När man hittar balans
I början av april kraschade jag totalt under det ansvar och den stress jag axlat och burit under lång tid. Sedan dess har jag suttit i samtal med olika människor och försökt lista ut varför jag hamnade där jag hamnade. Socialen, BVC, läkare, familjemedlemmar och vänner. Jag har fått ett otroligt stöd och listat ut vad som gick fel, och hur jag ska göra för att orka vidare. Bara att göra det här har gett en otroligt skön känsla och frid. Jag är "mig själv igen". Tjejen som strålade på dessa bilder, som bar sitt första barn som en liten hemlighet under hjärtat och kände sig helig, stark och oslagbar.
Jag känner mig som henne igen, och inte alls som världens sämsta mamma, som den misslyckade och patetiska varelse som låg på badrumsgolvet och grät med en förvirrad tvååring i famnen som tafatt klappade mig på kinden och grät lite hon också bara för att. Det känns som ett annat liv, fastän det bara är några veckor sedan. Min nya vardag kommer att se ut på ett helt annat sätt, och jag tänkte att jag ska berätta om planerna:
2. Inget jobbsnack vid middagsbordet! Planering och jobbprat sker enbart mellan 9-17. Innan och efter är det strängt förbjudet att prata jobb. Inte ens instagram får jag tänka på. Innan kunde särskilt Adam fråga saker om jobb på morgonen så fort vi vaknade eller vilja prata om strategier medan vi klädde av oss för natten. Strängt förbjudet nu!
3. Mammaledig. Jag ska vara mammaledig till och med 1 januari, när vi förbereder inskolning för Saga på förskolan. Tills dess kommer jag enbart ta 1-2 fotograferingar i månaden.
4. Mindre redigering. Jag kommer att leja bort det mesta av redigeringen till ett företag jag provar nu. Sedan har jag också sett över mitt arbetsflöde för att underlätta jobbet. Jag kommer enbart redigera de jobb jag tycker är roliga själv, så delar av bröllop och vissa porträttsessioner kommer jag göra, för resten anlitar jag någon som vet hur jag vill ha det.
5. Färre bröllop. Jag kommer genomföra men inte ta på mig fler bröllop i sommar än de jag redan bokat. 5 stycken har än så länge inte blivit ombokade till nästa år, så som max kommer jag fota och redigera 5 bröllop i år. De ser jag enormt mycket fram till och hoppas verkligen att något av dem blir av!
6. Jag ska inte sätta deadlines i hemmet. Vi fixar ju hallen däruppe, och kvar är lister samt tak. Vi har satt en regel att max jobba där uppe 30 minuter om dagen och då enbart tillsammans. Sedan gör vi något ihop, går promenad, bakar något eller myser vid TV:n om tjejerna sover. Saker som behövs göras lägger vi i en gemensam lista som Adam också ska kolla, så är jag inte ensam i att hålla koll på vad som behöver göras hemma.
7. Adam håller kontakten med förskolan. Det känns som om BVC, förskola och andra saker som har barnen alltid hör av sig till mig och bokar möten. Nu är det Adams ansvar. När t ex socialen ringde och ville boka en tid så fick de Adams nummer. Förskolan ska ringa honom om det är något, inte mig. Det känns som om många platser automatiskt kontaktar mamman? Det ökar pressen på mig.
8. Färre regler. Innan har Adam varit ganska hård på vad vi äter och inte. Nu släpper vi på det. Från att ha kört KETO har han övergått till LCHF under vintern men nu kommer han inte att kommentera på vad vi äter, oavsett vad det är. Vi är fortsatt överens om att undvika socker och att minska kolhydraterna, men inga dömande kommentarer om Livia får en macka till frukost eller om jag lagat pasta. Det har släppt stress för både mig och honom.
9. Adam har nytt schema. Från att ha haft hackiga arbetsdagar och känt att han behöver jobba sent, har han nu mötesmåndagar, redigering tisdag-onsdag, pappaledig torsdagar och sedan fredagar för coachning. Jag kan planera in fotograferingar torsdagar-söndagar. Vi hare n gemensam kalender.
10. Vid resor tar Adam med hundarna, eller ordnar hundvakt. Jag ska de närmaste åren inte vara ensam med alla. Inte förrän Akira är uppfostrad.
Det här som hände har varit jättebra för oss båda. Vi hittar plötsligt balans och glädje. Adam insåg att han varit på väg åt samma håll. Vi mår båda mycket bättre nu, efter att ha kört på detta i ca 2 veckor. Jag har börjat uppskatta vardagsögonblicken på ett helt nytt sätt.
Härligt att läsa! 👍