När Saga är 3 månader
Lilla fina tjej. Vart tar tiden vägen? Du sitter nästan på egen hand och huvudet har du hållit uppe länge. Du rycker en massa, så sitta själv går inte än men med stöd sitter du fint i knäet såväl som i egen stol. Jag minns inte när Livia satt, men du är så stark i både bål och nacke att det inte är klokt!
Just nu är en så himla enkel period. Du är nästan alltid glad, bråcket har inte bekymrat dig på ett tag och du sover hela natten varannan natt, annars vaknar du till en-två gånger och bökar med huvudet och grymtar lite för att hitta tutten innan du somnar om igen efter en slurk. Du öppnar inte ens ögonen. Äter du inte så kissar du heller inte så ibland är blöjan inte ens använd när du vaknar. Men det får vi igen senare! Din syster småkissade en massa som barn, du håller dig och släpper allt istället. Dessutom bryr du dig inte särskilt om blöjan är full, så vi byter inte alls lika ofta. Livia blev arg om det var minsta droppe i den. Så olika ni är!
Även till utseendet är ni olika. Du verkar ärva din pappas rödblonda hår, mörkt när solen inte lyser men gyllene, blont och guldfärgat när det blir belyst. Det blir lockigt när det är blött men ganska rakt när det är torrt. Du ligger en kurva över medel och har de goaste, knubbigaste kinderna som jag inte kan sluta att pussa på. Din syster älskar att peka ut din näsa, dina öron och ditt hår. Hon älskar att klappa dig på huvudet och jag förstår det, för ditt hår är så lent.
Jag involverar Livia så mycket jag kan och du älskar henne, Saga. Du kan titta på henne hur länge som helst, helt förtrollad. Är du ledsen blir du ofta glad när du ser henne och när hon kramar dig. Hon kallar dig fortfarande "Sadja" eller "Djadja" om hon inte säger "bäbis". Hon vill ge dig sina leksaker och att du ska gunga med henne. Hon vill ha dig med nästan hela tiden och blir orolig om du inte är med, då frågar hon efter dig. "Bäbis borta!" ropar hon och hojtar sedan "Bäbis! Bäbis!", som om du skulle kunna komma springande om hon ropar. Det är så gulligt att ser er ihop! Jag är så lycklig över att ni har varandra och så förvånad över att ni redan nu har roligt ihop. Jag trodde att första halvåret skulle bli trist och jobbigt, men ni har så roligt och vi skrattar alla tre varje dag. Så många pussar och kramar du får av din syster och så många leenden du ger henne som svar.
Du är världens lugnaste och snällaste bebis. Du skriker sällan och oftast klagar du bara lite. "Eeeh!" ropar du och väntar lite innan du ropar på nytt. Idag fällde du dina första tårar. Du skrattar med ljud och kan förundrad ligga i babygymmet eller under mobilen länge. 20-40 minuter i taget, så jag hinner duscha, leka med Livia eller till och med fixa här hemma. Det är helt otroligt! Du skämmer bort mig. På nätterna sover du ihopkurad mot min arm eller mitt bröst och sover gott och stilla. Livia var en sprattlande virvelvind och jag kunde inte samsova med henne förrän hon var typ ett år, men med dig sover jag gott. När Livia kommer in på morgonen eller småtimmarna kan jag gosa med er bägge två och känner mig som den lyckligaste människan på jorden.
Saga, du är verkligen vår lilla Saga. Så vacker, så gullig, så rolig. Du kommunicerar och funderar, betraktar och är så nyfiken. Jag kan inte förstå att du bara funnits i min famn i tre månader.