När Livia fyller två år

"Oj!"
"Va hände nu-rå?"
Du fyller två år, din lilla busunge. Mitt hjärta. Min stora tjej. Min lilla flicka. Vi firar det lugnt och kärleksfullt här hemma, med lite fika på eftermiddagen för familjen. Din mormor och farmor kommer. Kanske vågar din farfar kika förbi en stund, om vädret är fint. Imorgon firar vi lite med din bästa kompis Selma, som fyller två år imorgon. Det är så overkligt, hur hände det här? Hur kan du redan vara två år?!
När jag skriver det här närmar sig klockan tre på morgonen, för jag kan inte sova. Igår tog vi dessa bilder och mitt hjärta svämmar över av kärlek och förundran. Livia, min lilla, stora tjej. Du vill så gärna vara stor. Du hjälper till med allt, så lycklig över att få vara delaktig. Du älskar att tömma diskmaskinen och lägga tvätt i tvättmaskinen. Från att ha varit ganska tyst av dig, rasslar det nu ut ord ur din lilla mun. Både på svenska och engelska. 
Din mormor har varit här i snart en vecka och du älskar henne. Du ropar "Momma!!" så fort hon försvinner utom synhåll. Du ropar "Tova" när du ser hennes stora, svarta hund och vill gärna sitta och "mala" i köket med dina kritor. Du vill att momma ritar "pindel", för du är så himla faschinerad av spindlar just nu. Du älskar när vi sjunger Imse Vimse Spindel och säger åt oss när den ska sjungas och av vem. Du är så full av vilja! Ingen kan säga nej så som du, och vet vad du vill! Vilka fighter vi har här hemma! Oftast går det att lura dig lite, genom att ge dig allternativ så att du känner att du väljer själv. Men ibland är det tvåårstrotsen som tar över och du slänger dig på golvet.
Livia Linnéa Hildur Stumle. Du har din pappas ögonform, men annars är du just nu väldigt lik mig. Både som person och till utseendet. Du har samma stormiga temperament med mest glädje men också korta och intensiva vredeutbrott. Du älskar att sjunga och dansa, men mest av allt älskar du att måla. Jag, som gått konstskola, är mäkta imponerad över hur du håller i pennan och hoppas uppmuntra ditt intresse för att skapa. 
Du är världens snällaste och duktigaste syster. Du tar hand om lilla Saga, håller koll på henne och säger "Bebis borta!" om jag "glömt henne" någonstans. "Där e bebis!" säger du lättat när jag hämtar henne, och "Bebis, där! Bebis där borta!" medan du klappar på en plats där du tycker att Saga ska vara. Du vill gärna att hon ligger i babygymmet eller bredvid dig. Hon får massor av kramar och pussar, och du busar med henne för att få henne att le. Och hon ler så stort när hon ser dig. Mitt hjärta smälter när jag ser er tillsammans.
Vi ska börja potträna när som helst nu, för du är redo. Men jag är inte riktigt redo än. Du är min bebis du också och det var ju nyss du föddes, nyss som jag fick veta att värkarbetet startat fastän du låg i säte i v36+6. Jag kan inte förstå att vi hållit dig levande i två år fastän allt ska klättras på, allt ska smakas på och det bästa du vet är att bli jagad. Du är sjövild och den roligaste lilla tjej jag känner. Jag älskar dig så enormt, Livia. Nu när jag skriit det här ska jag gå och lägga mig jag också. För snart knallar du in till oss, det brukar du göra mellan 3-7 på morgonen. Oftast kommer du runt fem och somnar om hos oss innan du väcker oss med världens största leende. Åh, vad jag längtar!