När man lever i morgonrocken
Idag har jag haft min första arbetsdag! Det gick bättre och sämre än jag hoppats på. Adam lät oss få sovmorgon och tog Livia till förskolan och hundarna till kontoret, så jag fick sova till 11. Saga sov gott så jag fick en stund i lugn och ro. Natten var helt fantastisk, bara ett uppvak för mat under småtimmarna, annars ammade vi just före vi somnade och när Livia gick upp. Jag har inte sovit så här bra eller mycket sedan julafton!
Jag började med att gå igenom mejlen och herregud vad mycket mejl man samlar på sig numera! Saga sov gott bredvid mig. Hon ligger helst på sidan och sover, vilket känns lite läskigt. Det blev en onyttig frukost (lussekatter och clementiner) och en nyttig lunch (spenatsoppa). När hon vaknade blev det dock kämpigt. Hon skulle vara vaken, i famnen, och jag var tvungen att flytta på henne ibland för hon tröttnade liksom på ställningen hon låg i. Hon åt lite då och då men inte så att hon somnade, så jag fick inte mycket gjort mellan elva-tre. Först därefter kom jag igång med redigering och skolarbete, men fick huvudvärk och orkade bara till halv fem. Imorgon ska vi promenera en sväng för att avsluta skolarbetet och jag måste till biblioteket, vilket passar bra, för Adams bil är på verkstan och vi behöver hämta den, så jag skjutsar in dem till stan imorgon bitti oavsett. Med skolarbetet kom jag i alla fall en bra bit, det gick lättare att skriva med en hand än att redigera bilder!
Det var underbart att inte ta på kläder på hela dagen, utan vandra omkring i morgonrock,
i underkläder och tofflor, med ruffsigt hår. Det var välbehövligt. Med Livia hade jag ont i magen men ville bara vara social och få något gjort. Den här gången vill jag bara stänga in mig hemma och bo i morgonrocken nu några veckor, tills stygnen läkt och skolan är över. Det är rätt skönt att det är en pandemi just nu så att man har ännu ett skäl till att inte ta emot besök just nu.