När Akira fyllt sex månader
Jag kan knappt förstå att vi är här. Att vi nått hit. Att vi klarat oss igenom en vinter av hundkiss på golvet och babykräks på kläderna. Vi har överlevt vintern och våren är här. Den där lilla valpen som jag höll i min hand och drog av hinnorna på är så stor nu, och en riktigt busig men snäll liten tjej. Precis som hennes mänskliga "syster" Livia. Tillsammans är de helt underbara och tokiga. Partners in crime.
Adam tog dessa vinterbilder medan snön låg djup och när det var som allra jobbigast. Hundarna sov i köket eller i tvättstugan, eftersom Akira vaknade och kissade så fort Saga vaknade för att äta. Det var tufft att inte ha hundarna hos oss om nätterna, för varje morgon var någonting förstört. Mina skor, någon leksak - till och med köksbordet blev tuggat på.
Så många gånger stod jag där med något söndertuggat i händerna och frågade mig själv varför vi valt att behålla en valp. Så många gånger satt jag med henne i knäet och undrade hur tusan jag kunde tveka. Hon är en fantastisk liten tjej, lite mjukare än sin mor, men så lättlärd och villig att lära att det är en fröjd att jobba med henne.
Nu är våren här, och hon fyllde 6 månader i helgen, den 2:e. Jag ångrar absolut inte att vi behöll henne. Nu får hon sova med oss på övervåningen och de senaste veckorna har det bara skett en enda olycka, och den var mitt fel. Det är nog dags att kalla henne rumsren. Hon är en riktigt gosig tjej som gärna ligger i famnen. Hennes mor vill ligga svalt, helt på golvets svalaste punkt, medan Akira vill vara i babygymmet, soffan eller sängen. Hon vill ha det varmt, mysigt och bekvämt.
Man börjar ana hur valpen kommer att se ut som tik. Hon är så fin. Älskade lilla hund! För varje dag är livet med dig lättare, och roligare!
Tack för dessa sex månader, mitt lilla monster.