När Saga fyller 1 år
Idag fyller världens gladaste unge ett år. Lilla unge. Vad hände egentligen? Vart tog min lilla bebis vägen, min lilla hungriga hobbit som sov så nöjt i mina armar? Vart tog den där lilla bebisen vägen med lurvig, mörk kalluffs och ett förnöjt leende? Istället står här en liten flicka med gyllene lockar och ett stort leende i sina busiga, blå ögon. Ett år sedan, så kort tid i mitt liv men en hel livstid i ditt. Och jag kan inte förstå hur mycket vi hunnit med! Du var med mig sista veckorna av terminen medan jag pluggade. Vi bodde i sängen och i soffan de första veckorna, du och jag.
DU var så härligt knubbig. Jag fick höra att du inte såg nyfödd ut, och jag håller med, särskilt i efterhand. Med din mörka kalluffs och dina knubbiga kinder kallade jag dig för min lilla Hobbit och du åt som en haj. Slukade mig hel och amningen fungerade mycket bättre än den gjorde med din storasyster. Du var en nöjd bebis. Antingen så var du glad, eller så sov du. Eller både och, tydligen. Men när du var vaken var du inte stilla, du var så nyfiken och ville vara med. Jag kommer ihåg hur förvånad jag var över att du gillade att ligga på magen. Det tog inte lång tid innan du tröttnade på att bara ligga där.
Livet var så hektiskt. Jag gick på autopilot men fotograferade dig mycket. ad jag är lycklig för det nu! Minnet är ett enda suddigt blurr. Men med bildernas hjälp blir de skarpa igen. Hur du älskade att sova i vagnen och sov länge utomhus. Oj, vad du sov! Det var inga problem att ge din syster mycket uppmärksamhet! Vi märkte ingen svartsjuka, vad jag minns. Bara en enorm kärlek mellan er systrar. Livia var din stora idol så fort du lärde dig att fästa blicken.
Och strax innan fem månader låg du inte längre still. Till en början ålade du men på kontrollen överraskade du barnskötaren genom att krypa. Då var det inget konstigt för mig, men nu när jag ser andra barn på fem månader undrar jag hur tusan du gjorde det. Hade jag inte haft det på bild och video hade jag aldrig trott mina egna minnen. Jag hade sett fram emot att mysa på en filt med dig under sommaren, men det tillät du inte. Du skulle utforska vägen och hade inte tid eller lust att ligga stilla på en filt.
Men sommaren blev magisk. Några bröllop blev av och jag har verkligen saknat det! Det var också skönt att komma hemifrån lite, men jag märker att jag har dille på bebisar nu och det sitter fortfarande i. Dina mjuka kinder är det bästa jag vet, även om de börjar förlora det där babyhullet och bli mer och mer personliga. Men än är de pussgoa och fullkomligt underbara. Du är ju bara ett. Även om du känns så mycket större.
Du sover fantastiskt bra. Man lägger dig med en flaska ersättning eller välling, sätter på det färgglada ljuset, pussar dig på pannan och går. Du dricker upp din flaska och ligger sedan och hummar eller nynnar för dig själv innan du somnar. På dagen sover du två gånger, helst vid 11-12 och vid 15-16. Annars är det full fart! På skötbordet mest av allt. Du är stört omöjlig att byta blöja på och jag längtar faktiskt efter potträningen! Du vill inte alls ligga still på skötbordet utan man får byta blöja i farten.
Tidigt älskade du att gunga. Det tycker du är jätteroligt. Allt som är fartfyllt gillar du, att bli busad med, klättra, åka pulka, vagn, kundvagn eller gunga. Stilla är liksom inte din grej. Ju mer fart, desto nöjdare Saga!
Du har generellt varit lite mer mammig än din syster, men samtidigt inte behövt mig på samma vis. Så länge du vet vart jag är, så är du trygg. Du kan ropa och jag svarar, sedan är du nöjd. Du kommer springande med armarna öppna och jag sätter mig ner, får en kram och sedan vänder du för att sedan springa iväg igen. Det är allt du vill ha, en snabb kram. Men du tillåter oftast att jag fiskar upp dig en stund för lite mer gos, innan du sprattlar så att jag sätter ner dig. För du har en värld att utforska. Just nu är det stolar och bord. Du har lärt dig att klättra upp på de flesta köksstolar och tycker att det är helfestligt! Det tycker inte jag...
Min älskade vilde. Mitt lilla busfrö. Alltid så glad. Idag firar vi dig några timmar med att bjuda kompisarna och familjen till en hyrd lokal, där vi kan ha drop in, hålla avstånd och ha ett säkert men enkelt litet firande. Det kommer att finnas ballonger, så du kommer att älska det. Det är det roligaste du och din syster vet, ballonger. Eller Ballang, som Livia kallar dem. Du säger inte jättemycket än. Mamma, pappa/dada, nej, hej och senaste ordet är tack. Det låter som om du försöker säga Saga eller "jag". Vi har inte listat ut vilket än, men det är ju samma sak i dina ögon. Du förstår så sjukt mycket nu, älskar att få applåder och gör oftast som man säger. Men ibland flinar du och gör tvärtom. Och tjuter av skratt.
Redan ett år...