När Saga blivit 4 månader
Älskade lilla Saga.
Hur kan du redan ha blivit 4 månader? Hur kan du bara vara fyra månader? Du som ålar både bakåt och framåt, stoppar stortån i munnen och har långa monologer för oss om livets viktigheter. Du som skrattar så innerligt när jag pussar dina fötter eller din mage och som följer storasyster med stora ögon. Du, som bara är arg när magen gör ont. Som sällan bryr sig om blöjan är full och kan gå sex timmar innan du med några irriterade ljud markerar att vi glömska föräldrar inte bytt den. Det kan gå dagar utan att du skriker eller gråter, så när det väl händer blir vi alla oroliga. Livia mest av alla. Hon klappar och pussar och vill trösta dig.
Du är vår lilla solstråle, även nu när du varit hostig och snorig. Du sover som en liten ängel, med 1-2 uppvak för ett snack innsn du somnar om. Till skillnad från din syster somnar du gott även själv, även om du såklart vill ha tutten på lagom avstånd. Du ligger stilla på sidan, men har den senaste veckan försökt rulla över på mage. När du är vaken är det ju enbart magen som gäller.
Jag minns inte att din syster var så här tidig med allt. Antingen minns jag dåligt, eller så är det sant, det många säger: att småsyskon ofta är tidigare för att de ser siott storasyskon. Hur som helst ålar du framåt och står på alla fyra och gungar för att krypa, vilket jag inte minns att Livia gjorde förrän i 5:e månaden i alla fall. Du började strax innan 4 månader. Annars är det mycket vi känner igen från din syster, hur du stint stirrar på oss när vi äter coh tuggar du också. Och vet du vad, Saga? Du kommer få börja smaka på vår mat nu.
Det känns så viktigt att skriva upp dessa framsteg, om man vill se dem som det, eller snarare milstolpar. För jag kommer inte ihåg. Det går så fort, allt. Sedan jag bröt ihop för några veckor sedan har jag varit den bästa mamma jag någonsin varit. Jag har strukturerat om mitt liv och varit mer närvarande än jag någonsin trott var möjligt. Varma dagar har vi varit ute i trädgården, kalla har vi suttit inne och ritat eller lekt. Du sover så gott i vagnen i trädgården när vi är ute och ligger gärna på golvet bredvid när Livia leker.
Om alla barn vore lika gulliga och enkla som du, saga,s kulle jorden blivit överbefolkad sedan länge. Du är så fruktansvärt underbar och jag kan gråta av lycka när jag sitter med dig i famnen på kvällen och Livia somnat. För att jag har er, för att jag älskar er så mycket. Ni är så otroligt fina både var för sig och tillsammans. Att få vara med er och hjälpa er växa upp är det vackraste jag gjort. Jag har landat i en förståelse som jag saknat tidigare, om mig själv som mamma och fotograf. Hur vackert det är med bilder på familjen och barnen. För man blinkar, och plötsligt kan ens lilla Saga åla ur babygymmet. Jag har hittat mening i mitt jobb som förut saknats, tack vare er. Innan fotograferade jag för att det var roligt, för att bygga en bildbank och för att se andra le. Nu är det för att få andra att le och minnas, uppskatta och värdesätta sig själv och sina liv. För att hylla kärleken. Jag skiter helt i den där bildbanken och det roliga är inte fotografin utan stunden med människorna, leken vi har för oss under fotograferandet.
Älskade unge, tack för att du kom till oss!