När man visar hur det var i Jämtland
I början av november åkte jag och barnen upp till Jämtland. Jag behövde komma bort en stund, och mamma, som är lärare, hade höstlov. Så jag tänkte att jag kunde ta igen lite jobb medan hon umgicks med sina barnbarn. Det gick väl sisådär. Att sitta och redigera vid köksbordet och i soffan gjorde att jag fick extrem nackspärr. Jag blev helt sängliggande. Tack och lov att det kickade in just när mamma var ledig!
Mamma och barnen hade hur kul som helst. Livia blev bortskämd med yogurt och bada "blubbor!" Bubblor, det är verkligen ett barns största lycka. Saga blev jättetorr av det, så hon fick ett eget badkar utan. Saga tyckte att bubblorna var superläskiga första gången, så det var lika bra det. Hon var lycklig även utan "blubbor".
Första dagarna var Saga lite tveksam över momma, men det släppte snart. Inom ett par dagar gick hon tryggt fram och sträckte upp sina knubbiga armar mot min mamma också. Hon kan vara lite mammig, pandemi-barn som hon är. Men hon är en lättsam liten tjej och gillar att vara med de flesta.
Livia är helt tokig i sin momma. Hon blev superlycklig över att vakna upp i Jämtland och sov sedan hos momma nästan varje natt. Jag fick knappt röra henne, det var "momma" för hela slanten. Som skulle bada henne, torka henne, läsa sagan, gå med på toaletten, köra bilen... det var så fint att se.
Det var kallt och blött, så vi var nästan enbart inne. Mamma har köpt ett stort parti duplo som tjejerna lekte med i timmar. Livia bygger och Saga river. Det fanns ett batteridrivet tåg, vilket tjejerna älskade. Saga jagade det och Livia ville mest titta när det åkte runt, runt.
Hos mamma finns det massor av saker att leka med. Vi målade och pysslade, men mamma har också sparat en stor del av våra gamla leksaker. Den gamla telefonen, till exempel. Livia ringde tomten och farmor på den. Allt blev plötsligt en telefon. Hon pratade i fjärrkontrollen, i nyckelringar och mycket mer. Saga lekte att telefonen var en rodeohäst i ledlina. Eller en hund, kanske.
Sista dagen åkte vi till Olden, min släkts hemby sedan 1700-talet. Gården byggdes av min mammas morfar och ägs av hennes morbror. Vi kallar alla honom Morbror. Mitt hjärta bor där. Jag skulle vilja bo delvis i Jämtland, men det är svårare med jobb och avstånden är långa. Dessutom gillar jag inte kyla. Och det är kallare i Jämtland än på Gotland.
Men i det här huset bor många av mina allra bästa minnen. Här har jag lärt mig så mycket, drömt, slappnat av. Jag älskar den här platsen. Det är så fint att få visa den för mina barn. Jag drömmer om att bo här i alla fall deltid när jag är pensionär. Lugnet. Naturen. Det är oslagbart.
Saga älskade huset. För det fanns en trappa att klättra i. Inte fullt lika kul att hålla koll på henne, så tillslut stängde vi kökdörren.
Livia och Morbror hade hur kul som helst. Han förstod inte riktigt hennes svengelska gotländska, men när det finns kärlek, behövs inget språk. Skrattet fyllde huset och doften från viltgryta tillagad på den gamla vedspisen också. Livia smakade muffin, och det tyckte hon var jättegott.
Livia lekte med en nyckelring och en måttstock. Saga med en hundmatskål. Vem behöver leksaker egentligen?
Sedan åkte vi tillbaka till mamma en sväng, åt lunch med min mormor. Packade. För sedan var jag tvungen att åka hemåt. Tillbaka till vårt kaos.
Men det var ett skönt avbrott. En paus i allt. Innan jag åkte hem igen till redigeringsjobb och krånglande datorer och program som kraschar och buggar. Den här hösten har varit tuff, men så himla rolig.
Så var det i Jämtland. När min själ fick andas lite.
Vilka underbara bilder! Så mycket kärlek i dem. Ser ut som en bra plats att andas på. Å tjejerna är så otroligt söta.