hur hon än lyfta upp paraplyet över huvudet.
Bamse är som sagt favoriten just nu och hon fick även lite kläder med det motivet. Dem pekar hon ut att hon vill ha på sig. Hon har även ärvt lite Bamsekläder. Det är lätt att klä på henne om det finns en Bamse-figur eller någon från den världen på plagget!
Men allt var inte Bamseö. Hon fick också leksaksfika, och bjöd genast pappa att smaka.
Själv smakade hon på allt. Under mycket uppskattande läten. "Mmm!" eller "gott!" eller "namnam!" utbrast hon efter att ha smakat på varje ny träleksak.
Först när allt var provsmakat och uppackat fälldes den lilla dockvagnen upp och sedan var det helt bortglömt att sitta still!
För med en vagn kunde hon plötsligt gå runt med koalan. Det var första gången jag hört henne säga "vagn". Men det dyker upp nya ord varje dag nu, både på svenska och engelska. Men hon använde sig av sitt favoritord när Akira kom för att undersöka vagnen och koalan: "NEJE!!"
Vagnen skulle upp i soffan och upp för trappan. Alla platser skulle testköras. Koalan fick sig verkligen en spännande åktur!
Vi hjälpte henne upp med vagnen på rummet och sedan satte jag mig med henne där en stund och myste i hennes tält medan hon matade koalan med sina nya träkakor och lagade soppa eller något på fikat i sin lilla kastrull. Det var underbart att bara sitta där och titta på henne, fundera på vad dessa två år innehållit och hur det varit.
Sedan vaknade Saga och ville ha lite fika, hon med, så vi bytte. Adam kom upp med henne och våra mammor tog en promenad med hundarna. Men Livia lät inte Saga komma till mig, nej, hon kommenderade glatt sin pappa att sätta Saga i nya vagnen mot mammans protester.
Saga var lika skeptisk mot idén som jag och tyckte inte alls att det var en bra idé. Men Livia och deras pappa hade väldigt roligt, innan jag fick bebisen till mig i tältet. Koalan fick tillbaka vagnen.
Saga var mycket nöjdare i mammas famn och efter att ha fått käka lite var hon mer leksugen och satt och tittade intensivt på sin storasyster. Allt Livia gör vill hon titta på. Det är så fint att se hur Saga ler mot Livia, och hur Livia vill pussa och krama på "bäbis Jadja".
Sedan blev det en underbar grönsakssoppa och vitlöksbaguette till middag innan Livia blev nattad. Det tog inte länge innan hon och koalan sov gott. Även om hon först gick och lade sig i Sagas bilstol iförd en av Sagas mössor...
Världens bästa tvåårsdag helt enkelt, trots att den firades under en pandemi! Vår underbara, stora, lilla två-åring!