När man närmar sig två år
Jag sitter med en kopp kaffe och andas lite innan det är dags att uträtta lite ärenden. Nu på morgonen har jag hängt lite med farmor och försökt jobba lite. Jag är ju på fastlandet, och har bara Saga med mig. Det är jätteskönt och hon börjar bli så rolig: ler, skrattar och försöker svara när man pratar med henne. Men jag saknar verkligen Livia. Jag saknar de där stora, blå ögonen, de kalla fossingarna och den bestämda rösten som ger mig order hela tiden. "Den, ha den!" eller "Done!" eller "Mer! MER!".
Det ska bli så roligt att vakna hemma på söndag! Snart två år. Vilken härlig ålder det är! Så full av påhitt och upptäckande. Allt ska smakas, klättras på eller utforskas. Alla kläder ska provas, regler ska tänjas och allt mer ska bestämmas själv. Det börjar bli mer och mer så att vi styr henne snarare än att vi bestämmer över henne. Lurar henne att själv ta de beslut vi vill att hon ska ta, för om vi säger åt henne så är det bara "NEJ!" som gäller. NEJ, jag kan inte förstå vart tiden har tagit vägen. Hur kan min lilla Livia snart vara två?!