När man vaknar till solsken
Ursäkta tystnaden! Vi ligger förkylda. Yay... hela familjen. Inte alls mycket, men i dessa tider är ju minsta nysning illa nog. Vi har testat oss negativt både jag och Adam. Men det känns inte helöt positivt ändå! Inte när den ena verkligen behöver jobba och den andra får försöka aktivera ett litet energiknippe till tvååring, hålla koll på en hundvalp och en liten bebis samtidigt.
Det gör att tiden liksom inte räcker till. Alls. Dessa bilder tog jag för säkert två eller tre veckor sedan nu. Sedan dess har den lilla sängen sålts. Det blev bara en samlingsplats för tvätt och en extrasäng för Livia att klättra i eller lägga leksaker i. Saga vågade vi inte lägga där, av rädsla att Livia skulle lägga sig på henne eller välta sängen i ett försök att klättra dit.
Men nu vet ni i alla fall varför det varit tyst här! Jag har så många ord sparade i huvudet och så många bilder på minneskorten, men ingen tid att skriva, redigera eller publicera. De minuterna jag har tillgodo när Livia sover har gått till att själv återhämta mig. För min del är enda symtomen lite ont i halsen och kraftig huvudvärk som inte viker vare sig för kaffe eller tabletter. Adam har enbart hosta och lite halsont. Livia hostar bara och är hur pigg och glad som helst. Saga hostar lite och snörvlar lite men är lika glad och pigg hon. Tack och lov!