När man firat en ettåring
Igår firade vi en liten ettåring. Vi gjorde det så säkert vi kunde i en rymlig lokal, Prästgården i Stenkyrka. Vi hyrde den och dekorerade bort det mesta av julen. För om det är något jag lovat mig själv, är det är Saga inte ska känna sig bortglömd även om hon fyller år i mellandagarna. I år känner hon ju inte ås mycket än, men jag vill ändå befästa vanorna.
I Prästgården finns muggar som donerats och man kan duka härligt med uddaporslin. Jag har själv skänkt delar av porslinet. Vi gjorde det enkelt för oss och bakade inte en massa, men gjorde en tårta av halvfabrikat; mousse an blandar till från pulver och mjölk och färdigbakad sockerkaka. Alla kakor var färdigköpta. Till de yngre fanns majskrokar och fruktsallad. Innan gästerna kom tog jag lite ettårs-bilder på trollet, och passade på att ta några bilder på tjejerna ihop. De var på topphumör.
Jag försökte att tänka "Done is better than perfect" och att inte göra allt så himla perfekt den här dagen. Bra är bra nog. Och redan innan gästerna kom kändes det som om kallaset blev lyckat. Tjejerna tjöt av skratt och jagade varandra runt, runt eller så jagade de ballongerna.
Jag fällde även upp pianot och lät de äldre barnen spela. Livia älskar musik och jag tror att hon kommer att önska sig en/ett keyboard i födelsedagspresent. Kanske pappa har något enklare, men riktigt, över. Så att man kan spela ihop och inte bara ha en sådan där leksak för de allra yngsta.
Saga hade fri tillgång till kex och hade hela tiden det eller ballonger i händerna. Och efter en stund hade vi så mycket kex på golvet att vi fick ställa undan fatet en stund. Vi hade bjudit in folket att komma mellan två och fem, och elva vuxna hade tackat ja, så det var en lagom storlek på sällskapet. Det var lite mycket vid halv fyra, när första lasset av gäster skulle gå och sista lasset gäster anlände, men det gick rätt bra det också. Tack och lov för att lokalen är stor, och det fanns handsprit. Jag gillar den här typen av fester, för man hinner prata med alla en stund. När alla kommer under två timmar blir det lätt kaos en kort stund och sedan är det slut. Nu var det tempo men glatt hela tiden.
Nästan alla Livias bästa kompisar kom förbi, så hon var superglad. Hon öppnade alla Sagas presenter. Det här med presenter har hon ju förstått vad det är, så här nära jul var hon riktigt taggad på att öppna. Lite brydd över att allt i dem var "tråkiga" saker i hennes ögon, eftersom de passade en ettåring. En del kläder och några böcker. Från mig och Adam fick Saga dock en leksak som vi tror att de kommer ha glädje av ihop. Den tyckte Livia var rolig att öppna! Vi hade bett att inte ge, och om man ville ge så önskade vi böcker eller kläder, så det var fantastiskt lyhört av vännerna.
Jag har skadat handen, så jag försökte att leja bort sysslor till min mamma och till Adam. Men det är svårt för migs om är van vid att klara mig själv. Jag skar av en bit av undersidan av fingret i en mandolin ett par dagar innan jul.
Saga hade verkligen världens fest. Hon fick hjälp att öppna presenterna, blev busad med och de äldre barnen serverade henne kakor och majskrokar så fort hon gick fram till bordet. De har ett tvillingpar på fem år som vi nyligen lärt känna och som är helt tokiga i Saga. De vill lyfta och krama och leka med henne hela tiden. Saga misstycker inte...
En av de allra roligaste leksakerna, enligt barnen, var ljusslingan jag satt upp och hade som fotobakgrund. Den fick vi hela tiden säga åt dem att vara försiktiga med. Så mycket bus det är i barn! Man blir så glad av att titta på dem när de leker, utforskar och samspelar.
Ibland hamnar man mitt i leken dock. Det verkade vara extra kul att så mig i huvudet med ballonger... alla barn utom de två yngsta tyckte det var superroligt och som mest hade jag nog tre barn på mig. Men mysigast var när vi provläste Sagas nya böcker. Jag längtar verkligen till att ha fler barn och bo hemma igen, med en mysig plats att sitta och läsa på. Jag älskar att sitta och läsa med barnen i knäet, göra olika röster och dialekter på karaktärerna och känna hur trollbundna barnen blir.
Framåt femtiden började kompisarna droppa av och leken lugnade ner sig lite. Saga kröp upp hos momma och ville in under hennes tröja. Sedan vandrade hon lite mellan olika famnar innan hon somnade en stund på sin pappas bröstkorg. Hon sov i kanske fem eller tio minuter, innan hon vaknade till och sedan var det full fart tills vi hoppade in i bilen och åkte därifrån vid sextiden, efter att först städat och gjort fint igen.
Det blev en otroligt lyckad dag. Saga och Livia däckade för natten i bilen hem. Bästa kallaset hittills, skulle jag tro. Bara skratt och glädje från början till slut.
Grattis på födelsedagen, Saga. Jisses, vad vi älskar dig!
