När Saga är 5 månader

 Älskade Lilla Hobbit.

Vår lilla Saga. Vår lillskrutt som ler och skrattar hela tiden - även om senaste veckan inte varit lika rolig för dig. Du har börjat gråta och skrika, vilket inte alls är konstigt. I måndags upptäckte jag att din första tand brutit igenom huden, en vass liten vit prick, och igår kom tand nummer två, så nu har du fått två undertänder. Det kliar jättemycket och du är oftare ledsen, gnager på allt du får tag på och inte nöjd såvida du inte får ligga på golvet omgiven av tuggvänliga saker, så du har något att sysselsätta dig med. Tack och lov tuggar du inte sönder saker, så som hundvalpen gör. Mwn jag har mer epati för valpen nu när du får dina tänder Saga, för du visar verkligen hur ont det gör. Akira, valpen, kan ju inte det. 
Du är nu fem månader, idag. Så mycket som hände mellan fyra och fem månader! Jag hade aldrig kunnat gissa det. Någon vecka in på fyra månader började det se ut som om du försökte åla iväg, lilla skrutt. Vi skojade om det, att du snart skulle krypa. Men enligt min app är barn på 4 månader inte starka nog och kan på sin höjd lyfta överkroppen. Jag hittade dig längre och längre ifrån babygymmet och en dag filmade jag hur du ålade till mig när jag satt på golvet. Du behövde svänga för att ta dig dit, så det var absolut inte något misstag. Det tog dig ungefär 4 minuter att åla en och en halv meter, men fram kom du. Efter det gick det fort. 
 
Du började lyfta även rumpan från marken, och plötsligt stod du på alla fyra, balanserade på händer och tåspetsarna. Sedan, för kaske en vecka sedan, började du krypa. Långsamt går det, men framåt och målmedvetet. Sköterskan på BVC utbrast förvånat att hon "aldrig sett ett så litet barn krypa!" igår på 5-månaderskontrollen. "Jag har hört att vissa lär sig, men under mina 50 år har jag aldrig sett det". Att höra det kändes väldigt dubbelt, om jag ska vara ärlig. En stolthet över din "bedrift" blandad med en enorm oro för vad det betyder och för att du ska göra dig illa. Den här våren har varit tuff för mig mentalt, så mer oro var väl det sista jag behövde. Men du ger mig en sådan glädje, också. Du är så rolig och din glädje gör att jag ändå känner mig lugnare den här gången än jag gjorde när din syster började krypa.
Tack och lov har vi fått in rutiner som gör att det är lättare att minimera riskerna: vi har barngrindar som även Adam (för det mestalärt sig stänga, vi dammsuger ett par gånger i veckan så det inte liggers kräp på golvet du kan äta upp och smådelar som du kan sätta i halsen har vi inte plockat fram sedan Livia. Med Livia var hemmet inte redo när hon var redo. Men Saga, vi är redo för dina framsteg och även om jag vill stanna tiden är det roligt att du är så tidig.
 
Du har börjat bli mer rörlig även om nätterna och vill mysa. Innan åt du 1-3 gånger och somnade om. Nu kan du vakna och bara vilja känna att jag ligger intill dig. När tanden gör ont vill du småsnutta, så vissa nätter sover jag knappt alls, andra väcker du mig enstaka gånger. Det är dags att fixa något bättre skydd för att du inte ska rulla ut, för innan låg du blickstilla, men nu börjar du röra dig mer när du sover. Du är ännu inte en virvelvind, som storasyster. Tack och lov!
Jag upplever dig lugnare än din syster, ändå. Inte så att du är mindre aktiv, men du känns mer tillfreds. Hon var igång exakt hela tiden och även om hon var glad, så hade hon på något vis kortare tålamod. Du ligger gärna på golvet och leker, favoritleksakerna just nu är dina kläder, särskilt att snutta på klänningarnas fåll, dina tuggleksaker och duplodjuren. De är tydligen riktigt goda.
 
Du får tag på allt inom en meters radie, som om du hade magneter i händerna. Livia blir jättearg på dig när du får tag i något som hon gillar. "NEJ GAGA!" skriker hon ilsket då. Hon vill heller inte att du sitter i hennes stol, så vi ska fixa en egen till dig elle ren ny till henne. I övrigt är hon inte svartsjuk utan vill gärna ha dig med. Hon frågar efter dig om du inte är med, ropar på dig och ska ge dig leksaker. Framförallt låtsasmatar hon dig. Det är nog extra kul eftersom du försöker tugga, och vi har ju börjat ge dig smakprover. Det gör mig ännu mer nervös. Hon hann mata dig med ost häromdagen och jag var så glad att du inte satte det i halsen. En liten tomatbit har hon också gett dig utan problem. Man får ha stenkoll och vi har er inte nära varandra vid matbordet.
Det är nu man är tacksam över att ha hund! För det städer upp matresterna effektivt under bordet konstant. Risken att det ligger något kvar du kan sätta i dig mellan dammsugningarna är nära på obefintlig. Du älskar att krypa in under bordet. Jag tror att det beror på att det lutar, golvet, så du hamnar där, men det verkar också vara roligt att krypa mellan stolsbenen.
 
Annars? Jag förundras över din hårfärg, som verkar bli som din pappas. Blond men med olika toner i. Rött och guldigt i vissa ljus, gråblont och mörkt i andra. Du är så lik din syster men samtidigt helt din egen, lik min syster som barn.
Älskade lilla skrutt, vad stor du blivit!